Varg, järv och lodjur inventeras främst genom spårning på snö. Spårarna bedömer vilken art som lämnat spår, hur många djur det är, om det är en hona med ungar och i så fall hur många ungar.
Rovdjur kan röra sig över stora ytor på kort tid. Resultaten måste därför kvalitetssäkras så att samma djur inte räknas flera gånger.
Varje spår ska artbestämmas. Spår av lodjur kan till exempel förväxlas med vargspår och hundspår tas för spår av varg.
DNA-prov på björnspillning
Björnarna sover på vintern och kan därför inte inventeras när det är snö. Tidigare bedömningar av björnstammens storlek baserades på björnobservationer i samband med älgjakten, avskjutningsstatistik och björnforskningens resultat från Norrbotten och Dalarna.
Forskarna har utvecklat en metod som ger en säkrare uppskattning av stammens storlek. Metoden innebär att björnspillning samlas in och DNA-analyseras. Då kan varje individ räknas och det tillsammans med andra observationer gör beräkningarna av antalet björnar säkrare.
Kungsörnens boplatser besöks
Kungsörnsstammens storlek beräknas genom att kända boplatser besöks under häckningstiden. Nya boplatser upptäcks genom observation av örnarnas beteende.
Så används resultaten
Resultaten från inventeringarna är viktiga underlag vid fördelningen av medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättningar för rovdjursskador. De är också viktiga underlag för Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt och licensjakt efterbjörn och lodjur.
Det är länsstyrelserna som ansvarar för inventeringarna. Om du ser ett stort rovdjur, eller spår av det, bör du rapportera det till din länsstyrelse.
Inventeringarna blir underlag för åtgärder
Resultaten från inventeringarna är viktiga underlag vid fördelningen av medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättningar för rovdjursskador. De är också viktiga underlag för Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt och licensjakt efterbjörn och lodjur.