Miljöövervakning ger en lägesbeskrivning av tillståndet i miljön och varnar för störningar. Arbetet bygger på återkommande, systematiskt upplagda undersökningar, som visar miljötillståndet genom att registrera eventuella förändringar i naturmiljön.
Genom att jämföra aktuella lägesbeskrivningar med tidigare mätningar kan förändringar i miljön upptäckas. På så vis kan man se om genomförda åtgärder får önskad effekt eller inte. Ibland behövs ytterligare undersökningar för att ta reda på om förändringen innebär ett problem eller inte.
Miljöövervakning ett långsiktigt arbete
Ofta behövs mätningar över långa tidsperioder för att kunna se om en förändring orsakas av mänsklig påverkan eller är en naturlig variation. Därför är miljöövervakning ett långsiktigt arbete som kräver uthållighet över tid.
Naturvårdsverkets miljöövervakning började 1978. De svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen.
Grundläggande för miljöarbetet
Resultaten från miljöövervakningen är grundläggande för miljöarbetet i stort. Arbetet med att utforma och prioritera miljöpolitiken baseras på miljöövervakningens resultat.
Miljöövervakningen har en strategisk roll när det gäller att utveckla och följa upp arbetet med de svenska miljömålen. Men även när det gäller utvecklingen av miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder spelar miljöövervakningen en viktig roll.
På internationell nivå är resultaten från miljöövervakningen basen för internationell rapportering och officiell statistik om miljötillstånd.
Informationen om resultaten ger alla en möjlighet att delta i den politiska debatten.
Lagar, konventioner och miljömål bestämmer vad som undersöks
Vad som undersöks inom miljöövervakningen bestäms av krav i miljölagstiftningen, miljökvalitetsmål samt Sveriges åtaganden om rapportering inom internationella direktiv och konventioner. Framför allt EU:s miljöpolitik ställer stora krav på internationell rapportering.
I de miljöpolitiska propositionerna (Proposition 1990/91:90 & 1997/98:145) beskrivs regeringens krav på en effektiv miljöövervakning som ska:
- beskriva tillståndet i miljön
- bedöma hotbilder
- lämna underlag för åtgärder
- följa upp beslutade åtgärder
- ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan
Dessutom gäller att miljöövervakningen ska:
- vara anpassad till kommande lagstiftning om miljökvalitetsnormer
- inriktas mot uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen
Naturvårdsverket ansvarar för samordningen
Det är många aktörer som utför arbetet inom miljöövervakningen. Naturvårdsverkets samordning innebär bland annat att se till att miljöövervakningen genomförs av aktörerna på ett jämförbart sätt och att resultaten är tillgängliga för alla som är intresserade. Data, sammanställningar och analyser publiceras i rapporter och på nätet.
Samordningen är också ett sätt att få en heltäckande bild av miljösituationen, skapa större delaktighet och att minska kostnaderna.
Bland de aktörer som utför eller på annat sätt bidrar till miljöövervakning ingår:
- Nationella myndigheter
- Regionala myndigheter
- Lokala myndigheter
- Högskolor
- Konsultbolag
- Forskningsinstitut
- Föreningar
- Enskilda personer
Några av utförarna är också så kallade datavärdar. Det innebär att de lagrar, granskar, sammanställer, presenterar och tillhandahåller miljöövervakningsdata på uppdrag av Naturvårdsverket.
Tio programområden
Såväl den nationella som den regionala miljöövervakningen organiseras enligt tio programområden som i sin tur omfattar flera delprogram.
Nationellt ansvarar Naturvårdsverket för åtta programområden:
- Fjäll
- Hälsorelaterad miljöövervakning
- Jordbruksmark
- Landskap
- Luft
- Miljögiftssamordning
- Skog
- Våtmarker
Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för:
Utveckling av miljöövervakningsprogrammet
Naturvårdsverket utförde 2012 ett regeringsuppdrag, efter samråd med Havs- och vattenmyndigheten, som innebar att göra en samlad bedömning av den svenska miljöövervakningen och dess resultat.
En slutsats var att ett samordnat övervakningsprogram är viktigt om vi ska kunna ha ett helhetsperspektiv på miljötillståndet i Sverige. En annan slutsats var att miljöövervakningsprogrammet inte är tillräckligt omfattande för att kunna leverera all den information som krävs för en effektiv förvaltning av våra naturresurser. Därför behöver programmet utvecklas successivt efter användarnas behov, samt kvalitetssäkras, utvärderas och data göras tillgängligt i högre grad än idag.