Matavfall kan samlas in med matavfallskvarnar som kopplas till det vanliga avloppet. Det är ett bekvämt system, men det finns andra lösningar som i många fall bättre kan ta vara på energin och näringen i matavfallet.
En matavfallskvarn sitter under diskbänken och kan mala ner till exempel skal och rester som blivit för gamla. Vanligtvis är kvarnen ansluten till det kommunala avloppssystemet. Då kommer det nedmalda matavfallet att spolas ut i avloppet och via ledningsnätet ledas vidare till avloppsreningsverket. Om reningsverket är utrustat med rötkammare kan biogas produceras från matavfallet. Rötning innebär att mikroorganismer bryter ner matavfallet så att det bildas biogas.
Kvarnen kan också vara kopplad till en tank eller uppsamlingsbehållare i fastigheten. Då töms den med en slamsugningsbil för vidare transport till en biogasanläggning eller rötkammare vid ett reningsverk.
En annan metod
Matavfallskvarnar är inte det vanligaste sättet att samla in matavfall till biogasproduktion. Det är att sorteras ut matavfall i separata kärl eller speciella påsar för vidare transport med fordon till en biogasanläggning för organiskt avfall. Det förekommer också att matavfallet transporteras med fordon till ett reningsverk för samrötning med avloppsslammet.
Fördelar och nackdelar
Det finns både för- och nackdelar med att använda matavfallskvarn kopplad till avloppet jämfört med att samla in matavfallet separat och transportera det med fordon.
Fördelar med kvarn till avloppsnätet:
- Om avloppsnätet utnyttjas för transport av avfallet behöver det inte hämtas med fordon.
- Om matavfallet förs till reningsverken finns möjlighet att producera mer biogas. Men biogasproduktionen från matavfall som malts ner i avloppet genom matavfallskvarnar blir betydligt mindre än om matavfallet transporteras med fordon direkt till en biogasanläggning eller en rötkammare vid ett reningsverk. Det visar en utredning från Käppalaförbundets och SÖRAB (BOA-utredningen)
- Om fosfor återförs till jordbruket via avloppsslammet krävs nästan 10 gånger mindre energi i transporten till jordbruket då slammet alltid är avvattnat. Med rötrest från matavfall transporteras och tillförs stora mängder vatten för varje kilo näringsämne som tillförs jordbruksmarken.
Nackdelar:
- Stor del av kvävet har försvunnit under processen. I de fall det rötade avloppsslammet återförs till jordbruksmarken kommer i huvudsak fosfor från maten att kunna återföras. En hel del av kvävet har avgått i reningsprocessen och kalium finns endast i små mängder av slammet. Om maten istället rötas i biogasanläggningar för avfall kan en större del av kvävet och kalium i maten återvinnas.
- Mindre näring återförs till lantbruket när matavfallet blandas med avlopp från hushåll. Av den rötrest som producerades från biogasanläggningar för matavfall och liknande substrat (till exempel avfall från livsmedelsindustrin, gödsel, vallgrödor) återförs nästan all rötrest som biogödsel till lantbruket (97 procent år 2009). För reningsverkens rötslam ligger återföringen på cirka 25 procent. Många vill inte använda rötslammet på grund av risken för att det ska innehålla rester av kemikalier och läkemedel.
- Att transportera matavfall i avloppssystemet innebär också ökad risk för igensättning av ledningarna.
- Ökad risk för påverkan vid bräddning av orenat avloppsvatten vid avloppsreningsverket eller på ledningsnätet.
- Risk för bildning av svavelväte i ledningarna.
- Att mer material förs till reningsverket medför också ökad energi- och kemikalieförbrukning i behandlingen av avloppsvattnet.
Mer information:
Biologisk behandling av organiskt matavfall med hjälp av matavfallskvarnar (BOA)