Här är några vanliga frågor och svar som kopplar till det statliga bidraget för efterbehandling av förorenade områden sammanställda. Tillsammans med informationen i Kvalitetsmanualen ger detta ett stöd i möjligheten till att få statligt bidrag.
Frågorna nedan är sorterade i följande kategorier:
- Möjlighet till bidrag
- Värdeökning och kompensationsåtgärder
- OH-kostnader och tillsynsavgifter
- Kostnader för utredning
Möjlighet till bidrag
Kan man få statsbidrag till efterbehandlingsåtgärder i ett så kallat förvaringsfall?
Förvaringsfall är pågående miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och verksamhetsutövaren kan åläggas att vidta skyddsåtgärder med stöd av 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Man kan inte få bidrag för förvaringsfall där förvaringen inte lett till någon förorening. Däremot kan det vara möjligt enligt 2 § 4 punkten bidragsförordningen (SFS 2004:100) att få bidrag för förvaringsfall som bidrar eller har bidragit till en förorening. Detta avgörs från fall till fall utifrån en skälighetsbedömning i en ansvarsutredningen. Läs mer om förvaringsfall i Naturvårdsverkets rapport 6501 om ansvar för efterbehandling. Vid mer brådskande eller akuta fall kan det även vara möjligt att få bidrag för verkställighet eller rättelse.
Kan man få statsbidrag till efterbehandlingsåtgärder vid exploateringar?
Kostnader för att förädla gammal industrimark till bostadsmark bör i första hand bäras av själva exploateringen. För områden som är förorenade och där en exploatering för bostäder inte kan bära kostnaderna för en efterbehandling kan en del av efterbehandlingsåtgärden bidragsfinansieras. Regeringen utökade 2016 anslaget för avhjälpande av föroreningsskador för detta ändamål och i syfte att öka bostadsbyggandet. Verksamhetsutövare och fastighetsägare måste dock svara för sina delar av ett eventuellt ansvar. Vid exploateringsintresse är det viktigt att särskilja vilka åtgärder i projektet som bidrar till reducering av förorening eller miljö- och hälsorisker och vilka som syftar till att möjliggöra för bostadsbyggande, såsom stabiliseringar och infrastruktur. Åtgärder som inte bidrar till efterbehandling av förorening finansieras inte av statliga medel.
Kan man få statsbidrag till utredning eller åtgärd för objekt som saknar koppling till ett enskilt förorenat område?
Naturvårdsverket beviljar inte bidrag till objekt utan koppling till ett enskilt förorenat område. En förutsättning är att källorna är någorlunda kända eller där det kända objektet utgör den största enskilda källan till problemet. Huvudsyftet med bidragsförordningen (SFS 2004:100) är åtgärder av förorenade områden. Vi beviljar som regel inte bidrag till effektstudier där källan är okänd alternativt består av flera källor och som därför sannolikt inte kommer att leda till åtgärder.
Kan man ansöka om statsbidrag retroaktivt enligt bidragsförordningen (SFS 2004:100) i fall där efterbehandlingsåtgärderna redan är utförda och betalda?
Bidragsförordningen (SFS 2004:100) innehåller inte något förbud mot att betala ut bidrag retroaktivt, men visar inte heller på att det skulle vara tillåtet. Det är fråga om ett statsbidrag som får betalas ut i den mån det finns medel. Vid handläggningen av en bidragsansökan ska Naturvårdsverket göra en bedömning av om det aktuella området är prioriterat ur risksynpunkt och, om så är fallet, vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga att utföra och ge bidrag till. En förutsättning för bidrag är således att Naturvårdsverket (och Länsstyrelsen) är med tidigt i processen och så att tillfälle finns att bedöma prioritering och vilken typ av åtgärder som föreslås. I ett fall där efterbehandlingsåtgärderna redan är utförda av sökanden finns ingen möjlighet för staten att ha ett sådant inflytande över processen som bidragsformen förutsätter. Mot bakgrund av detta är det Naturvårdsverkets utgångspunkt att bidrag inte beviljas retroaktivt. Vid mer brådskande eller akuta fall kan det under särskilda förutsättningar vara möjligt att få bidrag för verkställighet eller rättelse.
Kan bidragsmedel användas för att långsiktigt kontrollera föroreningsspridning eller kan man få bidrag för långvarigt aktiva åtgärder (till exempel pumpning)?
