Populationsberäkningen är grundad på de spillningsinventeringar som genomförts i respektive län och trender i de björnobservationer som jägarna samlat in. Tillväxttakten mellan 2008 och 2013 tyder på en nedåtgående trend för björnstammen i Sverige under denna period med i genomsnitt 3,2 procent per år. Den negativa trenden beror på att björnstammen minskar i Norrbottens och Jämtlands län med runt 8 respektive 7 procent per år.
En trolig förklaring till björnstammens negativa trend är att sedan 2005 har både licensjakt och skyddsjakt på björn ökat. Björnen är en art som reproducerar sig långsamt och att jaktuttaget har ökat är en bidragande faktor.
Den negativa populationstrenden är statistiskt säkerställd men det råder viss osäkerhet kring storleken på denna då metoden för beräkningen förändrats under senare år.
Tillståndet för björnstammen
Den skandinaviska björnpopulationen uppvisar en relativt hög genetisk variation och det förekommer genetiskt utbyte, både mellan reproduktionsområden inom Sverige men också mellan svenska och norska björnområden.
Det genetiska utbytet drivs i huvudsak av utvandrande hanar. Om man ser till så kallad mitokondrie-DNA, det vill säga DNA som endast sprids från honor till deras avkommor, så finns det två genetiska linjer i Sverige – en sydlig och en östlig linje. Den geografiska gränsen mellan de två genetiska linjerna går genom Storsjöbäckenet i centrala Jämtland i väst, till norra Gävleborgs län i öst. Eftersom mitokondrie-DNA inte blandas utan ärvs endast från modern så kan det användas för att studera geografiskt ursprung. Detta innebär att de svenska björnarna har invandrat från två olika källpopulationer, förmodligen i anslutning till den senaste istiden.
Den sydliga linjen är närmast släkt med björnar i Pyrenéerna och de Kantabriska bergen i Frankrike och Spanien och den östliga linjen med björnar från Finland och Ryssland.
Dessa genetiska skillnader är inte lika tydliga när man enbart tittar på kärn-DNA och björnstammen förvaltas som en enda population.
Utbredningsområde
Björnen förekommer allmänt i Sverige från Dalarnas och Gävleborgs län och norrut. Den svenska björnstammen utgör huvuddelen av den skandinaviska populationen där endast ett fåtal reproduktioner, det vill säga honor som föder ungar, förekommer i angränsande norska områden.
Utbredningen i Skandinavien har varit koncentrerad till fyra kärnområden där honorna i huvudsak funnits i:
- ett sydligt område – Härjedalen (södra Jämtlands län), Dalarna och Gävleborgs län
- ett mellanområde – norra Jämtland, Västernorrlands län och Västerbottens län
- två nordliga områden – Norrbottens län.
Karta över utbredningen av björn
I och med att björnstammen har ökat har gränserna mellan kärnområdena gradvis suddats ut. Utbredningen har fortsatt att öka ut mot kusterna, och de tidigare två reproduktionsområdena i norr har växt ihop till ett större område, samtidigt som det mellersta och södra reproduktionsområdet har närmat sig varandra.
Historik
Björnstammen var nästan utrotad under början av 1900-talet efter en kraftig nedgång under andra halvan av 1800-talet. Det återstod runt 130 björnar i fyra områden i Sverige under 1930-talet, främst i fjälltrakterna. Dessa fyra områden utgjorde grunden till de tidigare kärnområdena.
Björnen fridlystes i Sverige 1927 och jakt tilläts i begränsad utsträckning från 1943. Under denna period hade björnstammen börjat återhämta sig i Sverige och fortsatte öka med cirka 1,5 procent per år fram till 1993. Norge betalade däremot ut skottpengar på björn fram till 1973 och i Norge försvann den reproducerande björnstammen kort därefter.
Björnstammens tillväxt har varierat över tid
Beräkningar som tidigare har genomförts av Skandinaviska Björnprojektet angav en tillväxttakt hos märkta björnar i den södra delen av den svenska björnstammen under 1990-talet på cirka 16 procent. Från 1998 till 2007 låg tillväxten i Sverige baserat på jägarnas observationer på runt 4,5 procent. Den senaste beräkningen som gäller 2008 till 2013 visar, med samma data från jägarnas observationer, på en medeltillväxttakt på minus 3,2 procent,
Denna mätmetod anger således en minskning av björnstammen i landet som helhet motsvarande 3,2 procent per år.