En miljökvalitetsnorm kan anges som en halt eller ett värde men kan även beskrivas i ord.
Den kan utfärdas för kemiska ämnen (till exempel kvävedioxid) och i vissa fall för så kallade bioindikatorer, det vill säga organismer som kan vara till nytta för att bedöma miljötillståndet. En norm kan även avse skakningar och störningar från buller, ljus, strålning och liknande och när det gäller vatten kan miljökvalitetsnormer även omfatta flöden/nivåer.
De medier som en miljökvalitetsnorm kan meddelas för är yt- och grundvatten, luft och mark eller övrig miljö. Miljökvalitetsnormer i form av bioindikatorer kan bara användas för att bedöma kvaliteten i vattenmiljön.
Kan även gälla ett begränsat område
En miljökvalitetsnorm kan avse ett begränsat geografiskt område, till exempel en sjö eller ett vattendrag, vissa typer av områden, en eller flera kommuner eller kommundelar, ett eller flera län eller hela landet.
Sedan sommaren 2004 finns i ett avseende två olika typer av miljökvalitetsnormer, dels sådana som inte får över- eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt, dels sådana som ska eftersträvas eller som inte bör över- eller underskridas. Detta får konsekvenser bland annat när det gäller bedömningen av huruvida en miljökvalitetsnorm är överskriden eller inte. Se t ex i luftkvaltetsförordningen (2010:477).