Tack vare miljöprovbanken vet vi hur halten av miljögifter förändras över tid. Varje år samlas 10 000 olika djur och växter in och lagras nedfrysta i väntan på framtida analys.
För att förstå hur miljögifterna varierar analyseras prover från olika tidsperioder och olika geografiska platser. På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har man därför under många år byggt upp en unik samling med mer än 250 000 svenska miljöprover. Här lagras hela fiskar, mindre däggdjur och fåglar. Från större djur lagras även organ som muskler, lever, njure, fettvävnad och äggstockar/testiklar. Även mossa, sediment, fågelägg, fiskfjäll, musselskal, modersmjölk och livsmedel samlas in regelbundet.
Vi följer utvecklingen av gifter i miljön
Miljöprovbanken är grunden för en fungerande övervakning av hälso- och miljöfarliga ämnen i den omgivande miljön. Insamlingen startade redan i slutet av 1960-talet, som en av de första miljöprovbankerna i världen. Verksamheten växte under 1980-talet och finansieras sedan dess i huvudsak med anslag från Naturvårdsverket.
Eftersom insamlingen pågått under lång tid är det möjligt att följa ämnen i långa tidsserier. Därför vet vi att halterna av DDT och PCB har sjunkit kraftigt i miljön sedan 1970-talet. Man kan också följa upp miljömål, göra prognoser och avgöra om utsläppsminskande åtgärder givit önskat resultat.
En viktig funktion med miljöprovbanken är att kunna ge svar på frågeställningar som uppstår i framtiden. När nya miljögifter upptäcks kan vi gå tillbaka i materialet och se hur halterna förändrats över tid. Information om och hur snabbt halterna ökar eller minskar är av avgörande betydelse för prioriteringen av miljögifter.
Det var först i slutet av 1990-talet som det visade sig att PFOS hade spridits i miljön. Genom att studera sillgrisslans ägg bakåt i tid kunde man visa att halterna har ökat sedan 1968. Behovet av att plocka ut material ur provbanken för att konstruera sådana långa tidsserier har ökat.
Mer information
Rapporten Spara för framtiden
Miljöprovbanken vid NRM