För att täcka in alla utsläpp från anläggningen kan den behöva delas upp i delanläggningar. Uppdelningen görs utifrån de tilldelningsmetoder som behöver användas samt efter den CL-faktor som ska tillämpas.
En anläggning – flera tilldelningsmetoder
För att täcka in alla utsläpp från anläggningen kan anläggningen behöva delas upp i delanläggningar. Anläggningen ska delas upp efter vilka tilldelningsmetoder som behöver användas samt efter den CL-faktor som ska tillämpas. En anläggning kan maximalt delas upp i N+6 delanläggningar där N är antalet produkter med produktriktmärken. En anläggning kan ha tre typer av fallback metoder (värme, bränsle, process) och två olika CL-faktorer för varje fallback-metod vilket resulterar i max sex delanläggningar.
Uppdelningen i delanläggningar görs av verksamhetsutövare i ansökan om tilldelning. Principen är att man först tillämpar produktriktmärket, sedan värmeriktmärket, därefter bränsleriktmärket. Till sist bedöms mängden historiska processutsläpp (processutsläppsriktmärke).
För mer information om tilldelningsprinciper och uppdelning i delanläggningar, se vägledning 1 och 2 på fliken ”Ansökan om tilldelning”. Se även en översiktlig och stegvis beskrivning av metodiken nedan.
Stegvis ”modell” för tillämpning av de fyra tilldelningsprinciperna/riktmärkena och uppdelning av en anläggning i delanläggningar.
Observera att den stegvisa genomgången nedan är en generalisering av reglerna, sektorsspecifika regler kan medföra en annan tillämpning. Reglerna per sektor återges i Naturvårdsverkets förslag till föreskrift.
1. Produktriktmärke: Tillämpas för de produkter med produktriktmärke som tillverkas på anläggningen. Alla processer och tekniska enheter som ingår i produktionen av en produkt ska ingå i en delanläggning för produktriktmärke. Systemgränserna för vilka processer som ingår i varje produktriktmärke framgår av vägledning 9. För varje produkt skapas en delanläggning; delanläggning – produkt 1, delanläggning – produkt 2 etc.
2. Värmeriktmärke: I nästa steg ska de delar av anläggningen som inte är inkluderade ovan beräknas. Det görs genom att de enheter där mätbar värme konsumeras adderas samman. Detta kan omfatta flera olika fysiska enheter utspridda över anläggningen, de behöver alltså inte vara tekniskt sammankopplade. De summerade enheterna utgör delanläggning – värmeriktmärke. Om den värme som konsumeras i delanläggning – värmeriktmärke används för att tillverka produkter både på och utanför EU-kommissionens lista över produkter utsatta för sk koldioxidläckage (CL), görs ytterligare en uppdelning i delanläggning – värmeriktmärke CL och delanläggning – värmeriktmärke ej CL. Värme som exporteras till en anläggning utanför EU-ETS omfattas också av värmeriktmärket och ingår i delanläggning för värmeriktmärke.
3. Bränsleriktmärke: För enheter som inte ingår i ett produktriktmärke och som förbränner bränsle som inte går till uppvärmning av mätbar värme ska bränsleriktmärket användas. Även här adderas enheterna där man använder bränsleriktmärke samman och även kan flera olika fysiska enheter utspridda över anläggningen omfattas, de behöver alltså inte vara tekniskt sammankopplade. De summerade enheterna utgör delanläggning – bränsleriktmärke. Om det bränsle som konsumeras i delanläggning – bränsleriktmärke används för att tillverka produkter både på och utanför listan över produkter utsatta för koldioxidläckage (se ovan) så görs ytterligare en uppdelning i delanläggning – bränsleriktmärke CL och delanläggning – bränsleriktmärke ej CL.
4. Riktmärke för processutsläpp: Sist summeras de enheter som ger upphov till processutsläpp i produktionen av produkter utan produktriktmärke. De summerade enheterna utgör delanläggning – historiska processutsläpp. Om de produkter som produceras i delanläggning – historiska processutsläpp både finns på och utanför Kommissionens lista över sektorer utsatta för koldioxidläckage så görs ytterligare en uppdelning i delanläggning – historiska processutsläpp CL och delanläggning – historiska processutsläpp ej CL.