Kyotoprotokollet ger industriländer olika valmöjligheter för hur de kan nå sina åtaganden om utsläppsreduktioner. De kan, som ett komplement till att minska de inhemska utsläppen, använda sig av så kallade flexibla mekanismer. Reglerna för dessa utgår från att effekten på klimatet blir densamma oavsett var på jorden utsläppen minskar.
Med Kyotoprotokollet följde en rad nya verktyg för internationellt klimatsamarbete. Tre så kallade flexibla mekanismer får enligt protokollet användas för att nå i-ländernas åtagande för perioden 2008–2012. Syftet är att ge i-länder förutsättningar att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt samtidigt som andra länder får stöd i arbetet för en hållbar utveckling.
Samtliga mekanismer innebär att ett land kan dra nytta av utsläppsminskningar som åstadkoms i andra länder. Tanken är att klimatpåverkan är ett globalt fenomen och att det inte spelar någon roll var på jorden utsläppen minskar, så länge det sätts in åtgärder för att få till en minskning. Mekanismerna får dock inte användas för att nå ett lands hela åtagande. Kyotoprotokollet anger tydligt att en betydande del av ett enskilt lands insatser för att nå sina klimatmål ska bestå av inhemska åtgärder.
Internationell handel med utsläppsrättigheter (AAU)
Via internationell, mellanstatlig handel med utsläppsrättigheter ges möjligheter för ett land att köpa tilldelade utsläppsrättigheter (Assigned Amount Units, AAU) från länder med överskott. Länderna, eller parterna, har även rätt att delegera sådan handel till företag inom det egna landet. EU:s interna utsläppshandel (EU ETS) är en tillämpning av detta regelverk. Ett särskilt länkdirektiv gör det dessutom möjligt för företag inom EU ETS att tillgodoräkna sig reduktionsenheter från genomförda CDM- och JI-projekt.
Gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI)
JI innebär samarbetsprojekt mellan aktörer i länder med åtaganden om utsläppsminskningar enligt Kyotoprotokollet. Efter omfattande granskning kan en särskild typ av utsläppskrediter (Emission Reduction Unit, ERU) utfärdas till den aktör som bidrar till utsläppsminskning i annat land. En investering enligt JI bedöms ge värdefulla bieffekter genom överföring av teknik från ett land till ett annat. Målsättningen är att insatserna ska bidra till modernisering och effektivisering av industri- och energisektorn i värdlandet.
Mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM)
CDM innebär att aktörer i länder med utsläppsåtagande enligt Kyotoprotokollet kan genomföra utsläppsminskande åtgärder i länder som är anslutna till protokollet, men som inte har några kvantitativa åtaganden (i allmänhet u-länder). Efter omfattande granskning och godkännande av FN:s CDM-styrelse kan en särskild typ av utsläppskrediter, CER (Certified Emission Reduction), utfärdas. En värdefull bieffekt av CDM bedöms vara att det bidrar till överföring av teknik. Investeringar ska även bidra till hållbar utveckling i värdlandet. Liksom för JI kan såväl stater som företag investera i och använda CDM för att uppfylla sina utsläppsåtaganden.