Naturvårdsverket flyttade under våren 2011 två genetiskt värdefulla vargar. Här har vi samlat frågor och svar om dessa flyttar och om flyttfrågan i allmänhet.
Den ena vargen flyttades från Jämtland till Örebro län och har därefter vandrat åt nordväst genom Norge och tillbaka till Sverige i nordvästra Dalarna. Den andra vargen flyttades från Norrbotten till Dalarna och återvände sedan till området där den fångades in. För att undvika nya skador på renskötseln i området (Gällivare skogssameby) beslöt Naturvårdsverket om skyddsjakt på vargen.
Varför flyttar ni dessa vargar istället för att besluta om skyddsjakt?
Det rör sig om två vargar som kunde bli viktiga för att minska inaveln i den svenska vargstammen. Den ena är helt obesläktad med de svenska vargarna. Det är en finsk/rysk vargtik som tagit sig ner från Norrbotten i höstas till Jämtland. Den andra är avkomma till en varg som år 2007 upptäcktes i Gävleborgs län, Galvenreviret. Det var en hanne.
Riksdagen har beslutat att Naturvårdsverket ska flytta vargar för att genetiskt förstärka vargstammen. Vi ska i första hand flytta finsk/ryska vargar som kommit in i norra Sverige, men inte tagit sig ner själva till stammen i Mellansverige.
Varför var det så bråttom att flytta vargarna?
Båda vargarna har rivit renar i Tåssåsens sameby respektive Gällivare skogssameby. Vi ansåg att vi behövde ingripa för att samebyarna inte skulle drabbas hårdare. Riksdagens beslut om rovdjurspolitiken innebär att påverkan på rennäringen av rovdjur inte får blir för stor. Vi skulle helst se att vargarna gav sig av frivilligt, men så skedde inte.
Hur viktig är en avkomma till en östlig invandrare?
Forskare vid Stockholms universitet har på Naturvårdsverkets uppdrag utrett hur viktiga avkommorna till östliga vargar är för att förstärka vargstammen i Sverige. De är ju valpar till en östlig invandrare och en skandinavisk varg och frågan är då hur inavlade de är. Forskarnas slutsats är att avkommorna inte är inavlade och att den genomsnittliga släktskapsgraden är ungefär hälften av den för övriga vargar i Sverige, som bedöms vara mer besläktade än helsyskon.
Valparna till östliga vargar är viktiga för att minska inavelsgraden i det här skedet. Det behövs också att nya, helt obesläktade vargar kommer in i landet och förökar sig.
Ni beslöt om skyddsjakt på en avkomma till en genetiskt värdefull varg i Jämtlands län i februari. Varför flyttade ni inte den vargen också?
Vi bedömde då att situationen var akut och att nya angrepp måste förhindras. Vi diskuterade om en flytt skulle vara möjlig, men bedömde att vi inte skulle hinna med förankringsarbetet med det län där vargen skulle släppas ut. Situationen kunde bara lösas med skyddsjakt på en av de två vargar som upptäckts i byn. Även när flytten av Dalavargen skedde var tiden egentligen för kort för ett ordentligt förankringsarbete och vi har bett om förståelse för att vi måste agera snabbt i denna akuta situation.
Finns det redan inte så mycket rovdjur i Dalarna att länet borde slippa nya vargar?
Samtliga länsstyrelserna i Mellansverige (O, S, U, W, T, AB, C , X) ska enligt ett regeringsuppdrag utse lämpliga områden för utsättning av varg. Dalarna är inte undantaget från uppdraget.
Hur påverkas licensjakten på varg framöver av flyttade vargar?
Naturvårdsverket har haft ett regeringsuppdrag att utreda kompensation för flytt av vargar. Vi föreslår förändringar i licensjakten på varg. En större tilldelning bör ges till de län som tagit emot valpar eller där invandrad/flyttad varg etablerar sig. Dessutom bör de län som tar emot en flyttad genetiskt värdefull varg få en extra varg i tilldelning i licensjakten oavsett om vargen stannar i länet.
