|
Det tionde kapitlet i miljöbalken är det viktigaste för efterbehandlingsfrågor. |
|
10 kapitlet miljöbalken om föroreningsskador
I det tionde kapitlet finns bestämmelser om ansvar för utredning och efterbehandling av områden som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt huvudregeln är det den som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller har vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen – den så kallade verksamhetsutövaren – som är utrednings- och efterbehandlingsansvarig, men även en fastighetsägare kan bli ansvarig. Tionde kapitlets lydelse har ändrats från och med den 1 augusti 2007. Ändringarna innebär en viss utvidgning av efterbehandlingsansvaret och en omdisponering och utökning av antalet paragrafer i kapitlet har gjorts. Under en lång tid framöver kommer emellertid kapitlets äldre lydelse fortfarande att vara tillämplig på de flesta efterbehandlingsärenden. För vidare information om kapitlets nya lydelse se Ändringar i 10 kapitlet miljöbalken.
Saneringsförsäkringen och miljöskadeförsäkringen har tagits bort
(från 1 januari 2010)
I höstas föreslog regeringen i en proposition att kapitel 33 i miljöbalken skulle tas bort. Här ligger reglerna om miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen. Lagförslaget har nu antagits av riksdagen.
Från och med den 1 januari 2010 har 33 kapitlet miljöbalken upphört att gälla. Det innebär att saneringsförsäkringen och miljöskadeförsäkringen tagits bort. Som en följd av detta upphör också verksamhetsutövarnas avgiftsskyldighet som tidigare reglerades i förordningen (1998:1473) om miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring.
Ändring i förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande
För efterbehandling av områden som tidigare täcktes av saneringsförsäkringen kan statliga medel sökas hos Naturvårdsverket. Förutsättningarna för detta och kraven på innehåll i ansökan framgår av ändringar i förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande (så kallade ”bidragsförordningen”). Den reviderade bidragsförordningen gäller från och med den 1 februari 2010.
Aktuella lagrum i samband med efterbehandling
Nedan återges de lagrum som är aktuella i samband med efterbehandling av förorenade områden. Angivna paragrafer i tionde kapitlet syftar på den äldre lydelsen. Naturvårdsverket garanterar inte att listan är heltäckande. För vidare information om kapitlets nya lydelse se Ändringar i 10 kap. miljöbalken.
Sammanställning av lagrum |
|
2 kap 1§ MB |
Allmänna hänsynsregler, bevisbördesregeln |
|
2 kap 3§ MB |
Allmänna hänsynsregler, försiktighetsprincipen |
|
2 kap 8§ MB |
Allmänna hänsynsregler, efterbehandlingsansvar |
|
6 kap MB |
Miljökonsekvensbeskrivningar |
|
9 kap 6§ MB |
Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet |
|
10 kap MB |
Förorenade områden |
|
10 kap 1-8§§ MB |
Ansvaret för utredning och efterbehandling |
|
10 kap 9§ MB |
Upplysningsskyldighet |
|
10kap 10-14§§ MB |
Miljöriskområden |
|
22 kap 25§ 10p MB |
Tillståndsvillkor |
|
24 kap 5§ MB |
Omprövning av tillstånd |
|
26 kap 9§ MB |
Föreläggande och förbud |
|
26 kap 15§ MB |
Inskrivning av föreläggande eller förbud i fastighetsregistret |
|
26 kap 17-18§§ MB |
Rättelse på den felandes bekostnad |
|
26 kap 21-22§§ MB |
Upplysningar och undersökningar |
|
28 kap 5§ MB |
Tillträde för efterbehandling |
|
28 kap 6§ MB |
Aktsamhetskrav |
|
28 kap 7§ MB |
Förbud mot att rubba utrustning |
|
32 kap MB |
Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk |
Förkortningar
- MB = miljöbalken
- SFS 1998:811 = Lag om införande av miljöbalken
- SFS 1998:899 = Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
- SFS 1998:900 = Förordning om tillsyn enligt miljöbalken
- SFS 1998:905 = Förordning om miljökonsekvensbeskrivningar
- SFS 1998:930 = Förordning om miljöriskområden
- SFS 2004:100 = Förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande
- SFS 1998:902 = Renhållningsförordning