En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för ett projekt bör omfatta en beskrivning av dessa verksamheter även om den detaljerade utformningen ofta sker när en detaljplan tas fram, när bygglovet söks eller i samband med att tillståndet tas i anspråk.
Skälet till att följdverksamheterna behöver beskrivas, även i en MKB enligt miljöbalken, är att det ska vara möjligt att bedöma anläggningens totala påverkan på miljön.
Lagstiftning
Här har vi samlat några viktiga avsnitt i miljöbalken och förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar som berör följdverksamheter.
Miljöbalken
Enligt 16 kapitlet 7 § miljöbalken gäller:
" Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt."
I 6 kapitlet 3 § miljöbalken anges:
"Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön."
En miljökonsekvensbeskrivning ska enligt 6 kapitlet 7 § miljöbalken innehålla:
"1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,....".
Förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar
I bilaga 2 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar finns kriterier till hjälp att avgöra om en verksamhet kan "antas medföra en betydande miljöpåverkan". Där tas "projektets förening med andra projekt" upp under karakteristiska egenskaper. Det kan därför vara bra att analysera koppling och samverkan eller konflikt med andra projekt liksom
följdföretag (till exempel infrastruktur, kraftledningar, transformatorer och produktionsanläggningar).
Annan lagstiftning än miljöbalken
Annan lagstiftning än miljöbalken som är aktuell vad gäller följdverksamheter är främst:
- Plan- och bygglagen (2010:900) (detaljplan, områdesbestämmelser och bygglov
- Ellagen (1997:857) (nätkoncession för nätanslutning och byggande av överföringsledningar/sjökablar)
- Ledningsrättslagen (1973:1144) (reglerar rätten att bygga ledningar och kablar inom annans mark och vatten)
- Jordabalken (1970:994) (ledningar på enskilda fastigheter: land och vatten)
- Kulturmiljölagen (1988:950) (fornminnen, skeppsvrak med mera berörs)
- Kontinentalsockellagen (1966:314) (tillstånd för undersökningar och kabeldragningar utanför territorialgränsen).
Observera att detta inte är en komplett lista om man vill veta vilka lagar som är aktuella om man vill få bygga en vindkraftanläggning.
Tips för tillämpning om följdverksamheter
Det är vanligt att sökanden i sin MKB hänvisar till en separat MKB för ledningsdragningen (enligt ellagen) och till bygglovsansökan när det gäller vägar fram till anläggningen och mellan vindkraftverken. I många fall utgör just vägdragningen ett större ingrepp än den plats som krävs för verken och resningen av dem. För att bedöma påverkan i sin helhet går det alltså inte att bortse från följdverksamheterna.
Det är stor skillnad vad gäller känslighet mellan olika mark- och vegetationstyper. I en MKB bör detta beskrivas, se även 6 kapitlet 7 § miljöbalken:
- karta med detaljerade beskrivningar av möjliga placeringar av verken samt placering av till exempel transformatorer eller kontrollbyggnader,
- karta med förslag på väg- och ledningsdragning (även alternativa sträckningar läggs in),
- karta med vattendrag, våtmarker, skyddsvärda objekt som framkommit vid inventeringar eller som man känner till sedan tidigare, till exempel växtlokaler eller häckningslokaler,
- åtgärder man avser att vidta för att minimera skadeverkningarna av följdverksamheter. Vid till exempel nedläggning av kabel kan man förbinda sig att utföra sådana arbeten under den tidsperiod som medför minsta möjliga påverkan på biologisk mångfald, fiske, friluftsliv med mera. Det gäller i synnerhet på grunda havsbottnar.
Det är viktigt att kartorna är tillräckligt detaljerade samt att höjdkurvor anges. Det är oftast bäst om de föreslagna placeringarna av verken samt till exempel vägdragningar, finns på samma karta som eventuella utpekade områden med högre naturvärden samt vattendrag och våtmarker. Det underlättar bedömningen av vilken risk det finns vad gäller påverkan på naturvärden och hydrologin.