Under flera års tid har ett aktivt efterbehandlingsarbete bedrivits i Sverige och en rad olika efterbehandlingsprojekt har genomförts. Trots det har endast ett begränsat antal åtgärdslösningar kommit till användning. När man väljer åtgärdslösning finns det många olika aspekter att ta hänsyn till – här krävs både kunskap och erfarenhet.
Foto: Bo Svedberg.
Inom ramen för kunskapsprogrammet Hållbar Sanering behandlar man åtgärder av mycket olika karaktär. Möjligheten att tillämpa dessa åtgärder leder till intressanta frågeställningar inom en rad områden. Här redogör vi för de frågor som har behandlats i projekten och i samband med en workshop som projektgrupperna genomfört tillsammans.
Detta är en syntes och analys sammanställd av vår skribent Jonas Forsman. För en presentation av skribenterna och övriga deltagare vid workshopstillfällena samt mer information om hur programmet genomfördes – se länk till höger.
Förorenade områden är ofta komplexa. Exempelvis kan geologin och vattenförhållanden vara komplicerade och föroreningarna kan omvandlas kemiskt och förflyttas med tiden. På workshopen enades rapportförfattarna om att vi i Sverige har den naturvetenskapliga expertis som behövs för att förstå och tillämpa ett antal åtgärder, även de som sällan används i vårt land.
Den dominerande tekniken som tillämpats i Sverige i samband med efterbehandling av förorenade områden är urschaktning och transport till deponi. I länder jämförbara med vårt land tillämpas denna traditionella metod i mindre utsträckning till förmån för alternativa metoder.
Miljönyttan med en schaktsanering kan bli liten jämfört med negativa effekter som trafikproblem, avgaser, damm och buller i samband med gräv- och transportarbeten. I sådana fall kan det finnas juridiska åtgärder som möjliggör kvarlämnandet av måttligt förorenade massor. En sådan möjlighet är inrättandet av miljöriskområden.
Hur prioriterar man mellan olika efterbehandlingsobjekt? Nuvärdesberäkningar av framtida efterbehandlingar kan vara ett viktigt underlag för beslut.
Valet av efterbehandlingsteknik styrs i hög grad av såväl marknaden som av myndigheternas agerande. Rapportförfattarna tror att den svenska marknaden har litet förtroende för alternativa efterbehandlingstekniker. Främsta skälet är att ett antal mindre lyckade pilotprojekt har genomförts i Sverige. Det behövs väl genomförda pilotprojekt för att bygga upp ett förtroende. Författarna vill att miljömyndigheterna styr lämpliga offentligfinansierade projekt så att en kunskapsuppbyggnad sker och så att marknadens aktörer vågar tänka nytt.
Rapportsammanfattningar
Länkar till alla rapportsammanfattningar och vidare länkar till varje rapport i webbokhandeln.
Klorerade lösningsmedel – Identifiering och val av efterbehandlingsmetod. Rapport 5663
Stabilisering och solidifiering av förorenad jord och muddermassor. Rapport 5696
Åtgärdslösningar – erfarenheter och tillgängliga metoder. Rapport 5637
Säkring av efterbehandlingsåtgärders effekt över tiden. Rapport 5757
Övervakad naturlig självrening av förorenade områden. Rapport 5893