Licensjakt 2012 bör inte tillåtas i revir med invandrade och flyttade vargar samt första generationen av avkommor. Det bör inte tillåtas jakt i 8-10 revir med de mest genetiskt värdefulla vargarna. Det finns idag ungefär så många revir med värdefulla vargar och deras valpar. Revir med avkommor till värdefulla vargar bör undantas från jakt under högst två licensjakter.
Läs mer om regeringsuppdraget
Flytten steg för steg
Vart flyttades vargarna?
Den finsk/ryska vargtiken flyttades till Kilsbergen i Örebro län. Länsstyrelsen föreslog Kilsbergen eftersom det uppfyller de flesta av de kriterier som Naturvårdsverket ställde upp i vår utredning om genetisk förstärkning av vargstammen år 2010. Det handlar om att det bör finnas varg på tämligen nära håll så att det finns chans till förökning. Avståndet ska vara minst 10 mil till renskötselområdet. Det bör inte vara tätt med fårgårdar eller vägar och järnvägar.
Den andra vargen flyttades till södra Dalarna och även här uppfylldes kraven på lämpligt område.
Varför ville ni inte berätta om exakt utsläppsplatsen för de två vargarna?
Vi ville ha så lite störningar som möjligt för de flyttade vargarna. De behövde få tid att vänja sig vid sin nya omgivning. Det fanns inga vargrevir direkt i områdena, men om vargen skulle stöta på ett revirhävdande par kunde de angripa den flyttade vargen. Den kan också springa i vägen för bilar.
Hur har områdena valts ut?
Länsstyrelserna har gått efter de kriterier som regeringen hänvisar till i regeringsuppdraget om att ta fram möjliga utsläppsområden i åtta mellansvenska län. Kriterierna togs fram av Naturvårdsverkets arbetsgrupp för det regeringsuppdraget om genetisk förstärkning av vargstammen. Det handlar om avstånd till renskötselområdet, att det ska finnas vargar inom inte alltför stort avstånd för att föryngring ska bli möjligt etc.
Har ni tillstånd av markägaren?
Vargen i Kilsbergen sattes ut på statlig mark i mars. Från 1 april krävs tillstånd av både markägare och jakträttshavare för att sätta ut varg. Vi fick tillstånd av privat markägare och privat jakträttshavare.
Blev länsstyrelserna och deras viltförvaltningsdelegationer informerade före flytten?
Ja. Naturvårdsverket har bett länsstyrelser i Mellansverige om hjälp med utsläppsområden för akuta situationer då genetiskt värdefulla vargar kan behöva flyttas. Rovdjurshandläggare från länen har deltagit i våra regeringsuppdrag om genetisk förstärkning så de är väl bekanta med frågan. Landshövdingarna informerade sina viltförvaltningsdelegationen före flytten
Hur gick flytten till?
Vargarna sövdes från helikopter med en bedövningspil. Det är samma metod och medel som man använder då stora rovdjur förses med sändare av forskningsskäl. Man följde vargen tills bedövning tog. Därefter tog man en del prover och vargen försågs med radiosändare, samt avmaskades. Veterinär är med under sövning och transport till utsläppsplatsen. Vargens rörelsemönster följs noga via radiosändaren för att man ska kunna konstatera att allt går bra.
Finns det några risker för vargen vid flytt?
Det är alltid risker när man söver någon, det gäller såväl djur som människor. Tekniken för att söva rovdjur har använts i över 20 år och utvecklats under årens lopp. Det har begåtts misstag och man har lärt sig av dessa.
Sjukdomar bland vargar
Finns det risk att den finsk/ryska vargen har rabies?
Statens veterinärmedicinska anstalt bedömer att risken är oerhört liten. Finland har inte rabies. Den lilla risk som finns är om vargen kommit hela vägen från ett område med rabies i Ryssland, men det borde ha märkts vid det här laget om vargen är smittad. Den har varit i Sverige i drygt 8 månader. SVA bedömer att 6 månader är tillräcklig tid för att vara säker på att vargen inte burit med sig smitta från Ryssland.
Finns det risk att den finsk/ryska vargen har dvärgbandmask?
Vargen har inte dvärgbandmask. Det visar de två prover som tagits, i Norrbotten hösten 2010 och Jämtland februari 2011. För säkerhets skull har den avmaskats vid flytten.
Mer information
Läs regeringsuppdragen om genetisk förstärkning av vargstammen