Att använda genetiska resurser och traditionell kunskap i Sverige

Begrepp och ordförklaringar

Vid tillämpning av EU ABS-förordningen gäller definitionerna i konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet samt följande definitioner (från artikel 3 i EU ABS-förordningen):

• användare: fysisk eller juridisk person som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
• användning av genetiska resurser: bedrivande av forskning och utveckling som rör den genetiska och/eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser, inbegripet genom tillämpning av bioteknik enligt definitionen i artikel 2 i konventionen.
• förhandsgodkännande: ett tillstånd eller motsvarande dokument som har utfärdats vid tillträdet som bevis på att rådande tillträdeslagstiftning har följts.
  
• genetiska resurser: genetiskt material av faktiskt eller potentiellt värde.
• genetiskt material: varje material av växt-, djur-, mikroorganism- eller annat ursprung som innehåller funktionella enheter av arvsmassa.
• internationellt erkänt intyg om efterlevnad: ett tillstånd eller motsvarande dokument som har utfärdats vid tillträdet som bevis på att rådande lagstiftning följts. Inkluderat i detta skall visas att förhandsgodkännande har lämnats samt att ömsesidigt överenskomna villkor har upprättats enligt artiklarna 6.3e och 13.2 i Nagoyaprotokollet.
• olagligt inhämtade genetiska resurser: genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som inte inhämtats i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta i det leverantörsland som är part till Nagoyaprotokollet och som kräver förhandsgodkännande sedan information lämnats.
• samling: en privat eller offentligt ägd uppsättning insamlade prover på genetiska resurser och tillhörande information som sammanställs och lagras.
• sammanslutning av användare: en organisation som inrättats i enlighet med kraven i den medlemsstat där den är belägen och som företräder användarnas intressen och som deltar i utveckling och övervakning av sådan bästa praxis som avses i artikel 8 i denna förordning.
• tillträde: förvärv av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser hos en part till Nagoyaprotokollet.
• traditionell kunskap som rör genetiska resurser: traditionell kunskap som innehas av en urbefolkning eller ett lokalsamhälle och som är relevant för användningen av genetiska resurser och beskrivs som sådan i de ömsesidigt överenskomna villkor som gäller för användning av genetiska resurser.
• ömsesidigt överenskomna villkor: den kontraktsmässiga överenskommelsen mellan en leverantör av genetiska resurser, eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser, och en användare, i vilken det fastställs särskilda villkor för rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser och vilken också kan innefatta ytterligare villkor för sådan användning liksom senare tillämpning och saluföring.

Bakgrund

FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) syftar till att både bevara och hållbart använda den biologiska mångfalden och åstadkomma en rättvis fördelning av nyttan vid användning av genetiska resurser. Vid konventionens partsmöte 2010 antogs Nagoyaprotokollet, som reglerar tillträde till genetiska resurser och/eller tillhörande traditionell kunskap om sådana resurser samt rättvis och skälig fördelning av nyttan vid användandet. Konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet, anger att länder som innehar genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap om sådana resurser har möjlighet att:

• Bevilja tillträde till resursen/kunskapen endast då de har gett sitt förhandsgodkännande (Prior Informed Consent, PIC).
• Ge tillträde efter upprättandet av ömsesidigt överenskomna villkor (Mutually Agreed Terms, MAT).

Länder som innehar genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap kan därmed bevilja tillträde till dessa med kravet att det ska finnas ett avtal där båda parterna drar nytta av utnyttjandet av resursen/kunskapen. Tillträde till traditionell kunskap associerad med genetiska resurser som finns hos lokal- och ursprungsbefolkningar omfattas också av kravet om förhandsgodkännande och ömsesidigt överenskomna villkor. Sedvanerätt och protokoll inom lokal gemenskap kan också behöva tas i beaktande.

Inom EU är Nagoyaprotokollet genomfört genom Europarådets och Rådets förordning (EU) nr 511/2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen (även kallad EU ABS-förordningen).

Förordningen trädde i kraft i oktober 2014. Den 12 oktober 2015, ett år efter ikraftträdandet, började bestämmelserna om skyldigheter för användare av genetiska resurser och/eller traditionell kunskap om sådana resurser att gälla inom EU. Sverige blev part till Nagoyaprotokollet den 7 december 2016. Från 1 oktober 2016 gäller den svenska förordningen om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser (SFS 2016:858).

Tillämpning av EU ABS-förordningen i Sverige

Naturvårdsverket är den enda behöriga myndigheten i Sverige. Naturvårdsverket har därmed det operativa tillsynsansvaret och är ansvarig för att bland annat granska och kontrollera att användarna visar tillbörlig aktsamhet i enlighet med EU ABS-förordningen. För mer information om vad det innebär se stycket "Att visa tillbörlig aktsamhet" på webbsidorna "Att använda genetiska resurser från utlandet" samt "Att använda utländsk traditionell kunskap som rör en genetisk resurs". Naturvårdsverket ska även verifiera ansökningar om registrering av samlingar.

• Att använda genetiska resurser från utlandet
• Att använda utländsk traditionell kunskap som rör en genetisk resurs