När krävs det en kemikalieförteckning?
Krav på kemikalieförteckning finns i 7 § i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Förordningen gäller den som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11–14 kap. i miljöbalken. Om en enskild verksamhetsutövare är osäker på om verksamheten omfattas av kraven är det enklaste sättet att ta reda på det att kontakta kommunens miljökontor.
Vad ska kemikalieförteckningen innehålla?
Enligt 7 § i egenkontrollförordningen ska förteckningen innehålla information om de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker för hälsa eller miljö. Informationen ska omfatta:
- Produktens eller organismens namn.
- Omfattning och användning av produkten eller organismen.
- Information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet.
- Produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.
Vad innebär det att de kemikalier som hanteras inom verksamheten ska förtecknas?
Kemikalieförteckningen ska innehålla information om de kemiska produkter samt biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker ur hälso- eller miljösynpunkt.
Vad som menas med hantering framgår i 14 kap. 2 § miljöbalken där det står att hantering likställs med en verksamhet eller åtgärd som innebär att en kemisk produkt eller bioteknisk organism tillverkas, bearbetas, behandlas, förpackas, förvaras, transporteras, används, omhändertas, destrueras, konverteras, saluförs, överlåts eller är föremål för något annat jämförbart förfarande.
Vad innebär produktens eller organismens omfattning och användning?
Bestämmelserna om vad som ska ingå i kemikalieförteckningen specificerar inte vad som avses med ”omfattning och användning av produkten eller organismen”. På sida 52 och 53 i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll står det att det bör tolkas som att omfattning i första hand ska anges som årlig förbrukning eller omsatt mängd, med tillägg för maximalt lagrad eller hanterad mängd om det handlar om stora mängder eller större risker.
Tillsynsmyndigheten har möjlighet att begära in de uppgifter som de anser behövas för tillsynen, så länge det går att motivera vad uppgifterna ska användas till.
Hur ska produktens eller organismens klassificering anges?
Information om produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- och miljöskadlighet kan anges på flera sätt. Ett alternativ är att skriva ut hela lydelsen av produktens faroklass, farokategori och faroangivelse. Av praktiska skäl kan det däremot vara att föredra att hålla informationen så kortfattad som möjligt. Ett annat alternativ kan därför vara att ange klassificering enligt de koder för faroklass och farokategori som återges i tabell 1.1. i bilaga VI till CLP-förordningen, samt produktens faroangivelse, eller H-fras, som hittas i produkternas säkerhetsdatablad. Om alternativet med koder används kan det vara lämpligt att i en bilaga till kemikalieförteckningen förklara de koder och förkortningar som används, så att uppgifterna blir begripliga och användbara för verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten.
Om det fortfarande används produkter som inte är klassificerade enligt CLP-förordningen utan istället baseras på det gamla systemet enligt direktiven om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (67/548/EEG samt 1999/45/EG), kan den gamla klassificeringen användas. Huvudregeln är att den klassificering som anges på etiketten tas med i säkerhetsdatabladet.
Vilket språk ska kemikalieförteckningen skrivas på?
Kravet på kemikalieförteckning kommer från egenkontrollförordningen och där ställs inga direkta krav på språket.
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19) om kemiska arbetsmiljörisker. Där ställs det bland annat krav på hur information ska tillgängliggöras för arbetstagarna och vilket språk som får användas. Kraven på vad som ska förtecknas enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter skiljer sig alltså jämfört med kraven i egenkontrollförordningen.
Måste alla produkter och ämnen tas med i kemikalieförteckningen?
Det finns inga formella undantag från kravet att förteckna de kemiska produkter som används i en verksamhet. Kravet på kemikalieförteckning finns i 7 § i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och där anges att de kemiska produkter som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt ska förtecknas.
I avsnitt 2.9.7 i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll står det att man bör utgå från att alla kemiska produkter som hanteras i verksamheten ska finnas med i förteckningen men att förteckningen kan begränsas till sådana kemikalier som behövs för produktionen, driften eller skötseln av verksamheten. Kemikalier som objektivt sett inte kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt eller som är av mindre betydelse för verksamheten behöver inte tas med i förteckningen. Sådana produkter som objektivt sett inte innebär några risker kan exempelvis vara kontorslim eller diskmedel i personalköket.
Det är i slutändan produkternas kemiska egenskaper samt omfattningen och typen av hantering som avgör om de ska finnas med i kemikalieförteckningen.
