IPBES (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) är biologiska mångfaldens motsvarighet till IPCC inom klimatet. Plattformen är mellanstatlig och lyder inte under någon annan internationell konvention eller överenskommelse. 129 nationer är medlemmar i IPBES, plenarmöten anordnas en gång per år.
Fyra funktioner
IPBES ska fylla fyra funktioner:
- Utarbeta kunskapssynteser om biologisk mångfald, ekosystemtjänster och kopplingarna däremellan.
- Ta fram policyrelevanta verktyg och metoder.
- Belysa behov av kapacitetsuppbyggnad och uppfylla eller främja uppfyllandet av särskilt angelägen kapacitetsuppbyggnad.
- Identifiera behov av ny forskning.
Målet med IPBES är att stärka samspelet mellan forskning och förvaltning, för att främja bevarande och hållbart brukande av naturen, av växter och djur. Det handlar om att sammanställa kunskap om situationen i världen, framför allt vad gäller hotade arter och livsmiljöer. Men det ingår också att skapa lösningar, vad vi kan göra åt problemen, att identifiera behov av ny forskning, policyverktyg och strategier, samt att utveckla kapaciteten att hantera frågor som rör biologisk mångfald – inte minst i utvecklingsländer.
Sekretariat i Bonn
IPBES styrs av en så kallad plenar, har en mindre administrativ byrå och en större multidisciplinär expertpanel (MEP). Expertpanelen består av representanter från forskarsamhället, policyexperter och representanter för andra kunskapssystem, till exempel traditionell kunskap. IPBES:s sekretariat ligger i Bonn, och har ett administrativt stöd från FN-organen Unep, FAO, Unesco och UNDP.
Svenskar i IPBES-arbetet
Professor Marie Stenseke, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, ingår i IPBES:s multidisciplinära expertpanel (MEP) sedan år 2015. Marie representerar den samhällsvetenskapliga dimensionen i den 25 personer starka forskargruppen.
Ett 20-tal forskare från svenska lärosäten har varit involverade i olika delar av IPBES:s arbetsprogram, som experter och författare av IPBES:s rapporter.
Rapporter från IPBES
De första delarna i IPBES:s arbetsprogram har gett intressanta resultat efter omfattande genomgång av vetenskaplig litteratur.
Den ena rapporten handlar om den globala situationen för pollinerare och pollinering kopplat till livsmedelsproduktion. Se en sammanställning på svenska här intill, "Pollinatörer och pollinering i Sverige – värden, förutsättningar och påverkansfaktorer".
Den andra rapporten utvärderar scenarier och modelleringsmetoder användbara inom forskning om biodiversitet och ekosystemtjänster.
2018 har fyra regionala rapporter publicerats om statusen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Europa och Centralasien-rapporten innefattar Sverige och visar att våra livsmönster och en ohållbar användning av mark och vatten gör att artrikedomen minskar och viktiga funktioner, som pollinering, hotas. Många gränsöverskridande problem behöver lösas, som vattenkvalitet och -kvantitet, fiske, luftföroreningar och invasiva, främmande arter.
Den tekniska rapporten "Land degradation and restoration" (Markförstöring och restaurering) redovisar att i ett globalt perspektiv har markområden försämrats genom bland annat förändring av markanvändning, förorening, avskogning, förlust av mångfald och sötvattendränering. Globalt är våtmarker särskilt påverkade. Beräkningar visar att 54 procent av världens våtmarker har försvunnit till följd av utveckling, odling och torvuttag under de senaste 120 åren.
Kontakt
Kontaktperson i Sverige (National focal point) för IPBES är Cecilia Lindblad, Naturvårdsverket.