Merparten av landets sjöar och vattendrag mår relativt bra trots människans påverkan. Bara ett fåtal vatten är helt opåverkade.
Den 1 juli 2011 övergick stora delar av ansvaret för havs- och sötvattensmiljön till den då inrättade Havs- och vattenmyndigheten (HaV). HaV är även ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Kvar på Naturvårdsverket finns de delar som berör miljögifter i vattenmiljön.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV)
Tilståndet i sjöar och vattendrag övervakas
Antalet försurade sjöar och vattendrag minskar kontinuerligt i Sverige. Men det tar lång tid innan växter och djur återvänder till tidigare försurade vatten igen. Belastningen av miljögifter har minskat på ett liknande sätt. Detta vet vi genom mätningar i abborre.
Miljöövervakningen visar att insjöarnas vatten blir allt brunare på grund av ökade humushalter (organiskt material). Humus binder många av miljögifterna, vilket kan förklara en del av den minskade ansamlingen av gifter i till exempel fisk. Den ökade humifieringen av vattnet kan vara en följd av klimatförändringen och kraftigt ökade vattenflöden.
Tillståndet för växter och djur i sjöar och vattendrag påverkas främst av:
- fysisk påverkan
- försurning
- övergödning
- införsel av främmande organismer
- tillförsel av tungmetaller och giftiga ämnen samt syreförbrukande ämnen
Små vattendrag är känsligast
Små vattendrag är känsligast för påverkan av föroreningar. Djur och växter som lever i sådana vattendrag riskerar att drabbas först och under längst tid.
Situationen i landets vattendrag då det gäller försruning liknar den som råder i sjöarna. De flesta försurade vattendrag finns i Västsverige, i Sydsveriges skogsland samt i Norrlands inland.
Övergödda vattendrag finns framför allt i jordbrukslandskapen i södra och mellersta delen av landet. Antalet övergödda vattendrag har varit i princip oförändrat de senaste tio åren, medan antalet försurade vattendrag minskat.
Halterna av miljögifter i vattendragen är som regel betydligt lägre än i sjöarna. Det beror på att miljögifterna oftast ansamlas i sedimenten. Det är främst i de minsta vattendragen som effekterna av kemisk påverkan blir som störst. Djur- och växtliv som är anpassade till sådana miljöer påverkas först. Halterna av metaller i vattendragen är ofta högre i storstadsområdena och nedströms gamla industrier. Där läcker metaller från gamla utsläpp ut från bottensedimenten.