Nationell handlingsplan för främmande arter

Regeringsuppdraget var att ”ta fram en gemensam nationell strategi och handlingsplan som skall syfta till att etablera ett system för hantering av införsel, förflyttning och utsättning av främmande arter och genotyper.”

Tanken är att den nationella strategin och handlingsplanen ska revideras med jämna mellanrum, gärna i samband med den fördjupade utvärderingen om miljömålen, som sker vart fjärde år.

Strategin och handlingsplanen föreslås innefatta följande delar:

• Ansvarsområden. Ansvarsfördelningen mellan olika aktörer måste tydliggöras.
  
• Organisation och samordning. Endast genom en fungerande organisation och ett fungerande samarbete mellan myndigheter och övriga aktörer kan ett effektivt arbete bedrivas.
  
• Artinformation och rapporteringssystem. Befintliga och potentiellt invasiva främmande arter måste identifieras och utbredningsinformation sammanställas.
  
• Åtgärdsarbete. Förebyggande åtgärder är alltid mest kostnadseffektiva. I de fall de förebyggande åtgärderna misslyckas behövs en handlingsberedskap, där riskanalyser, åtgärdsplaner, beredskapsplaner, övervakning och varnings- och responssystem utgör viktiga pusselbitar. I bilagorna finns fördjupad redogörelse över övervakning (Bilaga B), riskanalyser (Bilaga C) och varnings- och reponssystem (Bilaga D).
  
• Informationssatsningar. Genom informationssatsningar kan medvetenheten och engagemanget för problemet med invasiva främmande arter öka. Detta är nödvändigt för att uppmuntra privata initiativ och frivilliga insatser.
  
• Kunskap och forskning. Ökad kunskap behövs för att bättre kunna förutsäga konsekvenserna av en introduktion av en främmande art, samtidigt som det ger starkare grund för olika beslut om hur resurser ska fördelas.
  
• Regelverk för främmande arter. För att få till ett fungerande och heltäckande regelverk för hantering av främmande arter behöver både det nationella och internationella regelverket inom EU kompletteras.
  
• Frivilliga åtaganden. Uppförandekoder som omfattar hantering av främmande arter kan stimulera näringar och konsumenter att agera för att invasiva främmande arter inte sprids till naturen.
  
• Internationella konventioner och samarbeten. Eftersom främmande arter inte begränsas av nationsgränser är det internationella samarbetet mycket viktigt. Här beskrivs några svenska ställningstaganden i olika internationella samarbeten.
  
• Konsekvensanalys. Både organisation och åtgärdsarbete kräver att nya resurser för arbetet sätts av, då detta inte ryms inom myndigheternas befintliga budgetar. Kostnadsuppskattningar över föreslagna åtgärder finns i Bilaga A.