Ska kemikalierna förtecknas på produktnivå eller på ämnesnivå?
Det räcker att förteckningen är på produktnivå med handelsnamn på produkten. Lagstiftningen ställer inte krav på kemikalieförteckning på ämnesnivå men tillsynsmyndigheten har möjlighet att begära in sådana uppgifter om det går att motivera varför sådana uppgifter behövs för tillsynen.
Måste kemiska produkter i slutna system tas upp i kemikalieförteckningen?
Det finns inga undantag för kemikalier i slutna system, som exempelvis motoroljor, enligt kemikalieförteckningen. I Naturvårdsverkets faktablad om egenkontroll för c-verksamheter står det att samtliga kemikalier som används i företaget ska redovisas i en kemikalieförteckning.
Finns det någon mall för hur en kemikalieförteckning ska utformas?
Naturvårdsverket har inte tagit fram någon egen mall, men det finns flera mallar som tagits fram av länsstyrelser och kommuner. Många av dem innehåller ofta fler uppgifter än vad som krävs enligt förordningen om egenkontroll. Det finns även privata aktörer som säljer system för kemikaliehantering med stöd för att ta fram en kemikalieförteckning.
Förutom på webben vägleder Naturvårdsverket om kemikalieförteckning på sida 18 i faktabladet om egenkontroll för C-verksamheter och också i handboken om egenkontroll på sidan 50 och framåt.
Hur ska kemikalieförteckningen dokumenteras?
Egenkontrollförordningen ställer inga krav på om förteckningen ska finnas i pappersformat eller digitalt, huvudsaken är att samtliga krav på innehåll tillgodoses och att det är möjligt att överblicka vilka kemiska produkter som hanteras samt att det finns fungerande rutiner för att hålla förteckningen uppdaterad.
Om ett datorprogram eller en samling säkerhetsdatablad uppfyller kraven på kemikalieförteckning enligt egenkontrollförordningen bör de anses vara godkända metoder för dokumentering.
Måste kemikalieförteckningen vara tillgänglig för all personal inom en verksamhet?
Kraven enligt egenkontrollförordningen ställer inga direkta krav på kemikalieförteckningens tillgänglighet. Förteckningen är främst anpassad för att fungera som ett stöd för att bedöma vilka risker för människors hälsa eller miljön som kan uppstå till följd av verksamheten och sett utifrån det perspektivet är det angeläget att hålla kemikalieförteckningen uppdaterad och någorlunda tillgänglig för personalen.
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19) om kemiska arbetsmiljörisker. Där ställs det bland annat krav på hur information om de kemiska produkter som används i verksamheten ska tillgängliggöras för arbetstagarna. Kraven på vad som ska förtecknas enligt Arbetsmiljöverket skiljer sig något åt från kraven i egenkontrollförordningen.
Hur länge ska kemikalieförteckningen sparas?
Kraven på att verksamhetsutövare ska upprätta en kemikalieförteckning enligt 7 § i egenkontrollförordningen nämner ingenting om hur länge dokumentationen ska sparas, men för att kunna gå tillbaka och följa upp användningen av kemikalier är det rimligt att spara gamla versioner. En rekommendation från handboken om egenkontroll är att resultat från bedömningar av egenkontrollen ska sparas i minst fem år, vilket även bör kunna tillämpas på kemikalieförteckningen.
Kemikalieförteckningen ska inte blandas ihop med artikel 36 i Reach som ställer krav på att aktörer ska hålla information som behöves för att fullgöra skyldigheterna enligt Reach tillgänglig under minst 10 år.
Är en förskola skyldig att ha en kemikalieöversikt och vad ska den innehålla?
En förskola är en anmälningspliktig verksamhet och omfattas av egenkontrollförordningen. De är därför skyldiga att upprätta en kemikalieförteckning, där de sammanställer information de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.
Finns det någon koppling mellan egenkontrollförordningen och Reach?
Enligt 1 a § i egenkontrollförordningen (1998:901) ska miljöbalkens regler om egenkontroll tillämpas på Reach. Det innebär att tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter är skyldiga att bygga upp en egenkontroll för Reach, på samma sätt som för miljöbalken. Kemikalieförteckningen enligt egenkontrollförordningen är ett viktigt verktyg för att verksamhetsutövaren ska kunna skaffa sig tillräcklig kunskap för att uppfylla kraven i Reach.