Sjöfart och hamnar

Sjöfarten är internationell och utsläppen drabbar inte alltid landet fartyget kommer från utan kan färdas långt med vinden. Den internationella sjöfarten är en av de största källorna till nedfall av kväveoxider och svavel över Sverige, utsläpp som påverkar människors hälsa samt bidrar till försurning och övergödning av både land och vatten. För att komma tillrätta med utsläppen från sjöfarten är internationella lagar och styrmedel viktiga. Naturvårdsverket ansvarar bland annat för att vägleda länsstyrelser och kommuner om tillsyn av hamnar enligt miljöbalkens krav.

Sjöfarten utför en stor andel av de inrikes godstransporterna, drygt en tredjedel om man räknar antalet ton som transporteras (antal tonkilometer). För utrikes transporter dominerar sjöfarten, omkring 90 procent av de utrikes godstransporter sker till någon del med fartyg. Sjöfarten har goda förutsättningar att bli en viktig del i ett långsiktigt hållbart transportsystem. Detta för att den generellt är energisnål och för att den inte behöver så mycket byggd infrastruktur.

Miljöområden där det finns stora förbättringspotentialer är utsläpp av luftföroreningar (kväveoxider, svavel, partiklar och koldioxid). Andra viktiga områden där miljöpåverkan behöver minska är olje- och kemikalieutsläpp (från både drift och olyckor), spridning av främmande arter, avfallshantering och minskade gifter från båtbottenfärger. Hamnverksamhet och sjöfart ger även upphov till lokala störningar exempelvis vid muddring i och svall från fartyg i farleder samt buller och luftföroreningar från hamnverksamhet till närboende.

Externa länkar

Transportstyrelsen - har huvudansvar för regler och hur de efterlevs
Sjöfartsverket - ansvarar för farleder och olika sjöfartsfrågor
Trafikverket - ansvarar för den långsiktiga infrastrukturplaneringen
Trafikanalys - utvärderar föreslagna och genomförda åtgärder inom transportområdet