Ekonomiska styrmedel är exempelvis skatter, avgifter och bidrag som används för att påverka våra handlingar i en mer miljövänlig och hållbar riktning.
En god miljökvalitet är en förutsättning för ett samhälles välfärd. Dagens produktion och konsumtion orsakar dock skadliga nivåer av utsläpp och många naturresurser överutnyttjas. En förklaring till miljöproblemen är att priset på många ”miljövaror” (exempelvis utsläpp eller naturresurser) inte återspeglar den samhällsekonomiska kostnaden av att producera eller nyttja miljövaran. Följaktligen blir det inte så attraktivt som det borde vara att producera och konsumera miljövänligt. Ekonomiska styrmedel syftar till att ”rätta till” de felaktiga prissignalerna och fungerar antingen som morot (exempelvis i form av skattelättnader, bidrag och stöd) eller piska (exempelvis i form av skatter och avgifter) för att styra våra handlingar i mer miljövänlig och hållbar riktning.
Vilka ekonomiska styrmedel finns?
Ekonomiska styrmedel innefattar skatter och avgifter, skatterabatter och avdrag, skattebefrielse, återbäring, pant samt subventioner i form av statliga eller kommunala bidrag och stöd. Elcertifikat och utsläppshandel är exempel på så kallade marknadsbaserade ekonomiska styrmedel.
Varför ekonomiska styrmedel?
Ytterst handlar arbetet med ekonomiska styrmedel om att Sverige ska kunna nå de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om.
Fördelen med att använda sig av ekonomiska styrmedel för att nå de fastlagda miljömålen är att dessa oftast i hög utsträckning uppfyller kriteriet om kostnadseffektivitet, det vill säga att målet uppnås till minsta möjliga totala kostnad för samhället. Ekonomiska styrmedel i form av skatter uppmuntrar också i hög utsträckning till teknisk utveckling genom att företaget inte bara betalar för utsläppsreduceringen utan även för den skada man gör.
Även om ekonomiska styrmedel har flera fördelar finns det situationer där andra typer av styrmedel kan vara att föredra. Ett exempel kan vara om det finns en risk att utsläppen av ett visst ämne orsakar särskilt allvarliga skador om en speciell ”kritisk nivå” uppnås, det vill säga det finns risk för tröskeleffekter. I ett sådant fall kan styrmedlets precision gällande måluppfyllelse vara av större vikt än dess kostnadseffektivitet. Detta innebär att exempelvis en kvantitetsreglering kan vara av större intresse än ekonomiska incitament.