Hur känns den igen?
Tromsölokan är en stor flockblommig växt – enstaka plantor kan bli upp till 4 meter höga – som blommar från mitten av juni till slutet av juli. Den är mycket lätt att förväxla med jättelokan (H. mantegazzianum) och arterna kan korsa sig med varandra. Ett typiskt exemplar av tromsölokan har fler stjälkar från basen och mera långsträckta blad med fler bladpar jämfört med jättelokan. Den har också trubbigare bladtänder med konvexa kanter och håren på stammen är vita och står rakt ut. Utseendet på plantan kan dock variera beroende på växtplatsen.
Tromsölokan luktar anis. Fröna har taggar längs kanterna och sprids lätt när de fastnar i päls eller kläder. De kan också spridas med vatten.
Svenska fynd
Släktskapet inom släktet Heracleum är oklar och kompliceras av att sorterna kan se olika ut och korsas med varandra så att hybrider uppstår. I Sverige har arterna jätteloka och tromsöloka konstaterats. Av dessa är jättelokan vanligast och tromsöloka förekommer huvudsakligen spritt i mellersta Norrland.
Hur lever den?
Tromsöloka är flerårig och växer framförallt på ganska näringsrika jordar. Den hittas huvudsakligen i åkerkanter, längs vägar och järnvägar, på soptippar eller i övergivna trädgårdar. I Norge växer den i stora mängder i tångvallar.
Den bildar stora mängder frö. De flesta fröna hamnar inom några meter från moderplantan, men kan spridas längre. En enda planta kan snabbt ge upphov till en ny population. Tromsölokans frön kan överleva 5-7 år i jorden.
Hur kom den hit?
Storväxta arter av släktet Heracleum började användas i botaniska trädgårdar i Europa på 1800-talet, dit den fördes in från västra Asien. Den började användas som prydnadsväxt i Norge på 1830-talet och är numera väl spridd i norra Norge. Undersökningar på genetisk nivå indikerar att tromsöloka har förts in i Sverige aktivt men till skillnad från i Norge så blev växten inte speciellt populär.
Möjliga effekter
Tromsölokan kan bilda stora och täta bestånd som helt konkurrerar ut den naturliga växtligheten och påverkar därmed också insekter och andra djur i närmiljön. Alla lokor i släktet Heracleum kan avge substanser i marken som är giftiga för andra växter, vilket försvårar för växter att komma tillbaka även när lokorna tagits bort. Tromsölokan har ämnen, så kallade furanokumariner, i växtsaften som i kombination med solljus kan ge svåra besvär. Det kan räcka med att röra vid blomman för att få symtom som liknar brännskador. Kontakt med växtsaften kan leda till kraftig hudirritation och besvärande blåsor, i värsta fall bildas ärr. Har man fått en hudirritation är det viktigt att skydda den utsatta huden mot sol i minst en vecka. Allvarliga skador kan göra huden extra känslig under flera år.
Hindra spridning i Sverige
Tromsöloka omfattas av unionsförteckningen över invasiva främmande arter enligt EU:s förordning (1143/2014) och den är förbjuden att sälja, föröka eller sprida. Om Tromsöloka växer på din mark bör du ta bort den. Lägg inte växtdelarna i komposten, då de kan rota sig och fröna kan gro – bränn upp växtdelarna i stället. Du får inte sälja, byta frön eller ge bort levande växtdelar av Tromsölokan.