Muddus - Muttus på samiska - är de stora myrarnas och urskogarnas land, en bevarad del av den svenska taigan. Här kan man uppleva orörd storskog, vilda vattenfall och ensligheten över myrvidderna, och möta ett djurliv som är typiskt för den norrländska naturen – där den lämnats i fred.
Sevärdheter: Urskogen med sina jättefuror, de mosaikartade myrområdena, de djupt nedskurna klippravinerna med sin intressanta flora, Muddusjokks vattenfall samt parkens djurliv.
Areal: 49 340 hektar.
Inrättad: 1942, utvidgad 1984.
Läge: Sydväst om Gällivare och Jokkmokks kommuner, Norrbottens län.
Färdtips: Enklast når man Muddus via bilvägen från Liggadammen. Från vägslutet i Skaite går en vandringsled mot Muddusfallet och Måskoskårså. Till parkens ledsystem ansluter också leder från Solaure och Sarkavare. Fyra stugor och två turistkåtor finns utmed lederna. Ett fågeltorn vid Muddusluobbal ger överblick över myrvidderna. Tillträdesförbud gäller runt Muddusjaure, på Sörstubba och i Måskoskårså perioden 15 mars – 31 juli, detta för att skydda fågellivet under häckningstiden.
Foto: Jan Schützer / IBL Bildbyrå
Orörd skog
Muddus nationalpark är unik genom att en så stor areal orörd skog och myr skyddats. Nästan halva parken består av myrmarker. Terrängen är flack med endast enstaka bergshöjder.
Bränder härjar med jämna mellanrum och sätter sin prägel på skogen. Många förkolnade stubbar vittnar om vad som hänt.
Trots att Muddus har varit otillgängligt så har det funnits nybyggare här. Den senaste bosättningen övergavs 1909.
Foto: Brutus Östling / IBL Bildbyrå
Rikt fågelliv
I söder finns flera djupa klyftdalar, exempelvis Måskoskårså, som är en mäktig upplevelse. Den är 50-70 meter djup och 2,5 kilometer lång. Myrlandet kring sjön Muddusjaure har ett rikt fågelliv och här har inrättats ett fågelskyddsområde. Även i övrigt har Muddus ett rikt djurliv. Växtligheten är också intressant, bland annat med några sällsynta orkidéer.
Mer information:
Liberkartor, Stockholm