Dom om våra föreskrifter NFS 2002:26 och NFS 2002:28

Det finns två närliggande föreskrifter som reglerar stora förbränningsanläggningar (NFS 2002:26) respektive avfallsförbränning (NFS 2002:28). Miljööverdomstolen gör i denna dom flera tolkningar av reglerna i dessa föreskrifter, bland annat gällande "skorstensregeln" i NFS 2002:26.

Dela
Kontakt

Stäng

Domen handlar om kraftvärmeverk Åkerslund i Ängelholm som drivs av Ängelholms Energi AB. Miljööverdomstolens ställningstaganden stämmer väl överens med vår uppfattning i dessa frågor.

Miljööverdomstolen tolkar "skorstensregeln" i NFS 2002:26

Uttrycket "skulle kunna ledas ut genom en gemensam skorsten'' i 2 § första stycket första punkten NFS 2002:26 bör enligt Miljööverdomstolen innebära att anläggningsdelarna ligger i någorlunda närhet av varandra och
därigenom medger en möjlighet att leda ut rökgaserna genom en gemensam skorsten.

Miljööverdomstolen klargör vilken av föreskrifterna som gäller för de olika pannorna

Vid anläggningen finns bland annat en gaskombi, som med gasturbinen i drift är på 69 MW tillförd effekt. Den omfattas inte av NFS 2002:26 i enlighet med dess 1 §. Avgasångpannan till denna kan också köras med direkteldning med cirka 40 MW tillförd effekt.

Miljööverdomstolen fastställer att tre av pannorna, plus gaskombianläggningen vid direkteldning, omfattas av reglerna i NFS 2002:26. De två andra pannor, som bolaget fått tillstånd att förbränna avfall i, omfattas av NFS 2002:28.

Ska en panna räknas som ”ny” eller ”befintlig”?

I målet var frågan uppe om regeln i 7 § andra stycket NFS 2002:26 skulle tillämpas. Regeln säger att om en förbränningsanläggning ändras på ett sådant sätt att tillstånd för ändringen krävs, får utsläppen till luft från anläggningen efter ändringen inte överstiga de utsläppsgränsvärden som gäller för det som i föreskriften benämns "nya anläggningar". Dessa krav är något hårdare än de alternativa krav som gäller för "befintliga anläggningar".

I Ängelholm var situationen sådan att nytt tillstånd hade krävts för förbränning av avfall i två av pannorna - för dem gäller alltså NFS 2002:28. Frågan var om den nämnda regeln skulle tillämpas för de andra pannorna. I dem hade inga tillståndspliktiga ändringar gjorts. Som beskrivs i föregående stycke hade Miljööverdomstolen kommit fram till att NFS 2002:26 var tillämplig på dem. Miljööverdomstolens dom innebär att regeln i 7 § NFS 2002:26 inte ska tillämpas på dessa pannor, eftersom den tillståndspliktiga ändringen gjordes enbart i pannor, för vilka NFS 2002:28, och inte NFS 2002:26, gäller.

Man bör överväga strängare krav, eftersom reglerna baseras på ett minimidirektiv

MÖD konstaterar vidare att, eftersom NFS 2002:26 baserar sig på ett minimidirektiv, måste tillståndsmyndigheten ta ställning till om det finns skäl att förskriva strängare krav.

Övergång till rena bränslen bör föregås av ny prövning

MÖD bedömde att det saknades underlag för att fastställa villkor för utsläpp till luft från förbränning av rena bränslen (varmed avses bränslen vilka endera inte är avfall, eller faller under undantagen i 4 § förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning). Därför upphävde domstolen två villkor som reglerade detta. Mot denna bakgrund kom MÖD till slutsatsen att en övergång till rena bränslen bör föregås av ny prövning, där eventuella villkor kan bestämmas.

Miljööverdomstolen upphäver villkor som är mildare än kraven i NFS 2002:28

För de två pannor, vilka omfattas av NFS 2002:28, upphävde MÖD tre villkor som reglerade utsläpp till luft. Motiveringen var att kraven i villkoren överensstämde respektive var mildare än vad som redan gäller enligt den nämnda föreskriften.