Uppföljning av naturvärden i Natura 2000-områden och naturreservat

En förutsättning för att naturvärdena ska kunna bevaras är ofta att det finns en aktiv och kunnig markägare eller annan brukare som vårdar naturen.

Natura 2000, som är EU:s nätverk av skyddade områden, ska bevara Europas naturtyper och arter så att de har ”gynnsam bevarandestatus”.

Det innebär att naturtyperna utvecklas på ett bra sätt och att arterna finns kvar i livskraftiga bestånd. Naturtypernas areal ska inte minska och viktiga strukturer ska finnas, till exempel ska det finnas död ved i skogarna som livsmiljö för hotade insekter och andra arter.

Det är viktigt att vi beslutar oss för hur vi vill att det ska se ut i den skyddade naturen. Därför formuleras bevarandemål för varje naturtyp och art inom Natura 2000-systemet. Uppföljningsarbetet går ut på att mäta om vi nått fram till målen vi satt upp.

Viktigt i uppföljningen

• Alla Natura 2000-områden ska ha en särskild bevarandeplan som beskriver varje områdes naturvärden och bevarandemål. Alla naturreservat ska ha en skötselplan med bevarandemål som går att följa upp.
• Uppföljningen inriktas främst på de faktorer som går att påverka med skötsel eller andra åtgärder.
• Uppgifter från många enskilda områden sammanställs för utvärdering på regional och nationell nivå.
• En bedömning av ”gynnsam bevarandestatus” görs som regel på nationell nivå.
• Naturtyper som är beroende av skötsel eller andra åtgärder kommer att följas upp oftare än de som utvecklas naturligt.
• Om ett bevarandemål inte uppnås utreds behovet av restaurering och skötselåtgärder, dessutom utökas uppföljningen.

Rapporterar till EU

Vart sjätte år ska alla EU-länder redovisa tillståndet för de skyddsvärda naturtyperna och arterna inom Natura 2000-nätverket. Uppföljningen är en förutsättning för att vi skall kunna rapportera till EU och gör det också möjligt att utvärdera hur den svenska naturvården bidrar till att de nationella miljökvalitetsmålen nås.

Behovet av undersökningar varierar beroende på vilken naturtyp eller art som ska följas upp. I vissa fall behöver länsstyrelsens inventerare besöka området vid flera olika tillfällen samma år. I en artrik betesmark undersöker de exempelvis örter och gräs under högsommaren. Under hösten studerar de hur väl avbetat området är.

Metoderna för att följa upp arter varierar med växt- eller djurgruppen. Inventerarna mäter för att konstatera att uppsatta mål för antalet individer är uppfyllda. Arternas utbredningsområden ska också bevaras eller öka. Främst är det så kallade typiska arter, särskilt känsliga arter som främjas när bevarandestatusen är gynnsam, och sällsynta, oftast hotade, arter som inventeras.

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Genom Natura 2000 ökar möjligheterna att bevara Europas växt- och djurliv för framtida generationer.

Varje land har fått i uppdrag att välja ut områden med naturtyper och arter som anses vara särskilt värdefulla att bevara inom EU. I Sverige finns omkring 90 naturtyper och drygt 160 djur- och växtarter som pekats ut som särskilt skyddsvärda. Den totala ytan av Natura 2000-områden i Sverige är närmare 6,5 miljoner hektar, fördelat på nära 4 100 områden (2006).

Många, men inte alla, Natura 2000-områden är sedan tidigare skyddade som nationalparker, naturreservat, djur- eller växtskyddsområden.

Kontakt: Erik Hellberg, 08-698 11 68, erik.hellberg (a) naturvardsverket.se