Utgångspunkten är att efterbehandlingsåtgärderna bör vara av engångskaraktär och efter avslutad åtgärd bör de inte annat än under en övergångsperiod kräva underhåll och skötsel. Viss långsiktig övervakning av skyddsåtgärder vid deponier, inneslutningar, barriärer och åtgärder med mindre beprövad teknik kan dock behövas. För denna typ av uppföljning av åtgärder kan bidrag beviljas. En längre period av aktiva åtgärder kan även vara aktuellt att när vissa in-situ-metoder tillämpas, som till exempel pumpning av klorerade kolväten. I sådana fall kan bidrag beviljas.
Bidraget får inte användas för långsiktig kontroll av föroreningar som inte åtgärdas (till exempel för övervakning av grundvattenkvaliteten eller föroreningshalten i en recipient). Man får dock använda bidrag för att följa upp åtgärdsmål efter en genomförd efterbehandlingsåtgärd. Uppföljningsskedet efter en åtgärd kan ibland sträcka sig flertalet år eller ännu längre tidsperioder.
Kan man få bidrag för köp av instrument och annan mätutrustning till Länsstyrelsen?
Naturvårdsverket beviljar inte bidrag för inköp av mätutrustning till Länsstyrelsen. Huvudsyftet med bidragsförordningen (SFS 2004:100) är åtgärder av förorenade områden och vad som är ersättningsgilla kostnader framgår av 2 § punkterna 1 till
5. Inköp av mätutrustning av typen XRF-instrument eller liknande faller inte in under någon av punkterna. Bidrag kan däremot medges för till exempel skyddsutrustning och annan enklare utrustning eller instrumenthyra (till exempel sticksond).
Värdeökning och kompensationsåtgärder
Hur bör man hantera bestämmelsen om värdeökning i 10 kapitlet 9 § miljöbalken och 10 kap 5§ äldre lydelsen av miljöbalken?
Enligt 10 kap. 9 § miljöbalken kan en fastighetsägare trots frihet från ansvar enligt 10 kap. miljöbalken förpliktas att svara för den värdeökning av fastigheten som följer av en avhjälpande åtgärd. I förarbetena anges att regeln ska tillämpas med försiktighet och det kan därför inte anses förpliktande för myndigheterna att alltid göra detta avdrag. Enligt 4 § förordningen (2004:100) ska ersättning på grund av värdeökning enligt 10 kap. 9 § miljöbalken avräknas vid beräkning av bidraget. Frågan ska hanteras redan i ansvarsutredning inför ansökan om bidrag.
Kan bidrag användas till kompensationsåtgärder och ersättningar?
Huruvida man kan använda bidragsmedel till kompensationsåtgärder eller andra ersättningar, som avser negativ påverkan på grund av efterbehandlingsåtgärderna, måste avgöras utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Utgångspunkten är att Naturvårdsverket är restriktiva med ersättningar som inte avser direkta efterbehandlingsåtgärder, men i vissa fall bör kompensation utgå.
Kan en kompensationsåtgärd ersätta en efterbehandlingsåtgärd?
Bidrag får inte användas till kompensationsåtgärder utan koppling till efterbehandlingsåtgärden. En sådan diskussion kan till exempel uppstå om en
vattentäkt påverkats av förorenat område och det föreslås att enskilda brunnar gjuts igen eller att ny vattenförsörjning ordnas, utan att föroreningen i sig åtgärdas. Om vattentäkten däremot blir förstörd eller måste tas bort som en följd av efterbehandlingsåtgärden så kan bidrag användas för anläggande av en ny brunn eller för anslutning till kommunalt dricksvattennät. Det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet bör alltid väljas.
Kan man få ersättning för rivning av ren byggnad och återuppförande av ny byggnad i samband med efterbehandlingsåtgärd?
Utgångspunkten är att bidrag till rivning av byggnad endast kan ges om byggnaden i sig är så förorenad att den i sig innebär en risk och måste rivas på grund av sin föroreningsgrad. Det är dock möjligt att få ersättning för att riva byggnad och om relevant återuppföra ny byggnad om det är nödvändigt för att föroreningar under byggnaden ska kunna åtgärdas. Vid återuppförande av ny byggnad uppstår oundvikligen en standardförbättring som fastighetsägaren till åtminstone en del ska svara för, i enlighet med bestämmelserna om värdeökning i miljöbalken. En byggnad som saknar värde kan rimligen inte heller behöva byggas upp på nytt.
