Habitatdirektivet

sv-SE

Sidan senast uppdaterad: 26 november 2012



Rådets direktiv 92/43EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter kompletterar fågeldirektivet och omfattar både djur och växter.

I inledningen till direktivet framhålls att en ständig försämring av livsmiljöer pågår på medlemsstaternas europeiska territorium och att ett antal vilda arter är allvarligt hotade.

De hotade livsmiljöerna och arterna utgör en del av gemenskapens naturliga arv. Hoten mot dem är ofta av gränsöverskridande karaktär. Därför är det nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att bevara dem.

Enligt direktivet ska medlemsländerna vidta åtgärder för att bibehålla eller återuppbygga en god bevarandestatus i fråga om naturliga livsmiljöer för vilda levande djur och växter som har betydelse för gemenskapen. Det innebär att förutsättningen för att djuren och växterna ska kunna bevaras i sina naturliga levnadsmiljöer ska upprätthållas. I artskyddsförordningens bilaga 1 finns alla de djur- och växtarter uppräknade som finns i direktivets bilaga 4, det vill säga som är av gemenskapsintresse och kräver noggrant skydd.

Sveriges åtaganden enligt fågel- och habitatdirektiven har genomförts dels genom bestämmelser om fredande av vilt och fisk i jakt- och fiskelagstiftningarna, dels – och huvudsakligen – genom att direktivens artiklar har införlivats i artskyddsförordningen.