Fladdermöss i Sverige

Det finns cirka 950 arter av fladdermöss i hela världen. I Sverige finns 18 olika arter, alla insektsätare. Det finns alltså inga blodsugande fladdermöss i vårt land. På grund av rationaliseringar inom jord- och skogsbruket utsätts kulturlandskapet för snabba och drastiska förändringar. Det är där man finner de flesta hotade djur- och växtarterna. Att bevara mångfalden av växter och djur i kulturlandskapet har numera blivit en av naturvårdens allra viktigaste uppgifter. Fladdermössen utgör en viktig och intressant del av denna mångfald.

Fladdermöss finns i hela Sverige upp till ungefär Kiruna. Artantalet ökar mot söder, från 1 art i Lappland till 18 i sydligaste Sverige. Enligt IUCNs nya kriterier för rödlistning, är 6 fladdermusarter i Sverige rödlistade. Exempel på vanligt förekommande arter i hus är nordisk fladdermus (hela landet), Brandts fladdermus (norra Sverige) samt dvärgfladdermus (södra Sverige).

Det senaste kunskapsläget för fladdermusfaunan i Sverige år 2006 liksom senaste publicerade informationen om arternas utbredning och status i landet, finns i Sveriges nationella rapport till EUROBATS. Med i denna rapport finns även fakta från början av år 2007. Se vidare under "Samlade dokument" i högerspalten.

Dessutom finns Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS tillgänglig på Naturvårdsverkets Bokandeln. Handlingsprogrammet finns både som pdf (1,9 MB) och som tryckt publikation. 

En tidigare publikation om kunskapsläget i Sverige från 2004 finns i ett särtryck ur Fauna och Flora 99:2:2-11.

Olika arter i olika utrymmen

Vår vanligast förekommande fladdermusart, nordisk fladdermus, kan sommartid bo under tegelpannor. Ibland bor den också i stora, öppna vindar nära taknocken. Kolonin kan bestå av upp till ett femtiotal individer.

En ofta förekommande art i hus i Götaland och Svealand är dvärgfladdermusen. Den söker sig till mer begränsade utrymmen, till exempel små vindsutrymmen och mellanväggar. Dvärgfladdermusen bildar de största yngelkolonierna, i Sverige med upp mot 400 individer.

Mustaschfladdermus och Brandts fladdermus, två mycket närbesläktade arter, är vanligare i norra Sverige och ersätter där dvärgfladdermusen. Kolonierna kan bestå av ett femtiotal individer.

 Vattenfladdermusen är en vanligt förekommande art i södra och mellersta Sverige. Den jagar ofta tätt över stilla vattenytor, men kan även förekomma ganska långt bort från vattendrag. Vattenfladdermusen bor ofta i hålträd, men kan även finnas på vindar i uthus och liknande.

Den långörade fladdermusen bor vanligtvis på större vindar och i kyrkor. Den bildar relativt små kolonier, oftast med mindre än 20 individer. Ett säkert tecken på att man hyser långörad fladdermus är förekomsten av fjärilsvingar under djurens uppehållsplats.

Gråskimlig fladdermus bor sommartid på landet men flyttar in till staden under hösten. Sommarkolonin består vanligen av ett fåtal honor, som håller till på rymliga vindar. I staden utnyttjas vindsutrymmen och ventiler.

Stor fladdermus ynglar och övervintrar vanligen i ihåliga träd men kan även uppträda i hus, särskilt vintertid. Den söker sig då gärna till ventiler i flervåningshus, där den kan bilda kolonier som kan uppgå till mer än 100 individer. Arten förekommer i Göta- och Svealand samt södra Norrland.

Sydfladdermusen har ofta sina yngelkolonier i större byggnader med rymliga vindar. Denna art påträffades första gången i Skåne 1982. Den har under de senaste åren även påträffats i Halland och Södermanland samt på Öland. Barbastellen är mycket sällsynt i Götaland. Den bor såväl i hus som i hålträd. I hus håller den till på vindar, men också bakom gavelspetsar och fönsterluckor.

Kontakt: Marie Nedinge, marie.nedinge[a]naturvardsverket.se