Använda svenska genetiska resurser

Vägledning om vad du måste göra för att kunna använda genetiska resurser från Sverige.

Vägledning

Målgrupp

  • Du som vill använda svenska genetiska resurser för forskning och produktutveckling.

Sverige har ingen specifik tillträdeslagstiftning för svenska genetiska resurser. Det innebär att du som användare inte behöver medgivanden och avtal enligt Nagoyaprotokollet för att använda svenska genetiska resurser.

Men för några arter finns det lagstiftning som inskränker eller förbjuder all användning.

Innan du ska använda en svensk genetisk resurs

Det är förbjudet att samla in vissa växt- och djurarter om de är fridlysta eller skyddade på annat sätt. 

Kontrollera vilken lagstiftning som gäller för just den arten varifrån den genetiska resursen kommer. Den lagstiftning som du bland annat bör kontrollera är artskyddsförordningen (2007:845). 

Om du vill använda en art som omfattas av CITES-konventionen så kan det även krävas att du ansöker om ett CITES-tillstånd. Inom EU är CITES-konventionen genomförd genom rådets förordning 338/97 (länk nedan).

Om resursen finns utanför skyddade områden

Nästan alla växt- och djurarter, samt svampar och andra organismer som förekommer i Sverige utanför skyddade områden såsom naturreservat och nationalparker är möjliga att använda med enbart markägarens tillstånd eller med stöd av allemansrätten.

Du kan använda en genetisk resurs utan markägarens tillstånd om det är uppenbart att resursen saknar ekonomiskt värde för markägaren och det inte orsakar markägaren någon skada.

Om resursen finns i ett skyddat område

Du kan behöva dispens eller tillstånd enligt miljöbalken från länsstyrelsen eller i vissa fall kommunen om resursen finns i ett naturreservat eller en nationalpark.

Länkar till kontakter 

Lagstiftning

Lagstiftning

EU-lagstiftning och konventioner

Svensk lagstiftning

Vägledande dokument

Om lagstiftningen och konventionerna

Genomförande förordning: är en samlad genomförandeakt som förtydligar artiklarna 5, 7 och 8 i EU-förordningen 511/2014 gällande register över samlingar, övervakning av användarnas efterlevnad respektive bästa praxis. Denna genomförandeförordning gäller även sådant som rör deklaration om tillbörlig aktsamhet vid tidpunkten för forskningsfinansiering och i slutskedet av produktutvecklingen. 

Förordning om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana innehåller kompletterande nationella bestämmelser om användningen av genetiska resurser och traditionell kunskap.

Begrepp

Begrepp och ordförklaringar

Vid tillämpning av ABS-förordningen gäller definitionerna i konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet samt följande definitioner (från artikel 3 i ABS-förordningen):

  • användare: fysisk eller juridisk person som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
  • användning av genetiska resurser: bedrivande av forskning och utveckling som rör den genetiska och/eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser, inbegripet genom tillämpning av bioteknik enligt definitionen i artikel 2 i konventionen.
  • genetiska resurser: genetiskt material av faktiskt eller potentiellt värde.
  • genetiskt material: varje material av växt-, djur-, mikroorganism- eller annat ursprung som innehåller funktionella enheter av arvsmassa.
  • internationellt erkänt intyg om efterlevnad: ett tillstånd eller motsvarande dokument som har utfärdats vid tillträdet som bevis på att den genetiska resurs som intyget gäller har inhämtats i enlighet med beslutet om förhandsgodkännande sedan information lämnats och upprättandet av ömsesidigt överenskomna villkor för användaren och den däri angivna användningen av en behörig myndighet i enlighet med artiklarna 6.3 e och 13.2 i Nagoyaprotokollet och som är tillgängligt för den förmedlingsinstitution för tillträde och fördelning av nytta som inrättats enligt artikel 14.1 i det protokollet.
  • olagligt inhämtade genetiska resurser: genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som inte inhämtats i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta i det leverantörsland som är part till Nagoyaprotokollet och som kräver förhandsgodkännande sedan information lämnats.
  • samling: en privat eller offentligt ägd uppsättning insamlade prover på genetiska resurser och tillhörande information som sammanställs och lagras.
  • sammanslutning av användare: en organisation som inrättats i enlighet med kraven i den medlemsstat där den är belägen och som företräder användarnas intressen och som deltar i utveckling och övervakning av sådan bästa praxis som avses i artikel 8 i denna förordning.
  • tillträde: förvärv av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser hos en part till Nagoyaprotokollet.
  • traditionell kunskap som rör genetiska resurser: traditionell kunskap som innehas av en urbefolkning eller ett lokalsamhälle och som är relevant för användningen av genetiska resurser och beskrivs som sådan i de ömsesidigt överenskomna villkor som gäller för användning av genetiska resurser.
  • ömsesidigt överenskomna villkor: den kontraktsmässiga överenskommelsen mellan en leverantör av genetiska resurser, eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser, och en användare, i vilken det fastställs särskilda villkor för rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser och vilken också kan innefatta ytterligare villkor för sådan användning liksom senare tillämpning och saluföring.

Bakgrund

Bakgrund

FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) syftar till att både bevara och hållbart använda den biologiska mångfalden och åstadkomma en rättvis fördelning av genetiska resurser. Vid konventionens partsmöte 2010 antogs Nagoyaprotokollet, som reglerar tillträde till genetiska resurser och rättvis och skälig fördelning av användandet.

Inom EU är Nagoyaprotokollet genomfört genom Europarådets och Rådets förordning (EU) nr 511/2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen (även kallad ABS-förordningen).

Förordningen trädde i kraft i oktober 2014. Den 12 oktober 2015, ett år efter ikraftträdandet, började bestämmelserna om skyldigheter för användare av genetiska resurser att gälla inom EU. Sverige ratificerade Nagoyaprotokollet den 8 september 2016 och blev en fullvärdig medlem den 7 december 2016. Från 1 oktober 2016 gäller den svenska förordningen om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser (SFS 2016:858).

Regeringsuppdrag om tillämpning av ABS-förordningen

Naturvårdsverket fick i februari 2015 i uppdrag av regeringen att förbereda för tillämpningen av EU:s förordning om genomförande av Nagoyaprotokollet. I uppdraget ingick att:

  • föreslå hur den nationella tillsynen över EU-förordningen bör organiseras och bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt
  • upprätta en nationell kontaktpunkt i den internetbaserade förmedlingsinstitution som upprättats för information om tillträde till genetiska resurser och fördelning av nytta från användandet av sådana resurser
  • inleda dialog med företrädare för användare av genetiska resurser i verksamheter inom såväl den offentliga förvaltningen som den privata sektorn för att stärka genomförandet och underlätta efterlevnaden av EU-förordningen.

Regeringsuppdraget redovisades den 31 mars 2016. Sedan januari 2016 har det dock stått klart att Naturvårdsverket blir den enda behöriga myndighet i Sverige. Det betyder att Naturvårdsverket har det operativa tillsynsansvaret och är ansvarig för att bland annat granska och kontrollera tillbörlig aktsamhet. För mer information om vad det innebär se stycket "Deklaration om tillbörlig aktsamhet" på webbsidan "Använda resurser från land utanför Sverige". Naturvårdsverket ska även verifiera ansökningar om registrering av samlingar och göra löpande kontroller av de registrerade samlingarna.