|
Trots att allt mer avfall bränns har utsläppen av dioxiner och metaller från anläggningarna minskat kraftigt sedan 1980-talet. Det beror på bättre utrustning för rökgasrening och förbättrade förbränningsförhållanden. Även successivt minskade metallhalter i avfallet som förbränns (till exempel kvicksilver) har bidragit. Naturvårdsverket arbetar för att ytterligare minska miljöpåverkan från förbränningen. |
|
För brännbart avfall som inte kan materialåtervinnas är förbränning med modern teknik en bra metod att ta hand om avfallet och samtidigt utvinna energi.
Naturvårdsverkets roll
Vi har aktivt deltagit i utarbetandet av EU-direktivet om avfallsförbränning och dess ersättare industriemissionsdirektivet. Vi arbetar även med införandet av dessa direktiv i svensk lagstiftning i form av föreskrifter och förordningar. Vi har också medverkat i arbetet med att ta fram EU-gemensam vägledning om vad som är bästa teknik vad gäller avfallsförbränning.
Naturvårdsverket leder, eller deltar i, olika utredningar kring skatter, hantering av restprodukter (aska/slagg), kvalitetssäkring av avfall som förbränns osv. Viktigt i sammanhanget är också arbetet med att fasa ut till exempel kadmium och kvicksilver i materialflödena.
Vi deltar i strategiskt viktiga ärenden enligt miljöbalken och ger, i egenskap av central tillsynsmyndighet, på olika sätt vägledning till län och kommuner.
Mer information
Förbränningsanläggningar - information, regler och vägledning