Riksdagen beslutade under våren 2009 om ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) och miljöbalken (1998:808) när det gäller vindkraftsanläggningar. Ändringarna, som berör både exploatörer, kommuner och länsstyrelser, trädde i kraft den 1 augusti 2009.
Syftet med ändringarna är att förenkla handläggningen för vindkraftsetableringar. Ändringarna i miljöbalken har genomförts genom SFS 2009:652.
Enligt de nya bestämmelserna ska den samlade prövningen ske vid miljötillståndsprövningen. De tidigare kraven enligt plan- och bygglagen (PBL) på detaljplan och bygglov slopas därför i huvudsak när en planerad vindkraftsanläggning fått tillstånd enligt miljöbalken (MB). För vindkraftverk som inte är så stora att de kräver tillstånd finns fortfarande kraven kvar på bygglov enligt PBL och anmälan enligt MB. Kravet på detaljplan finns även kvar när vindkraftverk avses uppföras i områden där det finns en stor efterfrågan på mark för bebyggelse eller anläggningar. Gränserna för bygglov har också ändrats. Nu krävs bygglov för bland annat vindkraftverk högre än 20 meter eller om vindturbindiametern är över 3 meter (se 5 kapitlet 1 § andra stycket 2 resp. 8 kapitlet 2 § första stycket 6, a och d samt andra stycket 2 PBL).
I 16 kapitlet 4 § MB införs en ny bestämmelse om att tillstånd endast får ges om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det. Kravet gäller dock inte om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kapitlet MB.
När det gäller tillämpningen av bestämmelserna i MB till skydd för ”obruten kust” undantas Öland numera från förbudet mot uppförande av vindkraftverk över en viss storlek. Gränsen för vindkraftverk i de kvarvarande obrutna kustområdena, liksom för regeringens tillåtlighetsprövning, har ändrats från att avse sammanlagd uteffekt av mist 10 MW till att gälla tillståndspliktiga (se 4 kapitlet 3 § respektive 17 kapitlet 4a § 7 och 6 §, tredje stycket 2 MB).
Gränserna för tillståndspliktiga och anmälningspliktiga anläggningar framgår av förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Denna har ändrats genom SFS 2009:863 och ändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2009.
De nya bestämmelserna innebär bland annat att det inte längre är vindkraftverkens sammanlagda uteffekt som avgör om verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig, utan vindkraftverkens antal och höjd i meter.
I förordningen införs även en ny 25a §, som anger vad som ska ingå i en anmälan om vindkraftverk, bland annat teknisk specifikation, beskrivning av vindförhållanden, påverkan på natur- och kulturmiljöer, förekomst av befintliga vindkraftverk inom 2 km, redogörelse av elnät och vägar, landskapsanalys och beräkning av buller, skuggning och reflexer. Av 25b § framgår att kommunen får medge undantag för sådant som inte behövs för handläggningen. Där sägs också att kommunen i lämplig omfattning ska samordna handläggningen av ärenden enligt MB med handläggningen av bygglovsärende enligt PBL.
I 26 a § görs också en komplettering att anläggningen ska tillståndsprövas när kommunen finner att verksamheten ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Enligt bilagan till förordningen gäller från och med den 1 augusti 2009 att länsstyrelsen ska pröva anläggningar med två vindkraftverk, där varje verk är högre än 150 meter, inklusive rotorblad, eller anläggningar med sju eller fler verk, där varje verk är högre än 120 meter. Vissa regler finns även för att det inte ska vara möjligt att kringgå bestämmelserna (se punkter 40.90 respektive 40.95 i bilagan).
Anmälan till kommunen ska göras för enstaka vindkraftverk som är högre än 50 meter (inklusive rotorblad), två eller fler verk som står tillsammans eller ett verk som kommer att stå tillsammans med ett befintlig verk, se punkt 40.100 i bilagan.
Av övergångsbestämmelserna i förordningen framgår att en verksamhet, som enligt äldre bestämmelser var anmälningspliktig, får fortsätta bedrivas enligt de äldre bestämmelserna om verksamheten är anmäld den 1 augusti 2009. Verksamheter som bedrevs den 1 augusti och som enligt äldre bestämmelser inte var anmälnings- eller tillståndspliktiga, men som nu är anmälningspliktiga, får fortsätta att bedrivas enligt äldre bestämmelser. Äldre bestämmelser gäller för prövningen och handläggningen av ärenden som inletts före den 1 augusti 2009.
I bilagan fanns tidigare en särskild punkt (40.80) om prövning av vindkraftverk i vattenområden. Den har nu tagits bort och det finns därför inga särskilda bestämmelser om vindkraftverk i vattenområden. Detta innebär att vindkraftanläggningar i vattenområden är prövningspliktiga, såväl enligt 9 kapitlet som 11 kapitlet MB. Miljödomstolen kan dock i ett sammanhang pröva en planerad anläggning, med stöd av 21 kapitlet 3 § MB. Den som planerar ett vindkraftverk kan ta initiativ till detta.
Mer information