OH-kostnader och tillsynsavgifter
Kan Länsstyrelsen ta ut overheadkostnader (OH-kostnader) och hur ska man i så fall beräkna dem?
Länsstyrelsen kan ta ut OH-kostnader för arbete med tillsyn. Parallellt med överenskommelsen om så kallade administrationsmedel som vi beskriver i frågan ovan, utredde länsråden frågan om OH-kostnader till följd av medel från centrala verk och departement till länsstyrelserna. Arbetet sammanställdes i en PM som bland annat anvisar vissa principer för beräkning av OH. Detta har kommit att benämnas ”Örebromodellen”. I modellen beräknas OH som en schablon av lönekostnaden. Lönekostnaden beräknas som lön + sociala avgifter. Hur stort det procentuella OH-påslaget är avgörs utifrån sammanställning av kostnader i länsstyrelsernas årsredovisningar. Schablonen uppdateras den 1 juli varje år. Länsstyrelsen i Örebro län ansvarar för uppdatering av modellen.
Naturvårdsverket har inga synpunkter på hur overheadkostnader beräknas. Vilken nivå som ska anses rimlig avgör länsstyrelserna som självständiga myndigheter. Den av länsstyrelserna överenskomna Örebromodellen utgör dock ett tak i våra bidragsbeslut för hur personalkostnaden får beräknas.
Vad räknas som OH-kostnader?
Enligt Örebromodellen skiljer man på särkostnader och samkostnader (OH- kostnader). Med särkostnad avses lönekostnader inklusive sociala avgifter, utbildning, resor och omkostnader direkt förknippade med uppdraget. OH-påslaget omfattar inomstatliga samkostnader. Hit räknas dels kostnader för arbetsplatsen (telefon, dator, IT-stöd, möbler, lokalvård, kontorsmaterial etc.), dels kostnader för gemensam administration. Till exempel länsstyrelsens ekonomi- och personaladministration, dock inte länsledning och övergripande planering och information, eftersom detta finansieras fullt ut via förvaltningsanslaget.
Får tillsynsmyndigheten debitera tillsynsavgift i statligt finansierade efterbehandlingsprojekt?
Ja, tillsynsmyndigheten får debitera tillsynsavgift i statligt finansierade efterbehandlingsprojekt. Tillsynsavgiften är kopplad till det myndighetsarbete som bedrivs gentemot en huvudman som planerar eller genomför en åtgärd. I bidragsfinansierade projekt i åtgärdsfas är det därför naturligt att tillsynsmyndigheten får debitera projektet enligt gällande taxa för det myndighetsarbete som utförs, precis som gentemot vilken annan verksamhetsutövare som helst.
I de fall tillsyn behövs redan i utredningsfasen, till exempel vid behov av krav på försiktighetsmått för att undvika spridning eller exponering i samband med provtagningar eller andra undersökningar, får tillsynsmyndigheten debitera tillsynsavgift på samma sätt som i åtgärdsfasen. Tillsynen avser då alltså den miljöfarliga verksamheten som själva utförandet av utredningarna kan utgöra.
Kostnader för utredning
Vad är en rimlig omfattning och kostnad för en undersökning enligt MIFO fas 2?
En undersökning enligt MIFO fas 2 är en översiktlig miljöundersökning som ska tjäna som underlagsmaterial för en förnyad riskklassning och resultera i en preliminär bedömning av om föroreningarna kan innebära risker för människors hälsa eller miljön. I undersökningen ingår provtagningspunkter och analyser för att beskriva föroreningssituationen, verifiera eventuell föroreningsspridning och ge ett mått på lokal bakgrundhalt.
En ungefärlig kostnad för en normal undersökning enligt MIFO fas 2 där en konsult anlitas, är uppskattningsvis 100 000 till 150 000 kronor. Kostnaden varierar naturligtvis både uppåt och nedåt beroende på till exempel objektets storlek, föroreningssituationen (vilka analyser behövs), vilka medier som är förorenade och förutsättningarna i övrigt. I sin enklaste form behöver en undersökning enligt MIFO fas 2 bara kosta en bråkdel av summan, till exempel när en länsstyrelse bedömer det som tillräckligt att i egen regi provta och låta analysera några ytliga jordprov.