Regler om skyddsjakt

Besluten om skyddsjakt är baserade på jaktlagstiftningen, som harmoniserats med EU-direktiv på området. Riksdagens beslut om Sammanhållen rovdjurspolitik från 2001 innehåller regler för skyddsjakt och för enskildas rätt att skydda sina tamdjur mot stora rovdjur. Regeringen har utökat tamdjursägarnas rätt att skydda sina djur ett par gånger. 2009 beslöt så riksdagen om ökad regionalisering av rovdjursförvaltningen.

Delegering till länsstyrelser

Den nya rovdjursförvaltningen innebär att flera beslut ska delegeras till länsstyrelserna. Det har börjat med att Naturvårdsverket delegerar beslut om skyddsjakt på rovdjur till länsstyrelser som har reproducerande stam av arten i sitt län. Naturvårdsverket ska även fortsättningsvis besluta om skyddsjakt på rovdjur i övriga län.

Ansökan om skyddsjakt ska ställas till länsstyrelsen i berört län eller till Naturvårdsverket. Läs mer om vilka beslut länsstyrelserna fått delegerad rätt att fatta. 

• Till artikel om länsstyrelsernas beslut om skyddsjakt

Vad är skyddsjakt?

Alla vilda däggdjur och fåglar är fredade, men för vissa arter tillåts jakt tillåts under vissa tider, så kallade jakttider. Allmän jakt tillåts på rådjur, vissa fåglar, etc. Skyddsjakt tillåts på vissa villkor på en del fredade arter för att förhindra skador. Det gäller till exempel att hindra gäss eller vildsvin, att äta säd på åkrar. Även lodjur, björn, gråsäl och knubbsäl kan omfattas av skyddsjakt. Numera finns också licensjakt - på björn, lodjur och varg - och begreppet innebär att en viss jakttilldelning ges för ett område eller län.

Vissa villkor måste vara uppfyllda för att skyddsjakt ska tillåtas enligt 23 a § 1 stycket jaktförordningen.

Om det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde får jakt meddelas;

1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse
   
2. av hänsyn till flygsäkerheten
   
3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom
   
4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur

Reglerna om tamdjursägares rätt 

Regeringen har permanentat reglerna om tamdjursägares rätt att fälla angripande rovdjur. Samtidigt upphör såväl gamla 28 § i jaktförordningen som den 2 år gamla förordningen (2007:127) med särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder vid rovdjursangrepp

Den nya 28 § Jaktförordningen innebär att ägare eller vårdare till tamdjur får döda ett rovdjur som angriper och skadar tamdjuret, till exempel får, renar och jakthundar, eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående. Samma regler gäller nu både innanför och utanför inhägnat område. Innan den tidsbegränsade förordningen tillkom 2007 fick man skjuta först efter att tamdjuret angripits om det var utanför inhägnat område.

Skrämma först

Det är inte fritt fram att skjuta ett rovdjur. Det är väldigt tydligt i förordningen att ett angrepp måste pågå eller vara omedelbart förestående. Innan man får skjuta ett rovdjur måste man först försöka skrämma det eller på annat sätt försöka avbryta angreppet.

Vilka får använda regeln?

Tamdjursägare eller vårdare får använda sig av 28 §. Regeringens beslut förtydligar också att annan än ägare och vårdare av tamdjur får ingripa till skydd för tamdjuret i vissa fall om detta sker på uppdrag av ägaren eller vårdaren eller den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett uppdrag skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det.

Bestämmelsen innebär att medlemmar i jaktlaget på uppdrag av ägaren eller vårdaren av en jakthund får skydda hunden vid jakt.

Särskilda regler inom vilthägn

Genom ändringen i 28 § ges också möjlighet att skydda hägnat vilt (till exempel hjort) mot angrepp från lodjur.

Grannar och närboende ges möjlighet att på uppdrag av ägaren eller vårdaren skydda djur inom hägn.

Vid alla tillfällen gäller att man först måste försöka skrämma bort rovdjuret eller på annat sätt avbryta angreppet innan man får skjuta rovdjuret.

Så lyder 28 § jaktförordningen

Jaktförordningens 28 § (1987:905) är ändrad från 1 maj 2009. Där står nu ordagrant följande:

"28 §
Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att
befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.

Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret

1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,

2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller

3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.

Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310).

28 a §
Åtgärder enligt 28 § andra, tredje och fjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.

Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310).

28 b §
Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalparker. Förordning (2009:310).

28 c §
Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av 28 § andra–fjärde styckena och 28 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310)."

Straffet för olaglig jakt

Minimistraffet för grovt jaktbrott och grovt jakthäleri är sex månaders och maximistraffet fyra års fängelse. Olaglig jakt på varg är ett grovt jaktbrott.