Hur starkt vi uppfattar ett ljud beror dels på ljudtrycket, dels på ljudets frekvenssammansättning. Omfånget av det ljud vi kan uppfatta är enormt, ljudtrycket vid smärtgränsen är cirka 10 miljoner gånger starkare än det svagaste ljud vi kan uppfatta. För att slippa använda mycket stora tal används en logaritmisk skala för ljudtrycket som anges i decibel (dB).
Frekvensen har också betydelse för hur vi uppfattar ljudstyrkan och därför används en vägning av olika frekvenser för att på ett rättvist sätt mäta vad örat uppfattar. Vägningen kan göras på olika sätt. De mest vanliga vägningsfiltren är A- och C-filtren, med vilka man väger så kallad A-vägd respektive C-vägd ljudtrycksninvå.
A-vägningen tillämpas för normala frekvenser och ljudstyrkor och dämpar låga frekvenser och förstärker medelhöga. A-vägningen används normalt för trafikbuller. Den uttrycks i dBA.
C-vägning dämpar de mycket låga frekvenserna endast i liten grad och används för att mäta lågfrekvent buller. Den anges i dBC.
Maximalnivån anger den högsta ljudnivån (Lmax) under en viss tidsperiod. Den ekvivalenta nivån (Leq) motsvarar medelljudnivån under en viss period.
För flygtrafik används flygbullernivå, FBN. Med FBN viktas ekvivalentnivån under ett år och en bullerhändelse under kväll värderas som tre daghändelser och en natthändelse som tio daghändelser.
Inom EU används i samband med omgivningsbullerdirektivet måttet Lden ”dag-kväll-natt-nivå”. Då räknas den ekvivalenta ljudnivån för kvällen upp med 5 dB och nivån för natten med 10 dB. Dessutom används måttet Lnight som avser den ekvivalenta nivån under natten. Lden och Lnight definieras som ljudnivån på 4 meters höjd till skillnad från svenska riktvärden som normalt avser ljudnivån på 2 meter.
Den logaritmiska skalan gör att summan av två lika starka bullerkällor ger en ökad ljudnivå på 3 dBA. Det innebär på samma sätt att en fördubbling eller halvering av trafikmängden ger en ökning respektive minskning av den ekvivalenta ljudnivån med 3 dBA.
När man beskriver ett bullers karaktär är det av intresse att redovisa frekvensfördelningen, om det förekommer rena toner och impulsljud, bullrets fördelning över tiden (dag, kväll, natt, dygn, vecka och år), antalet bullerhändelser och hur länge de enskilda bullerhändelserna varar.
Utbredning
Utbredningen av ljud påverkas främst av vinden och temperaturskillnader. Medvinden böjer ljudvågorna neråt, vilket gör att ljudnivån blir högre. Samma effekt uppstår om luften vid marken är kallare än på högre höjd (så kallad inversion). Avböjningen av ljudet neråt innebär att till exempel vallar, plank eller hus inte skärmar ljudet lika effektivt. Vid motvind eller om det är kallare på högre höjd, böjer ljudet av uppåt och det blir tystare vid marken.
Mäta eller beräkna buller
När man använder riktvärden kan man både mäta och beräkna buller. Mätningar har den fördelen att de visar den faktiska exponeringen vid mättillfället. Men nackdelen är att mätvärdet kan vara helt irrelevant om det är en ovanligt tyst, bullrig eller blåsig dag då mätningarna genomfördes.
Beräkningar har fördelen att de kan utföras för ett större område. Är det fråga om framtida bebyggelse eller verksamhet går det naturligtvis bara att använda beräkningar.
Naturvårdsverket har bland annat tillsammans med trafikverken tagit fram olika beräkningsmodeller. Det finns också anvisningar för hur mätningar ska genomföras. De tillgängliga mät- och beräkningsmodellerna hittar du under respektive webbsida för de olika verksamheterna.