Invasiva främmande arter är arter som människan avsiktligt eller oavsiktligt har flyttat till ett nytt område där de snabbt sprider sig och orsakar skada. Invasiva främmande växter och djur är ett stort hot mot biologisk mångfald i världen. De skapar också ekonomiska problem för samhället och enskilda, exempelvis odlare, och de kan sprida sjukdomar till människor och djur.
Sveriges inriktning i arbetet med invasiva främmande arter
Det nationella arbetet med invasiva främmande arter ska skydda svensk biologisk mångfald bland annat genom att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning och svensk lagstiftning. Arbetet ska även sträva efter att uppfylla de svenska miljömålen samt andra mål och åtaganden inom regionala och internationella konventioner.
Arter som inte har sitt naturliga utbredningsområde i svensk miljö ska inte tillåtas skada biologisk mångfald, ekosystemens funktioner, ekonomiska värden eller människors och djurs hälsa.
Målet är att människans spridning av organismer som naturligt inte hör hemma i svenska ekosystem, inte ska tillåtas skada biologisk mångfald, ekosystemens funktion, socioekonomiska värden eller människors och djurs hälsa.
Det viktigaste i det nationella arbetet är förebyggande åtgärder eftersom det är mest kostnadseffektivt och miljömässigt skonsamt. Det är alltså allra bäst att hindra att arterna ens kommer in i landet. Om de kommer in så handlar det om att upptäcka dem tidigt och att snabbt ta bort dem. Men det är samtidigt viktigt att minimera risker och skador från invasiva främmande arter som redan förekommer i landet genom att bekämpa dem eller hindra fortsatt spridning. Information till allmänheten och andra som kan hjälpa till att hindra spridning av invasiva arter spelar också en betydande roll i det förebyggande arbetet.
Hur är Sveriges arbete med invasiva främmande arter uppbyggt?
Det är många myndigheter och aktörer som är inblandade i arbetet med invasiva främmande arter.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de ansvariga myndigheterna för Sveriges arbete med invasiva främmande arter. I det ansvaret ingår att samordna arbetet och vägleda myndigheter och andra aktörer om hur förordningar och lagar ska tillämpas.
Naturvårdsverket och Havs och vattenmyndigheten deltar även i arbetet på EU-nivå. Naturvårdsverket ansvarar för arter på land och Havs- och vattenmyndigheten för arter i vatten.
Trafikverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tullen har också viktiga funktioner.
Länsstyrelsen har huvudansvaret för det operativa arbetet med att hantera och utrota invasiva främmande arter. De ansvarar också för att utöva tillsyn att lagar och regler följs. Detta ansvar kan delegeras till kommuner.
Kommunerna har en viktig roll i att ta hand om det växtavfall som blir resultatet av att man tar bort invasiva främmande arter. Som stor ägare av mark och fastigheter har kommunerna ansvar att ta bort och förhindra spridning av förbjudna arter från sin egen mark.
Dessutom finns det verksamheter som jobbar med invasiva främmande arter på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. De viktigaste är Jägareförbundet och SLU Artdatabanken. Sedan 2008 har Svenska Jägarförbundet - Invasiva främmande arter (f.d. Mårdhundsprojektet) haft i uppdrag av Naturvårdsverket att övervaka och minimera förekomst av fritt levande mårdhund. Fram till den 31 december 2019 hanterar de utrotningen av alla EU-listade vilda landlevande djurarter som idag finns eller förekommer sporadiskt i landet; mårdhund, bisam, nilgås, vattensköldpadda och tvättbjörn.
SLU Artdatabanken är ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper. De har flera viktiga uppdrag för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som handlar om främmande arter. De har bland annat gjort en riskklassificering av invasiva främmande arter, en vetenskaplig bedömning av arternas möjliga påverkan på svensk biologisk mångfald. De har också tagit fram en lösning för enkel inrapportering av invasiva främmande arter, invasivaarter.nu
Regler om invasiva främmande arter
Det finns både EU-regler och svenska regler för hur arbetet mot invasiva främmande arter ska bedrivas.
EU-förordning nr (1143/2014) om invasiva främmande arter trädde i kraft 1 januari 2015 och begränsar bland annat införsel, försäljning, användning och innehav av invasiva främmande arter som finns upptagna på unionsförteckningen.
I miljöbalken finns bestämmelser om bl.a. straffansvar för enskilda som hanterar arter på ett otillåtet sätt. I den svenska förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter och i miljötillsynsförordningen fördelas ansvaret mellan olika myndigheter i landet.