Ansökan om kärnbränsleförvar
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) ansökte 2011 hos mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt om tillstånd enligt miljöbalken för anläggningar för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. SKB har även ansökt hos Strålsäkerhetsmyndigheten om tillstånd för verksamheten enligt kärntekniklagen. Bolaget ansökte också om artskyddsdispens hos Länsstyrelsen Uppsala län och länsstyrelsen meddelade dispens i juni 2013. Länsstyrelsens beslut om artskyddsdispens har överklagats av Folkkampanjen mot Kärnkraft Kärnvapen, Jordens Vänner, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG), Miljörörelsens Kärnavfallssekretariat och Svenska Naturskyddsföreningen. Naturvårdsverket har inte överklagat beslutet om artskyddsdispens.
Naturvårdsverket har under flera tillfällen yttrat sig till mark- och miljödomstolen över ansökan om tillstånd. Naturvårdsverket har även yttrat sig till länsstyrelsen över ansökan om artskyddsdispens. Under hösten 2017 medverkade Naturvårdsverket i den huvudförhandling och syn som hållits i mark- och miljödomstolen angående ansökan om tillstånd. I samband med detta höll domstolen även sammanträde och syn i målet om dispens enligt artskyddsförordningen.
Domstolen bereder målet om tillstånd och yttrade sig den 23 januari 2018 till regeringen. Sedan prövningen i mark- och miljödomstolen har SKB inkommit med kompletterande yttrande i regeringens ärende. Kompletteringen skickades på remiss och Naturvårdsverket svarade på remissen 2019-09-13.
Några viktiga frågor Naturvårdsverket driver
Kärnbränsleförvaret planeras i ett område som har höga naturvärden i form av skyddsvärda arter och natur och därför behöver man vidta bra skyddsåtgärder. En förutsättning för att verksamheten ska kunna tillåtas är att tillräckliga villkor för skyddsåtgärder ställs utifrån de höga naturvärden som lokaliseringen i Forsmark innebär. Naturvårdsverket vill därför framhålla vikten av tillåtlighetsvillkor som säkerställer
- att ingen otillåten påverkan på närliggande Natura 2000-områden sker,
- att miljökvalitetsnormer för vatten inte försämras eller att uppnåendet inte äventyras,
- att arter som är skyddade enligt artskyddsförordningen inte påverkas på ett otillåtet sätt samt
- att den påtagliga skadan på riksintresset Forsmark-Kallrigafjärden som verksamheten konstaterats innebära begränsas.
Området i Forsmark har många rödlistade och hotade arter och SKB har därför ansökt om artskyddsdispens för att kunna anlägga kärnbränsleförvaret. Naturvårds¬verket anser att det är viktigt att pröva frågan om artskydd i så nära samband med ansökan om tillstånd som möjligt.
Naturvårdsverket har också drivit frågan om tillräcklig ekonomisk säkerhet. I detta sammanhang har vi framhållit att ekonomisk säkerhet i samband med miljöfarlig verksamhet syftar till att skydda samhället från att behöva stå kostnaden för återställning om verksamhetsutövaren av någon anledning inte kan det. Naturvårdsverket vill understryka att det är av stor vikt att frågan om ekonomisk säkerhet för verksamheten genomlyses och utreds.
Naturvårdsverket vill också framhålla vikten av att processen följer de krav som finns om miljöbedömningar enligt 6 kap miljöbalken och Århuskonventionen. Processen att långsiktigt lösa hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall är en viktig samhällsfråga med stort intresse för medborgarna att delta i. Kravet på öppenhet och inkludering är därför stort. Naturvårdsverket anser att regeringen bör överväga om det finns skäl till att återremittera ärendet till mark- och miljödomstolen för fortsatt beredning.
Naturvårdsverkets inställning
I Sverige har det politiskt beslutats att kärnbränslet ska slutförvaras. En annan aspekt är att slutförvaret ska etableras av de generationer som dragit nytta av den svenska kärnkraften. Det gör att det är viktigt att hitta en lösning för att slutförvara det använda kärnbränslet men samtidigt måste man ta hänsyn till den naturmiljö som finns på platsen. Det är viktigt att slutförvaret utformas på ett sätt som förutom att det är säkert ur ett strålsäkerhetsperspektiv även gör att inte påverkan blir för stor på de skyddsvärda arter och den naturmiljö som finns i området.
Domstolens yttrande