Avfallsförbränning

Trots att allt mer avfall bränns har utsläppen av dioxiner och metaller från anläggningarna minskat kraftigt sedan 1980-talet. Det beror på bättre utrustning för rökgasrening och förbättrade förbränningsförhållanden. Även successivt minskade metallhalter i avfallet som förbränns (till exempel kvicksilver) har bidragit. Naturvårdsverket arbetar för att ytterligare minska miljöpåverkan från förbränningen.

    För brännbart avfall som inte kan materialåtervinnas är förbränning med modern teknik en bra metod att ta hand om avfallet och samtidigt utvinna energi.

    Naturvårdsverkets roll

    Vi har aktivt deltagit i utarbetandet av EU-direktivet om avfallsförbränning och dess ersättare industriemissionsdirektivet. Vi arbetar även med införandet av dessa direktiv i svensk lagstiftning i form av föreskrifter och förordningar. Vi har också medverkat i arbetet med att ta fram EU-gemensam vägledning om vad som är bästa teknik vad gäller avfallsförbränning. 

    Naturvårdsverket leder, eller deltar i, olika utredningar kring skatter, hantering av restprodukter (aska/slagg), kvalitetssäkring av avfall som förbränns osv. Viktigt i sammanhanget är också arbetet med att fasa ut till exempel kadmium och kvicksilver i materialflödena.

    Vi deltar i strategiskt viktiga ärenden enligt miljöbalken och ger, i egenskap av central tillsynsmyndighet, på olika sätt vägledning till län och kommuner.

    Mer information

    Förbränningsanläggningar - information, regler och vägledning

    Sidan senast uppdaterad: 17 april 2012
    Sidansvarig: Staffan Asplind
    Webbredaktör: Webbredaktionen