Fågeldirektivet

sv-SE

Sidan senast uppdaterad: 23 april 2013



Rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar innehåller regler till skydd för samtliga naturligt förekommande och vilt levande fågelarter inom EU, totalt 200 fågelarter. Skyddet gäller för såväl fåglarna som deras ägg, reden och boplatser.

I direktivets inledning beskrivs att de arter av vilda fåglar som förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium och som minskar i antal till största delen är flyttfågelarter. Sådana arter utgör ett gemensamt arv och ansvar för medlemsstaterna.

Enligt fågeldirektivet ska medlemsländerna vidta åtgärder som är nödvändiga för att fågelpopulationerna ska kunna hållas på en nivå som uppfyller ekologiska, vetenskapliga och kulturella krav och samtidigt tar hänsyn till ekonomiska krav och till rekreationsbehov. Fågeldirektivet har fem bilagor. Till exempel listas vilka arter som är särskilt skyddsvärda i bilaga 1 och vilka  arter som är tillåtna för jakt i bilaga 2.

Direktivet ålägger medlemsstaterna att förbjuda försäljning, transport och förvaring av levande eller döda vilda fåglar som förekommer naturligt i något medlemsland. Undantagen från denna huvudregel är mycket begränsade. Vissa jaktmedel och jaktmetoder är också förbjudna. Fåglarnas livsmiljö ska bevaras genom särskilda skyddsområden och genom generella förbud mot att avsiktligt döda eller fånga fåglar eller förstöra bon och ägg.

Medlemsländerna får införa strängare skyddsåtgärder än direktivet föreskriver (Ds 1993:64, s. 42 och 52. Prop. 1994/95:117, s. 25).