Sverige har inte infört specifik tillträdeslagstiftning för svenska genetiska resurser eller traditionell kunskap på grund av Nagoyaprotokollet. Det innebär att du som användare inte behöver medgivanden och avtal om fördelning av vinster för att använda svenska genetiska resurser eller traditionell kunskap.
Men för några arter finns det annan lagstiftning som inskränker eller förbjuder all användning.
Innan du ska använda en svensk genetisk resurs
Det är förbjudet att samla in vissa växt- och djurarter om de är fridlysta eller skyddade på annat sätt.
Kontrollera vilken lagstiftning som gäller för just den arten varifrån den genetiska resursen kommer. Den lagstiftning som du bland annat bör kontrollera är artskyddsförordningen (2007:845).
Om du vill använda en art som omfattas av CITES-konventionen så kan det även krävas att du ansöker om ett CITES-tillstånd. Inom EU är CITES-konventionen genomförd genom rådets förordning 338/97 (länk nedan).
Om du vill bedriva forskning eller ex-situ bevarande i Sverige på en invasiv främmande art kan du behöva tillstånd enligt Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
Om resursen finns i ett skyddat område
Du kan behöva dispens eller tillstånd enligt miljöbalken från länsstyrelsen eller i vissa fall kommunen om resursen finns i ett naturreservat eller en nationalpark.
Om resursen finns utanför skyddade områden
De ovannämnda fridlysnings-, CITES- och bestämmelserna om invasiva främmande arter gäller även utanför skyddade områden. Nästan alla andra växt- och djurarter, samt svampar och andra organismer som förekommer i Sverige utanför skyddade områden såsom naturreservat och nationalparker är möjliga att använda med enbart markägarens tillstånd eller med stöd av allemansrätten.
Du kan använda en genetisk resurs utan markägarens tillstånd om det är uppenbart att resursen saknar ekonomiskt värde för markägaren och det inte orsakar markägaren någon skada.
Länkar till kontakter