Miljöövervakningen ger kunskaper om förändringar i miljöer som luft, vatten och mark och varnar för störningar i miljön. Miljöarbetet i stort grundar sig på de många resultaten från miljöövervakningen.
Miljöövervakning är återkommande systematiskt upplagda undersökningar som visar miljötillståndet. Miljökvalitetsmål, krav i miljölagstiftningen och Sveriges åtaganden om rapportering inom internationella direktiv och konventioner avgör vad som undersöks. Framför allt EU:s miljöpolitik ställer stora krav på internationell rapportering.
Det finns många utförare inom miljöövervakningen
Bland de aktörer som utför eller på annat sätt bidrar till miljöövervakning ingår myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, högskolor, konsultbolag, forskningsinstitut, föreningar och enskilda.
Några av utförarna är också så kallade datavärdar. Det innebär att de lagrar, granskar, sammanställer, presenterar och tillhandahåller miljöövervakningsdata på uppdrag av Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket samordnar miljöövervakningen
God samordning av övervakningen krävs för att vi ska få en heltäckande bild av miljösituationen. Samordning ger också ökad delaktighet och minskade kostnader.
Naturvårdsverket driver ett nationellt miljöövervakningsprogram. Havs- och vattenmyndigheten har sedan den 1 juli 2011 ansvaret för miljöövervakning i vattenmiljön. Tillsammans samordnar de båda myndigheterna den regionala miljöövervakningen, som i övrigt drivs av länsstyrelserna.
Samordningen innebär bland annat att miljöövervakningen genomförs av aktörerna på ett jämförbart sätt, och att resultaten är tillgängliga för alla som är intresserade. Data, sammanställningar och analyser publiceras i rapporter och på nätet.
Ett led i samordningen av miljöövervakningen i Sverige är gemensamma rekommenderade undersökningsmetoder för olika aktörer, så kallade Undersökningstyper.
Några andra centrala och viktiga övervakningsinsatser är egenkontroll och recipientkontroll, uppföljning av kalkning av mark och sjöar och olika naturinventeringar.