Biosfärområden är modellområden för hållbar utveckling. I områdena kan vi testa ny kunskap och praktik när det gäller att hållbart hantera relationen mellan människan och naturen – att både bruka och bevara. Biosfären är den del av jorden där människan och andra organismer kan leva.
Biosfärområden handlar om naturvård och hållbar utveckling på ett nytt sätt. Människor ska kunna bo och utvecklas i områdena samtidigt som naturen ska bevaras. Ett biosfärområde tillför en brobyggande funktion genom att lärandeprocesser knyter samman olika aktörer på ett strategiskt sätt. Dessa områden är pilotområden, där nya metoder och ny kunskap testas för att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.
Biosfärområden är en del av Unescos vetenskapliga program ”Man and the Biosphere” (MAB). Programmets mål är att förbättra relationen mellan människor och miljö globalt. Att inrätta biosfärområden – biosphere reserves – är det viktigaste verktyget inom ramen för Unescos MAB-program.
I Sverige är biosfärområden ett komplement till kultur- och naturreservat, nationalparker och andra utpekanden av områden med höga natur- och kulturvärden. Beslut om biosfärområde ger i sig inte ett skydd i juridisk mening. Det ger inte heller några inskränkningar av eller utökade krav på befintliga skyddade områden.
Naturvårdsverkets roll
Naturvårdsverket har arbetat aktivt i Unescos MAB-program (Man and the Biosphere) under ett antal år och har 2010 tagit över ordförandeskapet och ansvaret för svenska MAB-kommittén. Vi finansierar en nationell koordinator som ska stödja arbetet med kandidaturer och förstudier enligt biosfärkonceptet.
Naturvårdsverket ger också stöd till de områden som godkänts av svenska MAB-kommittén som kandidater för att ta fram ansökan till Unesco för att bli erkänt som ett biosfärområde.
Biosfärområden ska ha tre funktioner
Biosfärområden ska vara så stora till ytan att de kan uppfylla tre grundläggande och ömsesidigt förstärkande funktioner:
- bidra till att bevara den biologiska mångfalden (gener, arter, ekosystem, landskap)
- främja ekonomisk utveckling och en samhällsutveckling som är ekologiskt och socialt hållbar
- stödja genom att underlätta bland annat forskning, utbildning och praktik
Tre zoner ska finnas inom biosfärområdet
Biosfärområden ska ha tre geografiska zoner:
- kärnområden
- buffertzoner
- utvecklingsområden
Kärnområden ska vara skyddade enligt lag, till exempel som natur- eller kulturreservat, Natura 2000-område eller nationalpark. Känsliga och värdefulla arter och miljöer ska bevaras. Utpräglade kulturmiljöer kan också ingå i kärnområdet.
Buffertzoner ska omgärda eller binda samman kärnområden. Enbart aktiviteter och resursutnyttjande som är förenliga med skyddet i kärnområdena får förekomma här. Restriktioner i buffertzoner ska bygga på frivilliga lokala överenskommelser. Dessa kan omfatta ekonomiska styrmedel och ersättningar.
Utvecklingsområdet är biosfärområdets yttre zon. Lokalt förankrad och långsiktigt uthålligt utvecklingsarbete ska prioriteras. Denna yttre zon har därför betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen både lokalt och i regionen.
580 områden i världen, fyra i Sverige
I juni 2011 fanns 580 biosfärområden i 114 länder. Antalet områden växer med ett 20-tal per år. Biosfärområden ingår i ett globalt nätverk: ”The World Network of Biosphere Reserves”.
I Norden har vi haft biosfärområden sedan 1970-talet. Det finns för närvarande sju biosfärområden i Norden.
Sverige har fyra: Kristianstads Vattenrike, Vänerskärgården med Kinnekulle, Älvlandskapet Nedre Dalälven och Blekinge Arkipelag.
Mer information