Naturvårdsverkets tolkning av några begrepp
Förpackningsförordningen – Förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar.
Returpappersförordningen – Förordning (2018:1463) om producentansvar för returpapper.
Förpackning – Med förpackning avses i vägledningen en produkt eller engångsartikel som har framställts för att innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, enligt 7 § förpackningsförordningen.
Serviceförpackning - Begreppet förpackning innefattar även serviceförpackning. Med serviceförpackningar avses förpackningar som fylls vid försäljningstillfället eller används för obearbetade produkter från jordbruk eller trädgårdsnäring, enligt 7 § d förpackningsförordningen.
Vanligt förekommande förpackningsslag – De i hushåll vanligast förekommande förpackningsmaterialen som omfattas av krav på bostadsnära insamling enligt 45 § förpackningsförordningen; papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall.
Skrymmande sällanförpackningar - Enligt 46 § förpackningsförordningen stora förpackningar som normalt förekommer sällan i hushåll. Det kan, enligt Naturvårdsverkets bedömning, vara fråga om exempelvis förpackningar till större produkter som TV, kylskåp m.m.
Övriga förpackningar – Förpackningsavfall från hushåll som inte utgörs av vanligt förekommande förpackningsslag. Det kan, enligt Naturvårdsverkets bedömning, vara t.ex. förpackningar i trä, tyg, porslin eller annat. Att vissa förpackningar produceras i mycket liten mängd innebär inte att de undantas från producentansvaret. Producenterna ansvarar för att det ska finnas ett insamlingssystem för de förpackningar som man släpper ut på marknaden, enligt 42 § förpackningsförordningen.
Returpapper - Avfall som utgörs av tidningar eller tidningspapper. Med tidningar avses tidningar, tidskrifter, direktreklam, telefonkataloger, kataloger för postorderförsäljning och liknande produkter av papper. Med tidningspapper avses papper som tidningar trycks på, enligt 5 § returpappersförordningen.
TIS – tillståndspliktigt insamlingssystem. Från och med 2021 krävs tillstånd att samla in förpackningar och returpapper från hushåll.
Producent – Från och med den 1 januari 2021 definieras en producent som den som yrkesmässigt:
- för in en förpackad vara till Sverige
- tillverkar en förpackning i Sverige
- för in en förpackning till Sverige
- fyller eller på annat sätt använder en förpackning som inte är en serviceförpackning i syfte att skydda, presentera eller underlätta hanteringen av en vara.
Till och med december 2020 gäller följande producentdefinition. Producent är alla som yrkesmässigt:
- tillverkar en förpackning
- säljer en förpackning
- till Sverige för in en förpackning eller en vara som är innesluten i eller skyddas eller presenteras av en förpackning
Bostadsfastighet – Begreppet definieras inte i förpacknings- eller returpappersförordningen, men i regeringens promemoria (s. 152) anges att det som avses med bostadsfastighet är en fastighet där en eller flera människor stadigvarande bor, antingen permanent eller på semester och annan fritid (fritidshus). Även vårdboende såsom äldreboende och LSS-boende bör, enligt Naturvårdsverkets bedömning, därmed också innefattas i begreppet. Byggnadstyper som kan förekomma på fastigheten är enfamiljshus, tvåfamiljshus eller flerbostadshus så som hyreshus eller bostadsrättshus.
Hushåll – Enligt vedertagen definition bör med hushåll avses en eller flera människor som delar bostad. Medan exempelvis ett enbostadshus som regel utgör ett hushåll, rymmer ett flerbostadshus ett flertal hushåll.
Fastighetsägare – Naturvårdsverket anser att begreppet fastighetsägare ska ha samma innebörd som begreppet fastighetsinnehavare enligt definitionen i 15 kap. 8 § miljöbalken.
TIS – Tillståndspliktiga insamlingssystem som har tillstånd enligt 43 § förpackningsförordningen eller 12 § returpappersförordningen. Det kan finnas ett eller flera system.
