I dag överlämnar Naturvårdsverket ett förslag om skyddsjakt på stora rovdjur till regeringen. Förslaget är en redovisning av ett tilläggsuppdrag om den svenska rovdjurspolitiken och är en del av rovdjurspolitiken i stort. En viktig utgångspunkt för förslaget är art- och habitatdirektivet vars syfte är att säkerställa den biologiska mångfalden inom EU:s medlemsländer. Det är regeringen som fattar beslut om förslaget ska genomföras eller inte.
Tilläggsuppdraget som regeringen gav Naturvårdsverket den 16 augusti 2011 handlar om att undersöka hur det är möjligt att vid ett beslut om skyddsjakt ta hänsyn till de olägenheter – problem och störningar – som täta rovdjurstammar kan orsaka.
Art- och habitatdirektivet – en viktig utgångspunkt
Art- och habitatdirektivet har till syfte att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bevara livsmiljöer och vilda djur och växter inom EU:s medlemsländer. Åtgärder som vidtas enligt direktivet ska syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus. De ska samtidigt ta hänsyn till ekonomiska sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.
Begreppet ”gynnsam bevarandestatus” är centralt i direktivet. De arter som är listade i bilagor till direktivet ska uppnå eller bibehålla en gynnsam bevarandestatus. Björn, varg och lodjur är strikt skyddade enligt direktivet. Undantag från det skyddet får enbart tillåtas av ett antal uppräknade skäl i direktivet. Dessutom får det inte finnas andra lämpliga lösningar och upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus får inte försvåras.
Eftersom svenska beslut om skyddsjakt inte får strida mot art- och habitatdirektivet har Naturvårdsverket analyserat om de olägenheter som rovdjur uppges orsaka kan vara skäl till skyddsjakt i enlighet med direktivet.
Vad kan motivera skyddsjakt?
Slutsatsen av Naturvårdsverkets analys är framför allt att skyddsjakt under vissa förutsättningar skulle kunna medges:
- för allvarlig skada på tamdjur
- av hänsyn till renskötseln som ett ”allt överskuggande allmänintresse”
- för att bibehålla en gynnsam bevarandestatus för de värdefulla livsmiljöer som särskilt fäbodbruket bidrar till att upprätthålla
Förslag om skyddsjakt på myndigheters eget initiativ
Enligt nuvarande bestämmelser fattas beslut om skyddsjakt efter ansökan av den som drabbats av angrepp från rovdjur på sina tamdjur.
Naturvårdsverket redovisar ett förslag till en modell där Naturvårdsverket kan fatta beslut om skyddsjakt på rovdjur även om en ansökan inte har kommit in. Sådana beslut om skyddsjakt på myndigheternas initiativ ska i vissa fall kunna fattas även om någon skada ännu inte har skett. Det förutsätter dock att det råder stor sannolikhet för att det kommer att inträffa allvarliga skador. Syftet med förslaget är att förebygga skador i ett tidigt skede. Det betyder, precis som tidigare, att det är behovet av skyddsjakt som avgör hur många rovdjur som får fällas. Möjligheten kan vara betydelsefull i vissa situationer men kommer sannolikt att kunna användas i begränsad omfattning. Enligt modellen ska rätten att besluta om en sådan skyddsjakt kunna överlåtas till länsstyrelsen.
Jakt på varg under 2012
I uppdraget ingick även att föreslå hur behovet av skyddsjakt på varg kan tillgodoses under 2012. Naturvårdsverket anser att behovet kan tillgodoses med de gällande bestämmelserna om skyddsjakt efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada. Eventuellt skulle viss skyddsjakt i förebyggande syfte kunna ske om man visar att detta behov finns.
Under 2012 kommer ingen jakt på varg som den licensjakt som bedrevs under 2010 och 2011 att tillåtas. Den jakt som tillåts kommer enbart att ske i syfte att undvika skador av varg. Det betyder att det är behovet och förutsättningarna för skyddsjakt som styr hur många vargar som fälls. För att jakt ska kunna tillåtas krävs att det inte finns andra lämpliga lösningar och att upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus inte försvåras.
Tilläggsuppdragets plats i en större helhet
Tilläggsuppdraget om regler för skyddsjakt på stora rovdjur ingår i ett större arbete som syftar till att Sverige ska ha en friska och livskraftiga rovdjursstammar. Arbetet består av flera delar:
- vissa beslut tas av länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer och därmed närmare de människor som bor i områden med rovdjur,
- ett långsiktigt arbete med att genetisk förstärka vargstammen och
- skydds- och licensjakt som skapar acceptans för arbete med förstärkningen av vargstammens genetik och för andra åtgärder för livskraftiga rovdjursstammar.
Naturvårdsverket ett uppdrag av regeringen att ta fram en förvaltningsplan för varg. Den ska redovisas till regeringen senast den 1 juni 2012.
Synpunkter och förslag från andra
Naturvårdsverket har gett berörda intresseorganisationer möjlighet att rapportera in vilka olägenheter som deras medlemmar upplever. Naturvårdsverket har även haft två samråd, ett med länsstyrelserna och ett med berörda intresseorganisationer och andra myndigheter. De slutsatser som vi dragit av de synpunkter som lämnats är framför allt att lagstiftningen upplevs som otydlig och att begreppen behöver renodlas.
Redovisning av tilläggsuppdrag om den svenska rovdjurspolitiken (pdf 190KB)
Förvaltningsplan för varg
Handbok för art- och habitatdirektivet