|
Den svenska havsörnen har återhämtat sig efter den miljögiftskatastrof som nästan slog ut hela stammen på 1970- och 1980-talen. Andelen lyckade häckningar är i dag på samma nivå som före 1950. Resultaten kommer från Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram för kust och hav. |
|
Havsörnens utbredningsområden i Sverige
2009. Inom Naturvårdsverkets nationella
miljöövervakning studeras havsörnens
häckning utmed Östersjökusten
(mörkgrått på kartan), uppdelad i Egent-
liga Östersjön och Bottniska viken. I dag
finns häckande par längs i stort sett hela
den svenska Östersjökusten. Beståndet
i hela landet uppskattas till minst 400 par.
Andel havsörnspar med framgångsrik häckning i Egentliga Östersjön och Bott-
niska viken 1964–2009. Efter bottennivån på grund av miljögifter på 1970-talet
är andelen lyckade häckningar nu tillbaka på samma nivå som på 1950-talet.
Källa: Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning, programområde Kust
och hav.
Genomsnittligt antal ungar per kull hos havsörnar i Egentliga Östersjön och
Bottniska viken 1964–2009. I Egentliga Östersjön är kullstorleken nu tillbaka
på 1950-talets nivå, men inte i Bottniska viken. Källa: Naturvårdsverkets
nationella miljöövervakning, programområde Kust och hav.
Havsörnen är liksom andra rovdjur högt upp i näringskedjan hårt drabbad av föroreningar i miljön. När halterna av miljögifterna DDT och PCB på 1970-talet var som högst i Östersjön var hela havsörnsstammen på väg att slås ut. Utan stödutfodring och uppfödning hade arten sannolikt inte överlevt i Östersjön.
Huvudproblemet var att miljögifterna inverkade negativt på honornas förmåga att utsöndra kalcium, vilket gjorde äggens skal så tunna att de krossades under ruvningen. När Naturskyddsföreningen inledde övervakningen av havsörnsbeståndet 1964 var fortplantningen nära bottenläget. Andelen havsörnspar vid svenska Östersjökusten som lyckades producera någon unge under perioden 1965–1985 var bara 25 procent.
Sedan användningen av DDT och PCB förbjudits och halterna i miljön började minska förbättrades situationen för havsörnen på 1980-talet. Andelen lyckade häckningar ökade och stammen har nu återhämtat sig väl. Förbättringen berodde till stor del på att gamla individer med kroniska skador på fortplantningsorganen successivt försvann och ersattes av yngre fåglar som inte hade varit utsatta för samma starka exponering av miljögifter.
Geografiska skillnader
Under 1970-talet var försämringen av fortplantningsförmågan mer dramatisk i Egentliga Östersjön än den var i Bottniska viken. Men sedan slutet av 1990-talet ligger andelen lyckade häckningar på samma nivå som under 1950-talet i båda områdena.
När det gäller storleken på havsörnarnas kullar (antalet ungar) är bilden delvis annorlunda. I Egentliga Östersjön har antalet ungar ökat på ett liknande sätt som andelen lyckade häckningar har gjort. I Bottniska viken däremot har kullstorlekarna visserligen ökat, men fortfarande är de i genomsnitt mindre än på 1950-talet. Skillnaden är som störst i södra Bottenhavet, vilket drar ner snittet för hela Bottniska viken.
Varför havsörnarna får färre ungar per kull i södra Bottenhavet är det ingen som vet, men undersökningar pågår inom ett forskningsprojekt.
Läs mer om miljöövervakning av kust och hav
Miljöövervakning inom programområde Kust och hav
