|
De företag som omfattas av utsläppshandel är skyldiga att följa de regler för handelns genomförande som anges i EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter. Direktivet har införts i svensk lag genom lagen om handel med utsläppsrätter med tillhörande förordning. |
FLER ARTIKLAR I ÄMNET
|
Regelverket för utsläppshandel är gemensamt för alla länder inom EU. Att reglerna efterlevs är viktigt för att handeln ska ske på ett rättvist, effektivt och konkurrensneutralt sätt mellan länder och företag. Varken EU:s direktiv om utsläppshandel eller svensk lagstiftning styr dock hur och var själva handeln sker. Företag kan handla av varandra, de kan köpa och sälja utsläppsrätter via mäklare, banker eller via andra etablerade organ. Däremot reglerar direktivet och den svenska lagen om handel med utsläppsrätter hur och var företagen redovisar sina utsläpp och transaktioner.
Lathund för verksamhetsutövare
Den verksamhetsutövare som omfattas av utsläppshandel är bland annat skyldig att:
- Inneha tillstånd för utsläpp av koldioxid. Utan tillstånd får verksamhet inte bedrivas. Tillstånd söks hos länsstyrelsen i respektive län. Flygoperatörer behöver inte inneha sådant tillstånd. Däremot krävs en godkänd övervaknings- och rapporteringsplan för utsläppen. Om Sverige är er administrerande medlemsstat är det Naturvårdsverket som ska ge sådant godkännande.
- Mäta och övervaka sina utsläpp av koldioxid i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter.
- Varje år rapportera utsläppen via en särskild utsläppsrapport samt låta verifiera rapporten av en ackrediterad kontrollör. Detta ska ske senast den 31 mars varje år.
- Notera årsutsläppet i SUS, svenskt utsläppsrättssystem. Flygoperatörer behöver inte öppna konto i SUS eftersom ett nytt unionsregister är under införande. Kontakta Energimyndigheten för mer information.
- Senast den 30 april varje år överlämna utsläppsrätter motsvarande utsläppen under föregående år. Överlämnandet ska göras i SUS enligt den manual som Energimyndigheten tillhandahåller.
Mekanismer för ökad kostnadseffektivitet
Utsläppshandeln syftar till att minska utsläppen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Därför ges berörda företag möjlighet att till en mindre del använda utsläppskrediter via FN-sanktionerade projekt som minskar utsläppen i andra länder där åtgärderna relativt sett är billigare att genomföra.
Principen bygger på Kyotoprotokollets så kallade flexibla mekanismer: Gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI) och mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM).