Kunskapsprogrammet Hållbar sanering pågick 2003 till 2009. Här kan du läsa hur det hela gick till från undersökningen om kunskapsluckor inom efterbehandlingsområdet i Sverige till hur vi hanterat och spridit kunskapen från de 50-tal projekt som genomfördes under programmet.
Naturvårdsverkets arbete med efterbehandling av förorenade områden handlar både om att ta fram vägledningar för hur saneringsarbeten ska bedrivas och att finansiera efterbehandlingsprojekt. Det är en del i arbetet med att nå miljökvalitetsmålet en giftfri miljö.
Inför programstarten
I Sverige finns omkring 80.000 potentiellt förorenade områden. Efterbehandlingsprojekt är ofta mycket kostsamma. Det är viktigt för myndigheten att veta vilka förutsättningar de som arbetar med efterbehandling har och här ingår bland annat att veta vilken kunskap som finns på området. Går det att effektivisera efterbehandlingsarbetet så att det saneringar blir både bättre och billigare? Det skulle vara värt mycket för hela branschen.
Foto: Siw Lantto
Hållbar Sanering startar
År 2002 gjordes en kunskapsinventering. Den visade inom vilka områden det fanns kunskapsluckor och hur dessa kunde åtgärdas. Med den som underlag beslutade Naturvårdsverket att genomföra ett kunskapsprogram. Det var starten på Hållbar Sanering.
Läs gärna rapporten ”Kunskapsförsörjning inom efterbehandling av förorenade områden”, rapport 5252, via länk till höger.
Drygt 50 projekt
Utfrån kunskapsinventeringen planerades programmet. Efter en utlysning av projektpengar valdes projektansökningar ut som bäst matchade de kunskapsluckor som identifierats. Totalt har 54 projekt genomförts och omkring 200 personer har varit inblandade. Det är experter på myndigheter och företag samt forskare som gjort arbetet. Naturvårdsverket har satsat drygt 40 miljoner kronor på kunskapsprogrammet.
Rapporter presenterar resultaten
2009 hade vi resultaten från samtliga projekt. Det har naturligtvis löpande kommit in slutrapporter som har publicerats på webben och spridits i olika sammanhang. Men för att göra den nya kunskapen tillgänglig för alla dem som dagligen arbetar med efterbehandling behövde vi göra något mer av de 1000-tals rapportsidorna.
Vi började med att ta reda på vilka som har mest behov av resultaten. Vår målgruppsanalys visade att tjänstemän på länsstyrelser och konsulter är de viktigaste målgrupperna. De ville ha sammanställningar av resultaten som är lättare att ta till sig än rapporterna. Sammanställningarna ville de ha på webben.
Sammanställning av resultaten – syntesarbete
Hållbar Sanering tog fasta på detta och under 2008 startade vi ett syntesarbete som gick ut på att sammanställa resultaten med fokus på – vilka är de mest användbara resultaten, guldkornen, i allt material som kommit fram.
Vi anlitade sju sakkunniga/skribenter för detta. De fick varsitt område: Undersökningsmetoder, Riskbedömning, Riskvärdering, Riskkommunikation och Åtgärdslösningar. Skribenterna tog fram underlag till sammanställningen främst med hjälp av alla projektledare.
Målsättning
Sammanställningen/syntesarbetet skulle:
- utgöra en sammanställning av resultaten från Hållbar Sanering
- innehålla en värdering av resultaten från Hållbar Sanering
- fungera som en läsanvisning för resultat/rapporter från Hållbar Sanering och en beskrivning av hur man kan och bör använda dessa.
Syntesarbetets steg 1
I det första steget sammanställde och värderade vi resultaten från alla Hållbar Sanerings projekt. Värderingen gick i första hand ut på att:
- identifiera användbara och viktiga resultat inklusive målgruppsanalys
- analysera hur dessa resultat relaterar till befintlig kunskap och pågående verksamhet (t.ex. Naturvårdsverkets vägledningar, praxis vid åtgärdsutredningar mm)
- identifiera resultat där det fortfarande råder stor osäkerhet
- identifiera områden där man inte är överens
- identifiera och analysera kunskapsluckor (definiera kunskapsbehovet, målgrupper, om det är forskning, utredning eller utbildning som behövs)
Foto: Mark Elert
Workshops
Skribenterna ställde samman materialet som sedan utgjorde underlag för en workshop inom varje område. Vid dessa deltog projektledare och andra experter samt representanter för Beredningsgruppen och Programkommittén.