Bostadsnära insamling – Insamling från bostadsfastighet, d.v.s. i direkt anslutning till bostadsfastigheten. Insamling av de vanligt förekommande förpackningsslagen och returpapper, enligt 45 § förpackningsförordningen eller 14 § returpappersförordningen. Kan ibland även kallas fastighetsnära insamling. Naturvårdsverket har valt att använda begreppet bostadsnära eftersom insamling ska ske i anslutning till bostaden och det kan finnas många bostäder inom en fastighet.
Kvartersnära insamling – Insamling i nära men inte direkt anslutning till den egna bostadsfastigheten. Sådan insamling är i första hand avsedd för de vanligt förekommande förpackningsslagen och returpapper, enligt 45 § förpackningsförordningen eller 14 § returpappersförordningen. Naturvårdsverket anser att det även kan användas som insamlingsplats för skrymmande sällanförpackningar och övriga förpackningar.
Allmän insamlingsplats – Naturvårdsverket har valt att använda begreppet allmän insamlingsplats för platser där insamling sker enligt 46 och 47 §§ förpackningsförordningen. Allmänna insamlingsplatser ska vara tillgängliga för många hushåll och antalet platser per kommun behöver anpassas efter mängden invånare samt de lokala förutsättningar som råder i respektive kommun. Dessa insamlingsplatser bör främst vara avsedda för skrymmande sällanförpackningar och övriga förpackningar, men Naturvårdsverket anser att den i vissa fall även kan användas för insamling av de vanligt förekommande förpackningsslagen och returpapper.
Servicegrad – Begreppet servicegrad innefattar, enligt Naturvårdsverkets bedömning, avstånd till insamlingsplats, storlek, avfallsfraktioner som omfattas av insamlingen, tömningsfrekvens och underhåll av systemen så som städning och reparation. Byggnadstyp, användningsgrad och lokala förutsättningar är sådana omständigheter som påverkar vilken servicegrad TIS ska tillhandahålla vid de olika insamlingsplatserna. Är det t.ex. många bostadsfastigheter som nyttjar en insamlingsplats så behövs det sannolikt en högre servicegrad med mer tömning och större behållare än en plats som nyttjas av färre. Det kan även skilja över säsong då olika områden kan nyttjas olika mycket under året. Servicegraden ska också anpassas till de olika förutsättningarna som finns för de olika materialslagen. Naturvårdsverket anser att servicegraden kan variera beroende på typ av insamlingsplats eller materialslag som samlas in. Det kan tex. vara insamlingsplatser (kvartersnära eller allmänna) som används mer än andra och kräver extra tömning och städning, eller materialslag som uppkommer ofta och tar stor plats så som papper och plast som kanske behöver tömmas oftare än t.ex. metall.
Erbjuda borttransport - TIS ska erbjuda borttransport av förpacknings- och returpappersavfall från bostadsfastigheten enligt 45 § förpackningsförordningen och 14 § returpappersförordningen. Att "erbjuda borttransport" förutsätter enligt Naturvårdsverkets bedömning ett konkret realiserbart erbjudande till fastighetsägaren från TIS. Erbjudandet ska innebära att fastighetsägaren kan lämna förpacknings- och returpappersavfall till systemet på ett enkelt sätt och utan att betala något. Erbjudandet ska också kunna genomföras av TIS inom rimlig tid. När erbjudandet kommuniceras i samråd eller till fastighetsägare ska tiden för införande kommuniceras.
Tillhandahålla insamlingsplatser – Enligt 46–48 §§ förpackningsförordningen och 15 § punkt 1 och 2 returpappersförordningen ska insamlingssystemet tillhandahålla insamlingsplatser för skrymmande sällanförpackningar, övriga förpackningar, returpapper som inte samlas in bostadsnära och för förpackningsavfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet. Till skillnad från kraven i 45 § förpackningsförordningen och 14 § returpappersförordningen behöver dessa insamlingsplatser inte formellt erbjudas hushållen men TIS har en utpekad skyldighet att tillhandahålla dessa platser för att uppfylla kraven på ett lämpligt insamlingssystem.
Släppa ut på marknaden - Att släppa ut på marknaden innebär att förpackningar, tidningar eller tidningspapper görs tillgängliga för någon annan för första gången.
Exempel på situationer när ett företag släpper ut en förpackning på marknaden:
- Ett företag för in en förpackning eller förpackad vara till Sverige och säljer den direkt till slutanvändare alternativt återförsäljare.
