Status i Sverige
Etablerad i Västerbotten men förekommer sällsynt även i andra delar av landet. Tromsöloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och plantera ut.
Rapportera fynd av tromsöloka
Om du hittar tromsöloka i naturen kan du rapportera in det till:
Skicka gärna med en bild av fyndet.
Hindra spridning i Sverige
Om Tromsöloka växer på din mark bör du ta bort den. Lägg inte växtdelarna i komposten, då de kan rota sig och fröna kan gro – bränn upp växtdelarna i stället. Du får inte sälja, byta frön eller ge bort levande växtdelar av tromsölokan.
Möjliga effekter
Tromsölokan kan bilda stora och täta bestånd som helt konkurrerar ut den naturliga växtligheten och påverkar därmed också insekter och andra djur i närmiljön. Tromsöloka kan avge substanser i marken som är giftiga för andra växter, vilket försvårar för växter att komma tillbaka även när den tagits bort. Tromsölokan har ämnen, så kallade furanokumariner, i växtsaften som i kombination med solljus kan ge svåra besvär. Det kan räcka med att röra vid blomman för att få symtom som liknar brännskador. Även djur, till exempel betesdjur, kan få hudskador av tromsöloka.
Hur kom den hit och hur sprider den sig?
Tromsölokan började användas som prydnadsväxt i Norge på 1830-talet och är numera väl spridd i landet. Undersökningar på genetisk nivå indikerar att tromsöloka har förts in i Sverige aktivt men till skillnad från i Norge så blev arten inte speciellt populär som prydnadsväxt.
Tromsölokan kan spridas med vind, vatten och med fordon och både som frö och med växtdelar. En växtindivid kan producera tusentals frön och de kan spridas korta sträckor av vind och till viss del över vatten. Lösrivna bitar av rötter och stammar kan spridas genom omrotning och med transport av jord. Frön och vegetativa delar kan även spridas i jord som följer med maskiner, fordon och med människan.
Hur känns den igen?
Tromsölokan är en stor flockblommig växt – enstaka plantor kan bli upp till 4 meter höga – som blommar från mitten av juni till slutet av juli. Den är mycket lätt att förväxla med jättelokan och arterna kan korsa sig med varandra. Ett typiskt exemplar av tromsölokan har fler stjälkar från basen och mera långsträckta blad med fler bladpar jämfört med jättelokan. Den har också trubbigare bladtänder med konvexa kanter och håren på stammen är vita och står rakt ut. Stammens nedre del är oftast enhetligt rödlila och en planta kan ha upp till fem stammar. Tromsölokan luktar anis. Fröna har taggar längs kanterna och sprids lätt när de fastnar i päls eller kläder. De kan också spridas med vatten.
Hur och vart lever den?
Tromsölokan är flerårig och trivs bäst på relativt öppen, näringsrik och gärna fuktig mark. Arten förekommer främst i anslutning till tätorter, längs vägar och järnvägar, på ruderatmarker och soptippar samt i parker och trädgårdar
Den bildar stora mängder frö. De flesta fröna hamnar inom några meter från moderplantan, men kan spridas längre. En enda planta kan snabbt ge upphov till en ny population Fröproduktionen beror på storleken av blomställningen och en blommande planta kan uppskattningsvis producera mellan 1600-4000 frön per säsong. Tromsölokans frön kan överleva i en fröbank 5-7 år i jorden.
Svenska fynd
De första fynden av tromsöloka i Sverige gjordes 1935 i Högsby, Kalmar län, och 1955 i Forsmark, Uppsala län, medan de många lokalerna i mellersta Norrland tros ha ett senare ursprung från Nordnorge.