Syftet med dessa bestämmelser är att de ska bidra till regelefterlevnad och en minskad miljöpåverkan från verksamheter. I miljöbalken finns bestämmelser om straff och miljösanktionsavgifter.
29 kap. miljöbalken – straffbestämmelser
Tillsynsmyndigheten är skyldig att åtalsanmäla varje misstanke om brott mot miljöbalkens bestämmelser. Myndigheten anmäler de faktiska förhållandena till polis eller åklagare och gör inte en bedömning av exempelvis om överträdelsen har skett uppsåtligt eller av oaktsamhet. I miljöbalken finns bland annat följande straffbestämmelser:
- miljöbrott
- brott mot områdesskydd
- artskyddsbrott
- miljöfarlig kemikaliehantering
- vållande till miljöstörning
- otillåten miljöverksamhet
- försvårande av miljökontroll
- bristfällig miljöinformation
- nedskräpning
Den 1 januari 2007 trädde nya straffbestämmelser i miljöbalken i kraft. En utgångspunkt var att straffbestämmelserna i miljöbalken skulle bli mer effektiva och att endast de allvarligaste överträdelserna ska omfattas av straffansvar. De mindre allvarliga överträdelserna omfattas istället av till exempel miljösanktionsavgifter. Dubbla sanktioner i form av både straff och miljösanktionsavgift har försvunnit.
30 kap. miljöbalken – miljösanktionsavgifter
Som ett led i tillsynen ska tillsynsmyndigheten pröva och besluta om miljösanktionsavgifter.
I förordningen om miljösanktionsavgifter (se länk nedan under mer information) regleras närmare för vilka överträdelser som miljösanktionsavgift ska tas ut och med vilka belopp.
Den som överträtt reglerna behöver inte ha gjort det uppsåtligen eller av oaktsamhet för att tillsynsmyndigheten ska besluta om avgiften. Tillsynsmyndigheten kan låta bli att ta ut avgiften om det vore oskäligt med hänsyn till bland annat sjukdom eller att överträdelsen redan lett till straff enligt miljöbalken.
Tillsynsmyndighetens beslut kan överklagas till miljödomstolen. Miljödomstolens dom kan i sin tur överklagas till miljööverdomstolen, men det krävs prövningstillstånd för att miljööverdomstolen ska ta upp ärendet.
Naturvårdsverkets ansvar är att vägleda
Naturvårdsverket har i uppgift att vägleda tillsynsmyndigheterna om miljösanktionsavgifter. Vi hade tidigare ett allmänt råd (NFS 2000:10). Texten i nedanstående pdf ersätter det allmänna rådet.
Som komplement till denna vägledning finns även en handbok (ny uppdaterad utgåva mars 2011, se under ”Mer information” nedan).
Ändrade regler gäller från den 1 augusti 2010
Förordning om ändring i förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, SFS 2010:964
Ändringen innebär i korthet följande:
- Miljösanktionsavgifter har införts för överträdelser av EU:s förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar – se 6.4.1 – 6.4.4 i förordningens bilaga.
- Bestämmelser om miljösanktionsavgift i förordningens bilaga har bytt plats och fått nya nummer. Den nya numreringen innebär bland annat att vissa överträdelser har övertagit nummer som tidigare gällde för en helt annan överträdelse.
- Nya höjda belopp gäller för överträdelser av EU-förordning om vissa fluorerade växthusgaser – se 6.2.3 (tidigare 6.10.3) och 6.2.4 (tidigare 6.10.4).
- Den svenska förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer har två nya miljösanktionsavgifter för krav på barnskyddande förslutning och kännbar varningsmärkning – se 6.6.1 och 6.6.2. Dessa ersätter de tidigare avgifterna för överträdelser av Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:2) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Beloppen har höjts jämfört med tidigare bestämmelser.
- För vissa överträdelser har lydelsen ändrats något – se 4.4.2 (tidigare 4.4.3), 6.3.1 (tidigare 6.11.1), 6.10.1 (tidigare 6.6.1).
Tillsynsmyndigheten måste vara observant på de rockader som gjorts i förordningens bilaga. Tas beslutet om avgift efter ändringen, men överträdelsen skedde före, så bör man i beslutet hänvisa till det nya numret. Det är dock lämpligt att till exempel inom parentes anger det tidigare numret. Observera att de olika versionerna måste jämföras noggrant så att det är fullständigt klart att överträdelsen inte har ändrats i sak.
Mer information