De mest skyddsvärda skogarna bevaras långsiktigt genom bildande av nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden. Skogsägarna bevarar även skog på eget initiativ. Totalt har närmare 6-7 procent av skogsmarken skyddats, varav den största delen i eller nära fjällen. Nedanför fjällen har knappt 2 procent av skogsmarken skyddats.
Statistik om skyddad skog från 2010 visar att mindre än 2 procent av skogsmarken nedanför fjällen är skyddad, Om marn räknar in även fjällnära skogar arealen är 6-7 procent skyddad.
Läs mer om statistiken från 2010
Tre olika former för formellt skydd används för att genomföra miljökvaltietsmålet Levande skogar. Vilken som väljs beror på områdets storlek, sammansättning av naturtyper samt behov av skötsel. Samtliga skyddsformer innebär att markägaren kompenseras ekonomiskt. Områden som blir naturreservat kan även köpas av staten, genom Naturvårdsverket. De tre formerna är
- Naturreservat används normalt för större områden och områden som är sammansatta av flera olika värdefulla naturmiljöer. Beslut om naturreservat innehåller föreskrifter om skydd och skötselplan. Länsstyrelsen eller kommunen beslutar.
- Biotopskyddsområde används för mindre livsmiljöer för nationellt hotade arter och små skyddsvärda naturtyper i skogs- eller jordbrukslandskapet. Skogsstyrelsen beslutar om biotopskyddsområden på skogsmark.
- Naturvårdsavtal är ett frivilligt civilrättsligt avtal där markägare mot en begränsad ekonomisk ersättning avstår från till exempel skogsbruk.
Många oskyddade skogar
Naturvårdsverket har utrett hur mycket skyddsvärd skog som ännu är oskyddad. Vi redovisade år 2005 att den då kända arealen oskyddade skogar med höga naturvärden uppgick till 712 000 hektar. Men mörkertalet är stort. De inventeringar som länsstyrelserna och Skogsstyrelsen gjort tyder på att den verkliga siffran överstiger 1 miljon hektar.
Värdekärnor viktiga att bevara
Nyckelbiotoper och andra värdekärnor (områden med höga befintliga naturvärden) är viktiga att bevara. Områden med värdekärnor är inte jämnt fördelade över landskapet. De är koncentrerade till vissa landskapsavsnitt. Naturgivna förutsättningar och olika historiska skäl är orsaker till den ojämna fördelningen.
Generellt sett har norra Sverige högre täthet av värdekärnor än södra Sverige. Likaså har landskap som historiskt undantagits från trakthyggesbruk ofta högre täthet av värdekärna till exempel utmed fjällnära gränsen, länsgränser och i skärgårdsområden.
Läs mer i rapporten Frekvensanalys av skyddsvärd natur
Prioritering i skogsskyddet
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fastställde 2005 en nationell strategi för formellt skydd av skog nedan fjällen. Enligt strategins grundkrav ska ett skogsområde som prioriteras för formellt skydd utgå från en skogsbiologisk värdekärna, det vill säga ett område med höga befintliga naturvärden.
Områdena värderas och prioriteras efter tre typer av biologiska bevarandevärden med likvärdig tyngd:
- mycket höga naturvärden på beståndsnivå
- goda förutsättningar till bibehållna naturvärden genom geografiskt läge eller stor areal
- förekomst av skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, till exempel ädellövskogar, skärgårdsnaturskogar och kalkbarrskogar eller förekomst av skogstyper som är underrepresenterade i formellt skyddade områden, till exempel skogar med hög bonitet
Läs Nationell strategi för formellt skydd av skog
Miljökvalitetsmålet Levande skogar
Ett av riksdagens 16 miljökvalitetsmål är ”Levande skogar”. Det definieras så här:
”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.”
Långsiktigt skydd av skog är en central del i Levande skogar. Delmål 1 i Levande skogar innebär att 400 000 hektar skogsmark nedanför gränsen för fjällnära skog ska ges ett formellt skydd under perioden 1999–2010. Denna areal är fördelad på naturreservat 320 000 hektar, biotopskyddsområden 50 000 hektar och naturvårdsavtal 30 000 hektar. Därutöver förväntas skogsägarna frivilligt avsätta 500 000 hektar skogsmark.
Målet innebär en betydande ökning av andelen skyddad skog. Idag är knappt 2 procent nedanför den fjällnära skogen skyddad, om målet nås ökar andelen till 2,6 procent.
Gemensamma åtgärder
Markägarna är viktiga samarbetspartners i arbetet att bevara och utveckla skogslandskapets värden. Det finns stor enighet om att det behövs insatser från såväl skogsägare som myndigheter för att bevara skogslandskapets värdefulla miljöer med dess djur och växter. Denna samsyn har konkreta resultat:
- Staten: målen om det statliga skyddet av skog
- Skogsbruket: frivilliga avsättningar av områden, samt generell hänsyn vid skogsbruksåtgärder
En övergripande strävan är att skogar med höga biologiska värden antingen avsätts frivilligt eller skyddas formellt.
Statens skogar
Det finns stora naturvärden i statligt ägda skogar som inte är skyddade formellt. Naturvårdsverket och länsstyrelserna redovisade 2004 en inventering av statliga skogar. Totalt registrerades 886 områden på 341 000 hektar, främst på Fastighetsverkets och Sveaskogs marker.
Majoriteten av dessa områden bör, enligt Naturvårdsverket, bevaras långsiktigt och en stor framgång nåddes genom en överenskommelse med Sveaskog i juni 2008. Den innebär att över 400 skyddsvärda skogar på 70 000 hektar av Sveaskogs marker ska inrättas som naturreservat. Det blir ett bra bidrag till att nå miljömålet Levande skogar.
Läs mer om skyddsvärda statliga skogar
Naturvårdsavtal – Riktlinjer för tillämpning (pdf 2 MB)
Kontakt: Olle Höjer