God miljökvalitet är en del av
samhällets välfärd. Miljöekonomi är
ett sätt att väga in värdet av naturen i samhällets beslut och på så sätt
styra mot en högre välfärd.
Vad är miljöekonomi?
Miljöekonomi handlar om samspelet mellan samhällsekonomi och miljö, och om att hushålla med begränsade resurser. Miljöekonomi syftar till att vi ska nyttja våra ekosystems varor och tjänster på bästa sätt.
Naturvårdsverket arbetar aktivt med att tydliggöra miljöns värde för samhället, näringslivet och individer. Miljövärdering och samhällsekonomiska konsekvensanalyser utgör exempel på viktiga redskap för att hjälpa till att fatta rätt beslut inom miljöpolitiken. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt redskap för att genomföra miljöpolitiken.
En förklaring till varför miljöproblem i form av utsläpp eller ett överutnyttjande av naturresurser uppkommer är att priset på många ”miljövaror” (exempelvis utsläpp eller naturresurser) inte återspeglar den samhällsekonomiska kostnaden av att producera eller nyttja miljövaran. Följaktligen blir det inte så attraktivt som det borde vara att producera och konsumera miljövänligt. Detta brukar kallas för marknadsmisslyckanden och kan förklaras av att påverkan på miljön ofta är externa effekter och att miljövaror ofta är kollektiva varor.
Externa effekter
Externa effekter är effekter av ett val som en individ eller ett företag gör men som inte påverkar individen eller företaget i fråga direkt. Samtidigt har de en påverkan på samhällets välfärd. Externa effekter uppkommer till exempel när en persons konsumtion påverkar en annan individs nytta. Eller när ett företags produktion påverkar ett annat företags produktionsmöjligheter utan tillåtelse eller kompensation.
Exempel på en positiv extern effekt kan vara när en lantbrukares odling medför en positiv nytta för förbipasserande personer i form av ett vackert landskap. En negativ extern effekt kan vara när utsläpp från ett företag försämrar produktionsvillkoren för ett annat företag. Problemet uppstår när den som orsakar den externa effekten bestämmer hur mycket som ska produceras och släppas ut utan hänsyn till vilken effekt detta har för andra, och därmed för samhället i stort.
I fallet med ett företags utsläpp så är företagets kostnader för produktionen lägre än den egentliga kostnaden för samhället av produktionen. Resultatet blir att mer än en samhällsekonomiskt optimal nivå av företagets vara produceras. I fallet med en positiv extern effekt blir resultatet det omvända, det vill säga mindre än den samhällsekonomiskt optimala nivån av en vara produceras på grund av att det privata värdet av produktionen understiger det samhällsekonomiska värdet.
Kollektiva varor
Kollektiva varor är ett samlingsnamn för varor som inte är rivala och/eller exkluderbara, vilket är två kriterier som i regel uppfylls av varor i traditionell mening. Exempel på miljövaror som inte uppfyller något av dessa två kriterier är världshaven och atmosfären, så kallade ”open-access resources” eller genuint kollektiva varor.
Gemensamt för dessa naturresurser är att de inte har någon klart definierad ägare, vilket resulterar i att alla vill använda dem men ingen tar enskilt ansvar för att se till att en hållbar nivå upprätthålles. Någon som förbättrar förutsättningarna för en sådan vara får inte ersättning motsvarande förbättringens värde. Någon som försämrar varans kvalitet får inte heller betala priset för detta. Även i detta fall skiljer sig alltså den privatekonomiska kostnaden från den samhällsekonomiska kostnaden för att nyttja varan. Detta är i många fall anledningen till att naturresurser inte förvaltas på ett hållbart sätt utan överutnyttjas eller förstörs.
Miljöekonomi handlar till stor del om att rätta till dessa marknadsmisslyckanden. Detta innebär både att försöka beräkna den ”rätta” nivån av produktion och konsumtion samt att styra företag och privatpersoner mot att minska utsläppen och resursutnyttjandet till denna hållbara nivå. Det handlar också om att möjliggöra för företag och andra verksamheter att ”räkna in” sin positiva påverkan på miljön som en förtjänst i traditionell mening.
För att komma till rätta med de miljöproblem som uppkommer på grund av de ovan nämnda marknadsmisslyckandena behöver man styra marknaden. Staten görs till ställföreträdande ägare till miljövärden och ger dessa värden olika pris. Dessa priser ska reflektera den samhällsekonomiska nyttan eller kostnaden av att producera eller konsumera varan i fråga.