- Ett företag tillverkar en förpackning i Sverige och säljer till slutanvändare alternativt återförsäljare.
- Ett företag fyller en förpackning, som inte är en serviceförpackning, och säljer till slutanvändare alternativt återförsäljare.
- Exempel på situationer när ett företag släpper ut tidningar eller tidningspapper på marknaden:
- Ett företag för in tidningar eller tidningspapper till Sverige och säljer det direkt till slutanvändare alternativt återförsäljare.
- Ett företag tillverkar tidningspapper i Sverige och säljer till slutanvändare alternativt återförsäljare.
- Återförsäljaren, som i sin tur säljer vidare förpackningen, släpper inte ut något på marknaden då begreppet endast omfattar den första gången förpackningen görs tillgänglig för någon annan.
Varje enskild förpackning släpps bara ut på marknaden en gång. Men det finns situationer när en vara packas om i flera steg. I dessa fall, när det tillförs en förpackning eller förpackningsmaterial, så släpps den nya, tillkommande, förpackningen ut på marknaden av det företag som förpackat varan på nytt i nästa led.
Slutanvändare - En slutanvändare omfattas inte av producentdefinitionen. Slutanvändare av förpackningar innebär att en privatperson eller ett företag för eget bruk fyller, tillverkar eller för in en förpackning eller förpackad vara i Sverige. Slutanvändare av returpapper innebär att en privatperson eller ett företag för eget bruk för in tidningar eller tidningspapper till Sverige.
Exempel på slutanvändare som inte omfattas av producentdefinitionen:
- Ett företag köper en vara, som är förpackad, och använder sedan varan i den egna verksamheten.
- En privatperson köper en vara på nätet, som är förpackad, får den hemskickad och använder sedan produkten för privat bruk.
- Ett företag köper tidningar eller tidningspapper och använder det sedan i den egna verksamheten.
- En privatperson köper tidningar på nätet, får dem hemskickade och använder dem sedan för privat bruk.
Fyllare - Varje företag som förpackar en vara är en fyllare. Det innebär att det kan finnas flera fyllare för en vara om den packas om i flera steg. Avgörande är om det tillförs en förpackning eller förpackningsmaterial till en vara eller redan förpackad vara.
Om ett företag anlitar ett annat företag att fylla varan betraktas uppdragsgivaren som fyllare i de fall där det anlitade företaget varken äger varan eller förpackningen. Det anlitade företaget utför i dessa fall endast en fyllnadstjänst. Om det anlitade företaget äger varan eller förpackningen betraktas det som fyllare och omfattas av producentdefinitionen.
Utländska producenter - Den som till Sverige yrkesmässigt för in en förpackning, en förpackad vara, tidningar eller tidningspapper till Sverige omfattas av producentdefinitionen och är skyldig att uppfylla kraven som följer av förordningarna. I definitionen finns det inget krav på etablering i Sverige vilket innebär att företag med säte utomlands men som är närvarande på den svenska marknaden via filialer träffas av producentdefinitionen. Även utländska företag som inte finns i Sverige men som säljer direkt till svenska slutanvändare eller återförsäljare är att betrakta som producenter.
Frågan är emellertid komplicerad då Naturvårdsverket i dagsläget saknar möjlighet att utöva tillsyn mot utländska producenter i någon större utsträckning. Det finns också en viss otydlighet kring producentansvaret i fråga om distansförsäljning. Naturvårdsverket har därför fått i uppdrag av regeringen att utreda hur förpackningar som medföljer varor som förs in till Sverige av privatpersoner bör hanteras när de blir avfall samt föreslå hur finansieringen för hanteringen av avfallet för privatimporten kan se ut. I detta uppdrag ingår det också att undersöka om det finns motsvarande problem kopplade till införsel av tidningar och tidningspapper. Mot bakgrund av detta bedriver Naturvårdsverket inte någon aktiv tillsyn mot utländska producenter. Detta förhållningssätt kan komma att förändras till följd av de slutsatser som dras inom ramen för det pågående regeringsuppdraget.
Mer information om regeringsuppdraget: