Skyddet av våtmarker sker genom ett flertal olika instrument. Sedan många år har våtmarker skyddats i form av nationalparker och naturreservat. Bestämmelserna som rör Natura 2000, strandskydd och biotopskydd är också viktiga skyddsverktyg.
Naturreservat och nationalparker
Myr och sumpskog utgör omkring 12 procent av den totala areal som avsatts som nationalpark eller naturreservat. Totalt ingår 88 430 hektar myr nedanför fjällen samt 12 340 hektar skyddad sumpskog, varav 9 090 hektar är barrsumpskog och 3 250 hektar är lövsumpskog.
Men merparten av våtmarker i naturreservat och nationalparker – mer än 70 procent av arealen - återfinns i skyddade områden i Västerbottens och Norrbottens län, framför allt i fjällen.
Naturreservat är ett viktigt skyddsinstrument, då områdesgränser och föreskrifter helt kan utformas utifrån de värden och skyddsbehov som finns i området. Staten och kommunerna har möjlighet att köpa in mark och betala ut intrångsersättning vid bildandet av naturreservat.
Föreskrifterna kan ange inskränkningar i rätten att använda mark och vatten, till exempel förbud mot dikning och avverkning eller tillträde till området under hela eller delar av året.
För myr och sumpskog finns normalt föreskrifter som reglerar markanvändningen i det skyddade området. Men för sjöar, vattendrag och marina miljöer saknas ofta motsvarande föreskrifter till skydd för de vattenanknutna värdena.
Biotopskydd
Biotopskyddet är till för att bevara mindre våtmarker, i synnerhet i odlingslandskapet. Biotopskyddsbestämmelserna infördes 1992 och omfattar mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Inom områdena får inte verksamhet bedrivas som kan skada naturmiljön.
Biotopskyddet gäller generellt för källor, småvatten och våtmarker med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark.
I jordbruksmark kan Länsstyrelsen även peka ut rik- och kalkkärr, ängar eller naturbetesmarker som biotopskyddsområden. Denna möjlighet utnyttjas sparsamt. I december 2005 var endast 81 områden om totalt knappt 165 hektar utpekade, varav huvuddelen var naturbetesmarker. Endast 30 hektar rikkärr omfattades, fördelat på två län.
I skogsmark kan Skogsstyrelsen förklara biotopskydd för bland annat mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark, örtrika sumpskogar, rik- och kalkkärr, alkärr, källor med omgivande våtmarker, myrholmar och strand- eller svämskogar.
I slutet av 2003 fanns 507 biotopskyddsområden på totalt drygt 1 100 hektar, som omfattade våtmarksmiljöer i skogsmark. Skogsstyrelsen har skyldighet att ersätta markägare för det intrång som biotopskyddet innebär.
Natura 2000
EU:s nätverk Natura 2000 är i dag ett av de viktigaste instrumenten för att bevara våra våtmarker. Det innebär att ett representativt urval av våtmarker av i princip alla förekommande våtmarkstyper i Sverige ska skyddas och vårdas.
I art- och habitatdirektivet ingår ett 30-tal naturtyper som är sjö- eller våtmarksanknutna. Dessutom har många våtmarksområden inkluderats i Natura-nätverket med stöd av bestämmelserna i fågeldirektivet. Det omfattar ett trettiotal våtmarksanknutna fågelarter, för vilka Sverige har utpekat viktiga häckningslokaler, rast- eller övervintringsplatser som särskilda skyddsområden (SPA – Special Protection Areas).
Den totala arealen våtmark och sumpskog som skyddas inom Natura 2000 i Sverige uppgår till 812 000 hektar. Det innebär att knappt 9 procent av landets våtmarker ingår i nätverket.
Notera att habitaten kan förekomma som delobjekt i ett större område.
Källa: Natura 2000-databasen, augusti 2006
Bestämmelserna kring Natura 2000 utgör ett kraftfullt verktyg i bevarandearbetet. Habitat- och fågeldirektiven har medfört att tillstånd krävs för verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Tillståndsplikten gäller även verksamheter och åtgärder som planeras utanför områdets gränser.
Tillstånd får inte medges om livsmiljöer riskerar att skadas eller om utpekade arter utsätts för betydande störning.
Undantaget är om det finns ett starkt allmänintresse eller om kompensationsåtgärder kan vidtas för att uppväga de miljövärden som går förlorade.
Mer information
Kontaktperson
Ann Wahlström, ann.wahlstrom (a) naturvardsverket.se, telefon 08-698 14 51