Vid workshopparna diskuterade vi sammanställningarna utifrån ovanstående punktlista för värderingen.
Läs gärna mer om vilka som deltog vid olika workshoptillfällen via länk till höger.
Syntesarbetet steg 2
I syntesarbetes andra steg diskuterades hur sammanställningarna skulle presenteras på webben. Skribenterna fick i uppdrag att gå vidare i arbetet och ta fram webbanpassade texter. Två av skribenterna fick samordningsansvar för dels resultatsidorna och dels för Forsknings- och utvecklingssidorna.
Skribenter/sakkunniga
Undersökningsmetoder: Elisabet Hammarlund, Golder Associates.
Riskbedömning: Marie Arnér, WSP Environmental, Fredric Engelke, SGI och Yvonne Ohlsson, Golder Associates (även samordning för FoU).
Riskvärdering: Jenny Lindgren, Structor (även samordning för resultatsidorna).
Riskkommunikation: Carina Loh, Enviroplanning.
Åtgärdslösningar: Jonas Forsman, Vectura.
Programmets arbetssätt
Programledningen bestod av en Programkommitté som var rådgivande till Naturvårdsverket. Det övergripande ansvaret för programmet, administrationen och kommunikationen sköttes av en Beredningsgrupp. Beslut om projektmedel fattades av Naturvårdsverket. Beslut om godkännande av slutrapporter fattades av Programkommittén.
Kerstin Jansbo, programchef och Tomas Henrysson,
konsult i Hållbar Sanerings beredningsgrupp.
Foto: Anna Richter
Programkommitténs uppgift
Programkommitténs uppgift var att identifiera kunskapsluckor och prioritera viktiga insatsområden. En stor del av arbetet byggde på den kompetens och erfarenhet som fanns samlad i programkommittén och i dess olika nätverk.
När Programkommittén definierat prioriterade områden utlyste vi projektmedel. Ansökningarna utvärderades av Programkommittén som fattade rådgivande beslut. Baserat på detta råd tog sedan Naturvårdsverket genom chefen för Forskningssekretariatet beslut om vilka projekt som skulle beviljas medel. Projekten följdes av en kontaktperson i programkommittén som även föredrog slutrapporten innan godkännande.
Programkommittén
I programmets slutfas hade kommittén följande sammansättning:
Annika Jansson, Naturvårdsverket, ordförande
Niklas Johansson, Naturvårdsverket, forskare
Ivars Neretnieks, KTH, forskare
Bo Svensson, Linköpings universitet, forskare
Mats Tysklind, Umeå universitet, forskare
Knut Per Hasund, Sveriges Lantbruksuniversitet, forskare
Helena Helgesson, SGI, branschforskningsinstitut
Krister Honkonen, Göteborgs stad, kommuner
Tommy Hammar, länsstyrelsen i Kalmar län
Thomas von Kronhelm, Sydkraft SAKAB AB, entreprenörer
Niklas Löwegren, Banverket, problemägare
Björn Sellberg, FORMAS, adjungerad i programkommittén
Beredningsgrupp
Kerstin Jansbo, forskningssekretariatet, Naturvårdsverket
Helena Furst, enheten för förorenade områden, Naturvårdsverket
Anna Richter, forskningssekretariatet, Naturvårdsverket
Tomas Henrysson, Conviro AB, konsult
Kunskapsspridning
De resultat som kommit fram i programmet finns sammanställt här på Hållbar Sanerings webbsidor. Resultat från programmet har presenterats vid ett flertal tillfällen på konferenser och seminarier. Den stora finalen var Renare Marks Vårmöte 2009 som hölls 24-25 mars med Hållbar sanering som tema. Här kan du läsa dokumentationen:
Dokumentationen från Vårmötet 2009