Trots minskat atmosfäriskt nedfall sker förändringen av försurningstillståndet i skogsmark långsamt och ingen tydlig återhämtning har noterats.
Nya data tyder på att försurningstillståndet är relativt oförändrat i i norra, mellersta och sydöstra Sverige medan en ökad försurningsnivå noteras i den sydvästra delen sedan början av 2000-talet.
Någon mer omfattande återhämtning kan inte förväntas till 2020.
I den sydvästra delen av Sverige finns mest försurad skogsmark. En orsak är att denna del av Sverige tar emot en stor del av det sura nedfallet som förs hit med vindarna från andra länder. Dessutom består marken här av svårvittrade bergarter och ett tunt jordtäcke, vilket medför att den har en dålig förmåga att neutralisera de sura föroreningarna.
Näringsämnen urlakas
Försurningen av skogsmarken orsakar flera problem. Avrinningen av surt och aluminiumrikt vatten från skogsmarken leder till omfattande skador på växter och djur i sjöar och vattendrag. När skogsmarken försuras urlakas också viktiga näringsämnen, vilket på sikt möjligen kan innebära att skogen växer sämre.
Den kraftiga försurningen i Sydsverige har eventuellt medfört förändringar i svampfloran. Champinjoner och bläcksvampar hör till de arter som anses ha minskat. I samma område har också lav- och mossfloran blivit märkbart artfattigare till följd av det sura nedfallet.
Även skogsbruket bidrar till försurningen när grenar och toppar inte lämnas kvar efter avverkningen utan hela träden utnyttjas och forslas bort. Detta kan vara ett problem på marker med tunna jordar och hög produktion.