Jaktlagen och Jaktförordningen

sv-SE

Sidan senast uppdaterad: 26 november 2012

Habitat- respektive fågeldirektivets artiklar har delvis införlivats i den svenska jaktlagstiftningen. Enligt 2 § jaktlagen gäller dock jaktlagen endast vilt, vilket definieras som vilda däggdjur och fåglar. För övriga arter gäller alltid artskyddsförordningen.

I fall som inte handlar om jakt, det vill säga om syftet med handlingen inte är att fånga eller döda viltet, gäller artskyddsförordningen och inte jaktlagstiftningen.

I 3 § jaktlagen anges att allt vilt är fredat. För fredat vilt gäller fredningen även deras ägg och bon. Detta innebär att vilt endast får jagas – det vill säga fångas eller dödas – om det tillåts enligt jaktlagen.

Av 2 § jaktförordningen framgår att ingrepp i fåglarnas bo inte är tillåtet och inte heller att ta eller förstöra ägg. Enligt jaktförordningens bilaga 4 är det dock tillåtet att avlägsna boet, ägg eller ungar om en fågel byggt bo i hus eller gård och detta orsakar allvarlig skada eller olägenhet. Det innebär att det normalt inte är tillåtet att till exempel riva ner svalbon på en gård utan det krävs att jordbrukaren i det här fallet kan visa på risk för allvarlig skada eller olägenhet.

Enligt 5 § jaktlagen ska var och en visa viltet hänsyn. Viltet får inte ofredas eller förföljas annat än vid jakt. Förbudet hindrar inte att lämpliga åtgärder får vidtas av markägaren i syftet att motverka skador av vilt. 5 § gäller också viltets viloplatser och fortplantningsområden, men endast när viltet befinner sig där.

Skyddet för dessa områden försvinner alltså enligt jaktlagen när viltet inte använder viloplatserna och fortplantningsområdena. För fåglar avses här deras bon. Under de tider på året som viltet inte nyttjar sina viloplatser och fortplantningsområden (samt bon) bör därför 4 § 4 punkten artskyddsförordningen tillämpas.