Den farliga parasiten rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) upptäcktes 2011 hos fyra rävar i Sverige. Jordbruksverket och Socialstyrelsen har lämnat förslag till regeringen om utökad övervakning av parasiten, en handlingsplan för att kunna hantera situationen om parasiten blir vanligare lokalt och kunskapsspridning om vad som är känt om parasiten.
Uppdraget har genomförts efter samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Naturvårdsverket med flera.
I regeringsuppdraget konstaterar myndigheterna att mycket få människor i Sverige riskerar att bli sjuka till följd av rävens dvärgbandmask. Den är ovanlig här och sprids inte lätt till människor. Mycket lite talar för att livsmedel och svamp är viktiga smittvägar. Livsmedelsverket bedömer att människor kan fortsätta att plocka och äta bär och svamp som vanligt i Sverige.
När det gäller hundar bedömer myndigheterna med utgångspunkt i resultatet av övervakningen att samma information om avmaskning och hygien bör gälla i hela landet och inte bara i de områden där parasiten påvisats hittills. Den som har en hund som äter sorkar eller möss kan avmaska och tvätta hunden vid behov, enligt Jordbruksverket.
Läs pressmeddelandet 2011 och rapporten på Jordbruksverkets webbplats.
Myndigheternas roller
Frågor om smittsamma sjukdomar som kan spridas från djur till människa hanteras av Statens veterinärmedicinska anstalt när det gäller djur och Smittskyddsinsititutet när det gäller hur människor skadas. Kontakta de myndigheterna om du har frågor om dvärgbandmask. Alla myndigheter har samlat frågor och svar på webbplatsen Krisinformation.se.
Om dvärgbandmask på Krisinformation.se
Statens veterinärmedicinska anstalt
Smittskyddsinstitutet
Jordbruksverket om införsel av hund, katt och iller
SVA har sedan 2000 ett övervakningsprogram och undersökte år 2010 300 rävar. Efter första fyndet av dvärgbandmask 2011 har nära 3 000 rävar undersökts. Från 2012 ska fortsatt bevakning ske främst via insamling och analys av rävträck.
Två sorters dvärgbandmask
Det finns två sorters dvärgbandmask, hundens och rävens. Det är rävens som är farligast för människan. Masken kan hos människor bilda vätskefyllda blåsor i olika organ, oftast flera år efter infektionstillfället. Sjukdomen kallas alveolär ekinokockos. Den smittar inte mellan människor. Infektion hos människa är mycket ovanlig, men kan ge en besvärlig sjukdom som är svårbehandlad. Vaccin saknas.
Smittvägar
Rävar är det naturliga värddjuret och sorkar naturliga mellanvärdar för dvärgbandmasken. Rävar infekteras genom att äta infekterade sorkar. En bandmask utvecklas i räven, och bandmaskägg börjar utsöndras med avföring cirka en månad efter infektion. Hundar och mårdhundar kan också bli infekterade genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare.
Gnagare infekteras genom att de får i sig bandmaskägg. Värddjuren, det vill säga räv och hund med flera, får inga sjukdomssymtom av dvärgbandmasken.
Människor kan infekteras om de sväljer maskens ägg. Äggen, som är osynliga för ögat, finns i djurens avföring men kan också fastna i pälsen på hundar och därifrån förorena fingrarna när man klappar djuren. Livsmedelsverket bedömer att det är inte är någon risk att smittas av skogsbär och svamp och därför har man ändrat rekommendationen om att skölja och koka bär och svamp.
Finns i flera länder
Rävens dvärgbandmask finns på flera håll i Europa, främst i och kring Alperna. Den har också upptäckts i Danmark.