Så påverkas världen

Orsaken är att det finns en tröghet i klimatsystemet. Jordens hav dämpar temperaturökningen genom att ta upp koldioxid och en del av luftens värme. Smältande polaris och invandring av buskar och skog på det som idag är snötäckt tundra i Kanada, Ryssland och Skandinavien kommer att minska solljusets reflektion från jordytan. Fenomen som successivt bidrar till att förstärka temperaturökningen.

Observationer

Meteorologiska observationer har genomförts regelbundet och i allt större omfattning i många av världens länder sedan senare delen av 1800-talet. Genom att studera historiska data kan vi redan nu konstatera att klimatet håller på att förändras.

Den globala medeltemperaturen har under den senaste 100-årsperioden ökat med drygt 0,7 grader vilket i klimatsammanhang kan betraktas som en stor och snabb ökning. Bilden av en pågående klimatförändring stöds också av observationer som minskningen av istäcket i Arktis, glaciärernas tillbakagång, stigande havsnivåer och förändrade nederbördsmönster.

Allt varmare de senaste hundra åren

Jämfört med klimatförändringar längre tillbaka i tiden har temperaturuppgången under de senaste hundra åren varit anmärkningsvärt snabb och kraftig. På norra halvklotet var senare delen av 1900-talet sannolikt den varmaste period som förekommit på åtminstone 1 300 år.

Bilden av en pågående uppvärmning stöds också av observationer av ändringar i andra temperaturberoende aspekter som glaciärers tillbakagång och minskningen av havsis på Arktis.

Minskande mängder is

Mängden is har minskat märkbart på jorden som följd av de senaste decenniernas globala uppvärmning. Glaciärer är på tillbakagång i de flesta av jordens bergstrakter. I en del fall är tillbakagången dramatisk som i Alperna och på Kilimanjaro. I Alperna är glaciärerna mindre nu än de tycks ha varit på flera tusen år. På andra platser som i nordvästra USA och i västra Norge är det bara de senaste åren man kan se en tillbakagång.

Istäcket på norra ishavet i Arktis har minskat påtagligt under de senaste decennierna, i synnerhet sommartid. Sommaren 2007 blev polarisens utbredning den i särklass minsta som dittills uppmätts – jämfört med 1960 talet hade den krympt med fyrtio procent. Vidsträckta havsområden norr om Sibirien låg helt isfria, liksom även Nordvästpassagen genom Kanadas övärld. Även sommaren 2008 och 2009 smälte polarisen mycket kraftigt.

Den kvarvarande isen tycks dessutom ha blivit betydligt tunnare än den var för några årtionden sedan. På senare tid har man även sett tecken på att de stora inlandsisarna på Grönland och i Antarktis nu sakta minskar i volym. I Antarktis är det inte fråga om avsmältning – där når temperaturen mycket sällan över noll – men däremot har flera av glaciärtungorna i inlandsisens utkanter börjat röra sig snabbare än de gjorde tidigare. Här och var har samma sak hänt på Grönland, och där har också avsmältningen ökat sommartid.

Stigande havsnivåer

Som följd av den globala uppvärmningen har världshavens nivå stigit. Under 1900-talet höjdes havsytan med närmare två millimeter per år, efter att under de föregående tre tusen åren ha legat nästan stilla. Höjningstakten har under de senaste årtiondet nu ökat till tre millimeter per år.

En av orsakerna till nivåhöjningen är att havet liksom atmosfären är på väg att bli varmare och att havsvattnet av den anledningen sakta expanderar – det tar större plats ju högre temperaturen blir. Tillskottet av is från inlandsisar samt vatten från smältande glaciärer vilket förr eller senare hamnar i havet är också bidragande orsaker.

Förändrade nederbördsmönster

Sedan början av 1900-talet har nederbördsmängderna i allmänhet ökat på de högre breddgraderna medan de har minskat i många tropiska och subtropiska områden. De lokala variationerna är dock stora och de stora skillnaderna mellan olika delar av världen gör det svårt att påvisa någon global nederbördstrend på lång sikt.