Parterna som undertecknat Klimatkonventionen respektive Kyotoprotokollet förhandlar regelbundet. Målet är att förstärka och utveckla samarbetet för att motverka klimatförändringar och underlätta anpassning till ett förändrat klimat.
Representanter för de parter som undertecknat Klimatkonventionen träffas varje år på särskilda partskonferenser (Conference of the Parties, COP). Syftet med de återkommande klimatförhandlingarna är att diskutera hur FN:s klimatkonvention ska genomföras. Partskonferensen kan vid behov stärka konventionen, som man till exempel gjorde i japanska Kyoto 1997, då Kyotoprotokollet antogs.
Förhandlingarna har pågått sedan Klimatkonventionens antagande i Rio de Janeiro 1992. En viktig princip i konventionen är att i-länderna bör ta ledningen i kampen mot klimatförändringar och dess skadliga effekter. Detta är grundläggande eftersom i-länderna historiskt stått för den allra största delen av utsläppen.
Förhandlingarnas mål
Den stora utmaningen för ett framtida effektivt och internationellt klimatavtal handlar om att nå en överenskommelse som kan accepteras av både USA och utvecklingsländerna. Samtidigt behöver utsläppen minska så mycket som forskarna menar är nödvändigt.
Klimatkonventionen anger att i-länderna ska minska utsläppen mest, men låg- och medelinkomstländer i snabb tillväxt, som Kina och Indien, behöver också begränsa sina utsläpp. USA och Kina står var för sig för en fjärdedel av världens utsläpp av koldioxid. Ett framtida avtal måste därför omfatta även dessa länder om Klimatkonventionens mål ska kunna nås.
Bali en vägvisare
Vid klimatförhandlingarna på Bali 2007 (COP 13) slöt alla länder upp bakom ansatsen om att ett nytt klimatavtal ska omfatta världens alla länder och 100 procent av världens utsläpp. Länderna enades också om att IPCC:s (FN:s klimatpanel) rekommendationer om utsläppsminskningar ska vara vägledande.
Enligt den så kallade ”Bali Action Plan” åtar sig alla parterna att vidta åtgärder för att minska eller begränsa utsläppen av växthusgaser. Industriländer ska bidra med jämförbara åtaganden eller åtgärder samt stödja utvecklingsländer med teknik, finansiering och kapacitetsuppbyggnad. Utvecklingsländerna ska bidra med lämpliga åtgärder i det egna landet för att begränsa utsläppen inom ramen för en hållbar utveckling.
Förhandlingar förs längs två spår som efter COP 2012 i Qatar går samman
De internationella förhandlingarna om ett framtida klimatavtal pågår längs två parallella spår, ett ”Konventionsspår” och ett ”Kyotospår”. De två spåren är ett resultat av att vissa parter valt att inte ratificera både Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Målet är att arbetet längs de båda spåren slutligen ska förenas i en ny internationell klimatöverenskommelse.
Vid partsmötet i Durban fattade man ett beslut om att skapa en arbetsgrupp som tar fram underlag till ett rättsligt bindande avtal som omfattar samtliga parter. Denna grupp skall ha slutfört sitt arbete senast 2015 så att en överenskommelse skall kunna träda i kraft 2020.