Varför finns det Natura 2000-områden?
Målet med Art- och habitatdirektivet är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls, genom bevarande och förbättring av naturmiljön. För att nå det målet ska alla EU-länder utse särskilda områden, Natura 2000-områden, som tillsammans ska bilda ett ekologiskt sammanhängande nätverk. Dessa områden innehåller arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. De åtgärder som är nödvändiga för att målsättningen skall kunna uppnås bör genomföras inom vart och ett av de utsedda områdena.
Svenska Natura 2000-områden
I Sverige finns drygt 4 000 Natura 2000-områden på en sammanlagd yta av mer än sju miljoner hektar. En del av dem är också naturreservat eller nationalpark. Urvalet av Natura 2000-områden är en viktig grund för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige.
Det svenska nätverket omfattar områden som alvarmarker på Öland, bohusländska fjordar, frodiga rasbranter i Östergötland och ödsliga myrar i Norrbotten. Här finns även Tivedens urskogar och Sarekmassivets vidder.Flera områden är utvalda därför att de är viktiga livsmiljöer för hotade arter. Exempel på hotade arter är Läderbaggen som trivs i Östergötlands ekhagar, nornan som blommar i norra Sveriges barrskogar och rördrommen som ropar i Skånes sjövassar.
Områdena har valts ut av länsstyrelserna i respektive län. 90 av naturtyperna och drygt 100 av djur- och växtarterna i habitatdirektivets finns här. Därtill häckar regelbundet cirka 60 av fågeldirektivets fåglar i vårt land.
Utpekande och fastställande av Natura 2000
Det är länsstyrelserna som ansvarar för att ta fram förslag på nya Natura 2000-områden. Det är de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket som ska bli Natura 2000-områden. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen.
Det är därefter regeringens som beslutar att till EU-kommissionen föreslå att dessa områden ska upptas i Natura 2000-området. Svensk skyddslagstiftning börjar gälla direkt när regeringen beslutat att föreslå ett område. Kommissionen granskar urvalet vetenskapligt och fastställer biogeografiska listor. Fågeldirektivets områden behöver inte genomgå denna procedur.
Kartverktyg för skyddad natur
I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur framgår vilka svenska områden som ingår och varför de har valts ut. Där finns kartor och även listor över arter som berörs och var de finns. Av säkerhetsskäl har förekomster av vissa hotade arter uteslutits.